I framtiden kommer vi inte att äga våra bilar, båtar eller vad det nu kan vara. Allt detta ersätts med bilpooler, båtpooler och så vidare. Tråkigt bara att utbudet av bilar och båtar är så bra en regnig oktobervecka, men så dåligt en midsommarvecka eller en vacker semestervecka. Och att prylar blir allt billigare, medan tjänster blir allt dyrare.Många ser delningsekonomin som en av de viktigaste framtida trenderna och en av de mest uppenbara förändringarna är att bilpooler byggs upp i många bostadsområden. I stället för att äga sin egen bil plockar man vid behov en i bilpoolen. Inga problem med reparationer, service, parkeringsplats och försäkring.

En enkel beräkning visar att bilpooler är helt suveräna. Om hundra personer i genomsnitt använder sin bil sex timmar i veckan räcker det med fyra bilar för att klara hela behovet. Om vi ökar till tio bilar slipper dessutom bilägarna att åka till affären klockan fyra på natten.

Toppbelastningar
Men delningsekonomin lider, som så många andra, av toppbelastningens förbannelse. På midsommar vill alla ha en bil och det skulle kräva en bilpool med hundra bilar. På samma sätt måste ett elnät dimensioneras för att klara toppbelastningar vid köldknäppar, tunnelbanan dimensioneras för att klara morgon- och eftermiddagstrafiken och fjärrtågen dimensioneras för att klara full belastning vid jul och midsommar.

I verkligheten är det förstås bara elnäten som faktiskt måste överdimensioneras på det här sättet. Där kan vi inte acceptera att folk fryser ihjäl under köldknäppar. De som bokar bil eller biljett för sent får däremot stå sitt kast eller se till att skaffa bil. Det är irriterande, men inte dödligt.

Långt ifrån gratis
Förra året hörde jag i lokalradion i Blekinge hur en kommun, jag vill minnas att det var Karlskrona, valde att köpa in ett antal bilar och ordna sin egen interna uthyrning för kommunens tjänstemän. Tanken var att det skulle bli billigare och miljösmartare. Att hyra bilar från uthyrningsföretag är ju så dyrt.

Samma sak brukar man höra från ideella bilpooler och en mängd andra organisationer som gjort en snabb kalkyl på hur mycket som kan sparas på att dela båtar, gräsklippare, verktyg och andra prylar. Så länge man kan komma överens om service och utnyttjande låter allt som en fin idé. Alla hanterar prylarna med silkesvantar och alla utnyttjar prylarna ungefär lika mycket.

Men verkligheten ser inte riktigt ut på det viset och alltför ofta slutar det med gräl och/eller att hanteringen läggs ut på hyrfirmor som vet vad det kostar att hantera service, reparationer och bokningar. Jag gissar att den trosvissa kommunpolitikern i Blekinge vid det här laget har gett upp och anlitat en biluthyrare. Samma sak gäller de bostadsrättsföreningar som väljer att lägga ut all service, inklusive grönytorna, till professionella företag.

Det som verkar billigt kan bli väldigt kostsamt. Det finns en orsak till att företag som Hertz och Ramirent har de priser som de har. Att till exempel hyra en VW Passat en dag kostar en dryg tusenlapp och att hyra en månad kostar ca 10 000 kronor.

Tillgänglig och invand
För den som har tillgång till gratis parkeringsplats behöver inte behovet vara sådär väldigt stort innan det blir ekonomiskt rimligt att köpa (eller leasa) en egen bil. Nackdelen är förstås att man har ansvaret för bilen, men fördelen är samtidigt att man har tillgång till den och får tid att lära sig funktionerna.

För bilar blir ju inte enklare att använda. De flesta klarar nog av att starta en hyrbil och köra iväg, men det finns otroligt många funktioner som är allt annat än självklara. Det är nog inte bara jag som har svurit och letat i handboken när en hyrbil visat sig fungera på ett annat sätt än man väntat sig. Redan att öppna motorhuven på en Ford kan vara svårt nog (skjut det lilla Fordmärket i fronten åt sidan och öppna med nyckel). I takt med att elektronikinnehållet i bilen ökar blir också inlärningstiden längre.

Ovana hyrbilar kan vara nog så irriterande, men ovana båtar är ännu värre. Att råka ut för oväder i en båt som man inte behärskar fullt ut kan vara verkligt farligt. Det finns all anledning att ägna ett par dagar åt att sätta sig in i alla detaljer. En egen båt är förstås det säkraste.

Det farligaste av allt borde vara att hyra flygplan, men där finns faktiskt ett hyfsat väl fungerande regelverk. Man får bara flyga flygplanstyper som man är ”inkörd” på. Säkerhetstänket gör också att nyheter introduceras i mycket långsam takt. Och tur är väl det.

Tjänster är dyra
Visst kan det vara skönt att bo i hyreslägenhet och hyra bil och andra prylar när det behövs. Det är absolut inget fel i det.

Men en högre servicenivån innebär rimligen inte att kostnaden blir lägre. Tvärtom är det normalt sett så att service är dyrare än prylar. Att bygga hyreslägenheter kostar idag ungefär dubbelt så mycket per kvadratmeter som att bygga villor. Att hyra bil är mycket dyrare än att äga den.

Om vi ser på utvecklingen de senaste årtiondena är det väldigt uppenbart att prylar blir billigare, medan tjänster blir dyrare. Bilar, datorer och elektroniska prylar är förvånansvärt billiga. De sjunker relativt sett i pris i takt med att produktiviteten ökar.

Det extrema exemplet är TV-apparater, där man idag kan få en bra 55-tums TV-apparat under 4 000 kronor. I början av sjuttiotalet fick man ge samma pengar för en 26-tums tjock-TV. Fast 4 000 kronor på den tiden motsvarar förstås ca 25 000 kronor idag.

Tjänster har inte alls samma produktivitetsökning. Den tjänst som kostade en tusenlapp i början av sjuttiotalet får man räkna med att betala 7 000 kronor för idag. På sjuttiotalet var det inte ett dugg orimligt att ha en anställd som tvättade och servade företagets tjänstebilar. Idag är det otänkbart.

På SVT ser vi ofta inslag om företag som reparerar cyklar, kläder och mobiltelefoner. Det brukar betraktas som ”hållbar utveckling för framtiden”. Men de här företagen är normalt sett statligt eller kommunalt subventionerade till hundra procent. Annars skulle det kosta mer att reparera en gammal mobiltelefon än att köpa en ny. Det är förstås orimligt.

Minimikostnaden för en tjänst ligger idag någonstans runt 300 kronor per timma. Det är inte alls orimligt, men det gör eget arbete väldigt lönsamt. Det är lönsamt att tvätta bilen och det är otroligt lönsamt att rensa vattenlåsen i badrummet. Och det är fantastiskt lönsamt att undvika problem genom att vårda huset, bilen och andra prylar.

Om den här utvecklingen fortsätter, och allt tyder på det, kommer det att bli allt lönsammare att äga prylar och sköta om dem så bra som möjligt.

Att äga är billigt
Så jag är skeptisk. Den fantastiska nya delningsekonomin har lite för mycket av sjuttiotal i sig för att vara rimlig. Att hyra och samäga har säkert fördelar, men ekonomin är inte en av dem. Normalt sett är det billigare att äga och vårda en pryl än att hyra och låta någon annan stå för service och reparationer.

Men visst låter det gulligt.

Filed under: Göte Fagerfjäll