Kan Renesas ändra förutsättningarna?
Det är jobbigt att bygga embeddedsystem och många tillverkare har försökt standardisera en grundplattform. För det mesta har det handlat om kort eller hela datorer, men det finns också gott om exempel på moduler och till och med komponenter. Genom att avstå från en del friheter kan konstruktörer komma igång snabbare och arbeta fortare.
Hittills har det varit ganska svårt för halvledartillverkarna att få en sådan här modell att fungera fullt ut, åtminstone när kunderna tillverkar realtidssystem i stora volymer. Det krävs en såpass stor satsning att de flesta ser det som alltför riskabelt. Dessutom är det alltid svårt att säga till en kund att han/hon måste begränsa sig till en viss uppsättning program och ett visst konstruktionsflöde.
Renesas vågar
För ett par år sedan hade jag nog inte vågat gissa att just Renesas skulle ta det här steget. Men när företaget presenterade sina planer i somras var det ändå hyfsat naturligt. Samtidigt var det uppenbart att företaget skulle tvingas att göra något utöver det vanliga. Renesas är väldigt starka på fordonssidan och många av kunderna är extremt säkerhetsmedvetna.
Så det handlade redan från början om garantier och begränsningar. Att bara skicka med en packe mjukvara skulle inte räcka och att ta ansvar för ett alltför brett sortiment av mjukvaror skulle inte gå. Det gällde att skapa ett grundsystem som är tillräckligt bra för att bli accepterat och tillräckligt begränsat för att vara möjligt att ta ansvar för.
Alla kör ARM
På presskonferensen i somras talade man egentligen bara om mjukvara och ansvar. Vi som satt och lyssnade undrade förstås vilken mikroprocessor som alltsammans skulle baseras på, Renesas har ju några stycken, men det dröjde nästan till slutet innan man berättade att de nya komponenterna var ARM-baserade. Det var liksom inte så viktigt.
Och så kanske det skall vara. När man väl har tagit steget uppåt i abstraktionsnivå spelar det inte så stor roll vilken arkitektur som ligger i botten. Vilket i praktiken innebär att det blir ARM.
För det är klart, med ARM är det betydligt lättare att knyta kontakter med mjukvaruföretag, vare sig det gäller verktyg, stackar eller operativsystem. Och med ARM behöver man inte konstruera alla gränssnitt själv. Det mesta finns att köpa.
IAR
Sedan i somras har Renesas visat lite i taget av nya komponenter, säkerhetssystem och tänkta periferienheter. Däremot var det oklart om man tänkte satsa på kommersiella verktyg eller gratisverktyg. Det finns ju gott om alldeles utmärkta gratisverktyg för ARM, men Renesas (de företag som bildade Renesas) och IAR har samarbetat i 25 år och det skulle vara underligt om inte IAR fick vara med åtminstone på något hörn.
Så blev det också, och väldigt mycket mer än bara ett hörn. Jag har naturligtvis frågat Stefan Skarin hur affären ser ut ekonomiskt, men jag förväntade mig inget rakt svar. Det fick jag inte heller. Men bägge företagen verkar nöjda.
För IARs del är det väl i första hand de tänkta Synergy-kunderna som lockar. Om Renesas lyckas kan det bli många kunder och stora volymer. Men det finns fler finesser.
För plötsligt finns hela verktygspaketet gratis tillgängligt för nedladdning, inklusive de senaste statiska och dynamiska verifieringsverktygen. Det gäller förstås bara Synergy-kunder, men man kan mycket väl tänka sig att en och annan konstruktör väljer att börja med Synergy, för att sedan gå över till något annat och mindre begränsat. ARM-processorer finns ju i parti och minut.
Att i det läget byta till en annan verktygsleverantör kan nog vara lite jobbigt. Då är det bara att plocka fram plånboken. Och om man dessutom har lärt sig att använda de statiska och dynamiska verifieringsverktygen – ja då är det bara att vika ut plånboken lite extra.
Intressant trend
IAR lär nog må bra av affären med Renesas, men den stora frågan är förstås om det här är något som vi får se mer av. Gissningsvis följer alla de stora halvledartillverkarna situationen väldigt noga och om det går bra för Renesas får vi säkert se mycket mer av samma sort. Och vice versa.
Intressant är det i alla fall.
Filed under: Göte Fagerfjäll