Bilar utan förare
Det börjar så sakta bli dags att summera 2015. Även om snön lyser med sin frånvaro är det ju faktiskt dags för Luciafirande redan på söndag. Idag tänkte jag i alla fall nöja mig med en enda trend, nämligen den självkörande bilen. Den ser faktiskt ut att bli verklighet.
Omsvängning
Det här kanske låter fånigt, med tanke på att halvledarföretag och bilföretag tjatat om självkörande bilar i åratal. Men under 2015 känns det faktiskt som om alltsammans har blivit väldigt mycket mera seriöst. Nu handlar det dessutom inte bara om en tveksam spetsteknik för ett fåtal superlyxbilar utan mera om robusta system för bilar i mellanklassen.
Här ser vi förresten bilindustrin anpassa sig till samma marknadsförutsättningar som mobiltelefontillverkare och TV-tillverkare. Det går inte att investera gigantiska summor i ny teknik om inte seriestorlekarna också är gigantiska. Det är inget problem att utrusta lyxbilar med blankpolerade valnötspaneler och handsydd skinnklädsel. Där är investeringskostnaden låg, produktionskostnaden hög och vinstmarginalerna härliga. Men den självkörande bilen kräver jättevolymer, precis som mobiltelefonen.
Bilen är vinnare igen
För ett år sedan hade jag väldigt svårt att tro på den självkörande bilen till ”gemene man”. Videofilmen med Volvos misslyckade självbromsande bil låg hela tiden i bakhuvudet. Ni minns säkert katastrofen när elektroniken vägrade fungera och den fjärrstyrda Volvobilen dundrade rakt in i betongstoppet inför ögonen på den samlade världspressen. Om jag inte missminner mig startade dessutom vindrutetorkarna på den ramponerade bilen. Det var oerhört pinsamt.
Men både Volvo och de andra biltillverkarna kom tillbaka och de har lite i skymundan lyckats att förändra och förkorta konstruktionstider och planering. Det som förr tog många år går nu betydligt snabbare. Biltillverkarna är inte längre låsta till urgamla kvalificerade komponenter, utan man har hittat sätt att kunna använda de modernaste och billigaste komponenterna.
Så det är nog bara att inse att bilindustrin är vinnaren också i framtiden. Idéerna om ”peak car” och bilfria städer är lika verklighetsfrämmande idag som de var på sjuttiotalet. Bilindustrin ser ut att kunna tillverka bekväma självkörande (mer eller mindre) bilar och resenärerna hänger på.
Långresor
En intressant detalj är att den självkörande bilen passar alldeles speciellt bra på långresor. På motorvägarna fungerar tekniken redan och det är rimligen också där som regelverket först kommer att ändras. När man har väl har svängt ut på motorvägen är det bara att fälla upp datorn och sätta igång med dagens arbete.
Bilen blir på det här sättet en naturlig förlängning av kontoret och restiden spelar inte längre så stor roll. Att kunna jobba på ett helt normalt sätt i sex timmar är betydligt ”lönsammare” än att åka taxi en timme, vänta i terminalen en trekvart, flyga en timme och till slut åka taxi en timme till. För att inte tala om att byta en timmes flygresa mot två timmars snabbtåg. Bilen ”riskerar” att i ännu högre grad bli det självklara valet för arbetsresor.
Och privatresor skall vi bara inte tala om. Redan idag väljer den stora majoriteten att köra bil, trots att många tycker att det är stressigt. Att luta sig tillbaka och läsa en god bok eller se en bra film är betydligt mera avkopplande.
Lägre fart
Vi får väl se hur snabbt omsvängningen sker, men så vitt jag kan se har takten ökat ganska dramatiskt. För ett par år sedan raljerade vi om inkompetenta biltillverkare. Förra året såg vi målet någonstans långt borta och många år framåt. Men nu vete fasen om inte tekniken är mogen redan om ett eller ett par år. Sedan får vi se hur politikerna och lagstiftarna vill ha det.
Vem vet – det kanske inte är så dumt att låta bilen sköta grovjobbet. Dessutom kan man säkert spara pengar (och bränsle) på att låta resan ta en halvtimme extra. Om man slipper köra kan man dessutom äta medhavd middag i lugn och ro i bilen. Inte så dumt.
Däremot verkar det svårt att koppla ihop den självkörande bilen med att tvingas stanna en timme var tjugonde mil för att fylla batteriet. Det verkar alldeles för dumt.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Intressant reflektion, och jag ser verkligen fram emot självkörande bilar av många av de anledningar du nämner.
Din formulering ”Sedan får vi se hur politikerna och lagstiftarna vill ha det” fick mig dock att tänka på något helt annat, och det är om vi har ett demokratiskt underskott i Sverige om folk i gemene man tänker på det sättet, och det tror jag att vi gör. Hade vi haft en fungerande demokrati, så hade det naturliga sättet att formulera det varit mer som ”Sedan får vi se hur vi vill ha det med lagstiftningen kring självkörande bilar”. Det borde ju i slutändan vara folket som bestämmer, inte politikerna!
Jag tror knäckfrågan för autonoma bilar kommer att bli ansvarsbiten.
Vill tillverkaran ta ansvar för följderna när något ”oförutsett” händer?
Vilket ansvar har en bilägare / ”förare” när något händer när bilen går i det autonoma läget? Accepterar förarna att ha ansvar även då bilen kör själv med hjälp av tillverkarens mjukvara?
På andra sidan Atlanten gnuggar säkert en hel yrkeskår händerna och ser fram emot många sköna timmar och dollar i rättssalarna.
Och ändå så vill våra stollar till politiker investera hundratals miljarder på höghastighetståg till ingen nytta.
Men… det händer ofta att jag i Göteborgstrafiken ändrar mig under körning. Jag ska till en viss plats, och det finns en ”naturlig” väg dit. Men på vägen minns jag att jag skulle handla hem en paket mjölk, så jag måste under körning göra en förändring av resvägen. Dessutom, när jag gjort den ser jag att det längre fram är två bilar som precis kört på varandra och blockerar vägen, så jag måste åka runt kvarteret för att komma dit jag vill. Olyckan har precis hänt och är inte rapporterad så datorn i min bil vet inte om den och tar inte hänsyn till den. Vad jag menar är att det i stadstrafik inte alltid bara är att luta sig tillbaka. Saker händer hela tiden, som gör att man måste korrigera färdvägen. I princip händer det också på motorvägar. En sommar åkte vi genom Tyskland, och ser strax före en avfart att trafiken står stilla längre fram, troligen en olycka som precis inträffat. Tydligen ännu inte inrapporterad, för navigatorns TMS varnar inte. Men jag SER ju att det är stopp längre fram, och eftersom det är jag, inte en dator, som styr bilen kör jag av motorvägen och kör förbi stoppet och vid nästa knutpunkt upp på motorvägen igen. Inte i något av de här fallen skulle jag vilja att min bil styrdes av en dator. En sak till: Tändsystem, bränsleinsprutning, ljusautomatik, centrallås, varningssystem… trots årtionden av erfarenheter som borde gjort det här 100 % säkert krånglar det i bland. Det är inte utan orsak som reservdelar typ tändsystem och annan elektronik finns i lager hos alla biltillverkare och -importörer. Den som tror att man kan lita 100 %-igt på elektronik vet inte vad han/hon talar om. Det har varit ett antal artiklar om problem med blyfria lödningar som brister vid kyla, i just den här tidskriften. Det kan bli minus 20 någon kall vinterdag också i södra Sverige.
Så när en artikel är odelat positiv till att låta elektronik styra min bil blir jag väldigt skeptisk. Råkar den gå sönder just när bilen hinner i kapp en långsam långtradare ligger jag extremt illa till. Så jag fortsätter att (vaken och utsövd) styra, bromsa och gasa själv…
Jodå, jag håller med om alla invändningar och legala risker och jag är definitivt inte odelat positiv till autonoma bilar. Men det börjar allt mer se ut som den smarta telefonen – när tekniken väl är på plats anpassar vi oss till verkligheten. Och verkligheten är att alla biltillverkare ”satsar sina företag” på den självkörande bilen. Omsvängningen har varit väldigt tydlig i år.
Jag ändrade förresten min lilla miss om dagen för luciafirandet. Vi får väl hoppas att programvaran för de autonoma bilarna är bättre kontrollerad.
/göte
Flyget har ju haft autopilot länge, men där är det inte så mycket att veja för… Däremot ligger dom mycket längre fram när det gäller neutrontålighet. De staller högre krav på ECC och andra tekniker för att inte slås ut av bitflips. Här har nog bilindustrin något att bita I, så manga processorer som det sitter I en bil idag redan. Och när bilen skall köra själv! Hur testar man neutrontålighet? IGBT transistorer som används högt och lågt. även I bilar mer och mer då hybrider och elbilar blir vanligare, har ju uppenbara problem med neutroner då dom faktiskt går sönder. Hur testar halvledartillverkarna dessa? Eller biltillverkarna?
Det talas mycket om vilka risker som finns och att systemen måste vara 100% säkra. För min del räcker det att systemen är ca dubbelt så säkra som en genomsnittlig mänsklig förare. Visst är det bra om de blir ännu mycket bättre, men varför vänta på det? Kan man minska olyckorna snart så ser jag ingen teknisk anledning till att inte göra det.
Vi vet ju vid det här laget att Göte älskar bilen över allt annat, men som långtida och långväga veckopendlare så längtar jag verkligen inte efter att byta tåget mot ev. ”självkörande” bil.
Jag har tågpendlat både fem och sex timmar och i båda fallen så är tåget lika snabbt som bilen, det enda som kommer till är resan till och från stationen (som är mindre än 30 min totalt, alltså inget att egentligen räkna med i sammanhanget).
Dessutom så bjuder tågresan på de stora fördelarna gott om plats för att arbeta, samt servicen möjligheten att sträcka på ryggen samt gå på toaletten. Det senare lär aldrig bli möjligt i den självkörande bilen… Tågresan är dessutom helt autonom. Bilen kommer näppeligen att bli det. Vad vi rimligtvis kommer att få är ”autopilot” som på flyget, dvs en funktion som underlättar pilotens arbete men på inget vis ersätter själva flygandet. (Det är dessutom så mycket billigare med tåg att det inte ens är roligt, särskilt som jag nu pendlar utomlands).
Bilen har ju istället sin givna plats vid transporter av mer än en resväska, eller när man behöver större flexibilitet på resmålet (typ semester). Men för långväga pendling så kan jag säga att för egen del så hade det inte varit aktuellt öht utan möjligheten att åka tåg. Tiden jag spenderar på tåget är arbetstid, inte restid, som när jag tvingas åka bil.
Hej S.A.
Jisses, jag hade ingen aning om att jag älskade bilen över allt annat, Berätta för allt i världen inte det för min fru, mina barn och mina barnbarn.
Men faktum är att cykeln, kajaken, segelbåten och roddbåten skulle komma långt före bilen om jag tvingades att rangordna fortskaffningsmedel i termer av ”älska”. Bilen är bara ett fantastiskt praktiskt fortskaffningsmedel som löser en hiskelig massa problem. Det är vackert så.
Jag gillar förresten att åka tåg också. Som turist mellan städer är det utmärkt och för den som bor i centrum av en stad och skall till centrum av en annan stad är det förträffligt. Problemet är bara att de allra flesta resor som görs i Sverige tydligen inte ser ut på det sättet. Det kan vara anledningen till att åttio procent av persontrafiken räknat i resandekilometer görs med bil och bara åtta med tåg.
Att i det läget göra gigantiska investeringar för att sprida ut de åtta procenten över två separata tågnät verkar minst sagt obetänkt. För att inte tala om vad det rimligen måste göra med biljettpriset. Det finns trots allt gränser för hur mycket de åttio procenten har lust att subventionera de åtta.
Men jag har inget alls emot att mina skattepengar går till bättre och fler cykelbanor.
/göte