Nu blir det inget mer nyhetsbrev före nyår. Det är ju faktiskt julafton redan nästa vecka, hur märkligt det än kan verka. Vi fortsätter förstås att uppdatera webben, men nästa nyhetsbrev kommer först i januari.

Så det kanske är läge att fundera på julklappar och framför allt de elektroniska julklapparna.

Ingen dammsugare
Det där med robotdammsugare får nog vänta några år till. Tekniken är visserligen helt OK, men det finns billigare leksaker till katterna. Jag har dessutom en ovana att stapla halvlästa böcker på golvet lite överallt, så det krävs förmodligen ett par generationers ökad dammsugarintelligens innan vi kan robotisera oss.

Jag är förresten skeptisk till robotdammsugaren som årets julklapp av andra orsaker också. Jag menar, hur kul är det egentligen att få en dammsugare i julklapp?

Nej, då tror jag mer på quadrocoptern. Den har ingen som helst praktisk nytta, utan är en ren leksak för barn från åttaårsåldern upp till åttioårsåldern. Jag vet visserligen att massor av medelålders män kommer att försöka övertyga sina fruar om att familjen behöver en quadrocopter för att inspektera taket på villan eller inspektera ägorna. Men till slut handlar det alltid om lek och det är en alldeles förträfflig sysselsättning.

Billig elektronik
Affärerna översvämmas just nu av quadrocoptrar i olika storlekar och prisklasser. Jag köpte själv en härom veckan (som tidig julklapp) och det är fullständigt löjligt hur mycket elektronik och mekanik man kan få för knappt 500 kronor (499). Förutom all styrelektronik och alla mikromekaniksensorer finns till och med en pytteliten HD-kamera för att filma och ta stillbilder. I den här prisklassen finns förstås ingen retursignal från kameran, så det gäller att gissa rätt för att få användbara bilder, men ändå. För 300 kronor extra går det faktiskt att få retursignal också (till mobiltelefonen).

En quadrocopter för 500 kronor är naturligtvis väldigt mycket sämre än en för ett antal tusenlappar. Men den har en jättestor fördel framför de mera professionella flygfarkosterna. När man ser den flyga ut över havet och försvinna, eller fastna i toppen av ett högt träd är det mycket lättare att spela oberörd. Det tar sin tid att lära sig flyga och det är svårt att undvika haverier i början.

Elfordon
Quadrocoptern är förresten ett utmärkt exempel på ett ”naturligt” elfordon. Vanliga modellhelikoptrar och modellflygplan fungerar bättre med bensinmotor (metanolmotor) än med elmotor, men quadrocoptern blir hopplöst komplicerad, både vad gäller styrning och transmission. Med en elmotor till varje rotor blir mekaniken vansinnigt enkel och billig (fasta propellrar). Styrningen är förstås komplicerad, men det tar elektroniken hand om och vi vet ju alla hur mycket man behöver betala för avancerad elektronik.

Den billiga mekaniken och elektroniken kan lätt förleda till en övertro på elektriska helikoptrar i fullformat. Då skadar det inte att göra några enkla överslagsberäkningar vad gäller energi per kilo. Ett kilo bensin eller flygfotogen innehåller ungefär 12 kWh per kilo, medan inte ens de bästa litiumjonbatterierna kommer över 150 Wh per kilo. Även om bensinmotorn bara är hälften så effektiv som en elmotor handlar det ändå om en skillnad på minst en faktor 40. I en helikopter eller ett flygplan ökar dessutom skillnaden ytterligare, eftersom batteriet hela tiden har samma vikt, medan bränslevikten minskar under resans gång.

Remmar
Flygplanstillverkare har alltid varit duktiga på att hitta metoder för att hålla ner vikten. I vanliga små propellerplan (som jag fick flyga en gång i tiden) sitter propellern direkt monterad på motoraxeln, men för helikoptrar krävs både en ordentlig nedväxling och någon form av frikoppling till huvudrotorn.

Så när jag ville testa att flyga en liten tvåsitsig helikopter (Robinson) tittade jag extra noga på hur man löst problemet med transmission. Och man använde faktiskt precis samma metod som på min åkgräsklippare. En liten remskiva på motorn och en stor remskiva på rotorn och en enkel mekanik för att sträcka, respektive lossa remmarna. Motorn startas frikopplad med remmarna lösa och rotorn startas långsamt genom att remmarna spänns och sakta slirar igång. Jag vill minnas att man använde åtta parallella A-remmar, så det var bra redundans.

Det hela fungerade alldeles utmärkt och helikoptern var fantastiskt rolig att flyga (jag hade en väldigt tillåtande instruktör med mig). Det ligger något i det där med ”så roligt man kan ha utan att bli arresterad”.

Bil och tåg
Riktiga helikoptrar och flygplan är i dyraste laget som julklappar, men en quadrocopter är ett billigt och bra alternativ. Sedan finns det förstås julklappar i en annan storleksordning till hela städer eller länder.

Trollhättan ser i år ut att kunna få en bra julklapp i form av elbilsproduktion. Kinesiska Nevs, som köpte Saab Automobil, verkar vilja dra igång bilproduktionen igen. Biljournalisterna talar visserligen ofta om Saab 9-3 som en ”bedagad skönhet”, men de som testat elbilsvarianten påstår att den står sig bra i konkurrensen. En nystart mot alla odds vore en härlig julklapp till Trollhättan.

Då ser det betydligt bistrare ut för snabbtågsutbyggnaden. I media och riksdag har snabbtåget från Stockholm till Göteborg och Malmö setts som en ”done deal”. Det skulle bara vara att skrapa ihop pengarna och starta bygget.

Men i utredaren Gunnar Alexanderssons rapport till regeringen för en knapp vecka sedan var det knappast lovorden som haglade. Obefintlig planering och usla kalkyler imponerade inte. Eller som han uttryckte det: ”Nu är det ungefär som att vi bygger banorna och ser vad som händer”.

För bara några månader sedan hörde vi trafikutskottets ordförande Karin Svensson-Smith (mp) berätta om lågprisofferter från Kina och snabb och billig snabbtågsutbyggnad. Alltsammans visade sig vara glada förhoppningar.

Nu kommer i stället riktiga kalkyler med fördyringar på minst 90 miljarder jämfört med originalkalkylen – inte Svensson-Smiths obefintliga lågprisalternativ. Och plötsligt ligger notan på 256 miljarder plus kostnader för stationsbyggnader och anslutningar från andra kommuner. Det viskas om totalsummor upp till 400 miljarder.

Andra analyser pekar på att det skulle behövas ett minst tre gånger större befolkningsunderlag för att ens kunna drömma om att köra tågen med nollresultat.

Så om vi bortser från att det nya snabbtåget tar alla järnvägsinvesteringar i bortåt 20 år kan vi ändå inte ens vara säkra på att ha råd att driva den löpande verksamheten. Det låter inte som någon särskilt bra julklapp till det svenska folket. Tomten får nog fundera ett varv till.

Filed under: Göte Fagerfjäll