Så var det dags igen. Två stora halvledartillverkare slås samman för att förbättra lönsamheten. Vi får väl se hur många ”breda” halvledartillverkare det finns kvar om ett år eller så.

Standard
Men utvecklingen är förstås inte så underlig. Halvledarföretagen lever under en formidabel prispress och det är inte alltid lätt att använda tekniska argument för att övertyga kunden att betala ett högre pris. Standardkomponenter är – standardiserade och varken konstruktörer eller inköpare är särskilt intresserade av att specificera bättre och dyrare komponenter än nödvändigt.

Då är det bara för tillverkaren att anpassa sig till villkoren och hitta metoder att få ner priserna utan att krympa marginalerna alltför mycket. Effektivare produktion är ett sätt och effektivare organisation är ett annat. I bägge fallen finns det fördelar med ett bredare produktprogram och de enklaste och snabbaste sätten att nå dit är via företagsköp och sammanslagningar.

Får inte bli spretigt
Det finns naturligtvis alltid risker med företagsuppköp och sammanslagningar. Om företagskulturen skiljer sig alltför mycket mellan företagen riskerar kostnaden bli större än besparingen. Två extremt teknikorienterade företag riskerar också att skapa interna skyttegravskrig, där nödvändiga tekniksammanslagningar blir omöjliga.

Men interna teknikkrig är förstås inte ett lika stort problem som förr. De flesta halvledarföretag arbetar numera med ett relativt fåtal standardiserade tillverkningsprocesser och ganska likartade (eller samma) konstruktionsverktyg. För det mesta ligger produktionen hos en tredjepartstillverkare (till exempel TSMC) och EDA-verktygen kommer från Cadence, Synopsys eller Mentor. De egna tillverkningslinorna och de internutvecklade verktygen lyser sedan länge med sin frånvaro.

Största risken är nog snarare att sammanslagna företag blir för spretiga. Varje köp leder till helt nya områden att arbeta med och det är svårt att skära bort lönsamma delar. ”Kompletterande produktprogram” låter mycket bättre än ”jack of all trades”. För att undvika det senare gäller det att sälja av eller lägga ner det som ligger för långt utanför företagets fokusområde.

Funkar nog
Sammanslagningen mellan ON Semiconductor och Fairchild bör inte vara särskilt komplicerad. ON Semiconductor verkar veta vad man är ute efter och Fairchild ser ut att passa in i den bilden. Det handlar framför allt om krafthalvledare och fordonsindustri och det är ju av allt att döma ett expansivt och bra område.

Faktum är att ON Semiconductor har skaffat sig ett riktigt hyfsat program på fordonsmarknaden och det gäller väldigt mycket mer än bara krafthalvledare. Företagets program för bildsensorer och andra fordonssensorer är till exempel både brett och djupt. Man kan möjligen fråga sig var sensorerna för astronomiska teleskop kommer in i bilden, men lite spretighet får man kanske ändå stå ut med.

SoC och standard
En snabb koll på halvledarföretagen visar i alla fall att ingen skär guld med täljkniv. Tillverkarna av standardkomponenter konsoliderar sig i rask takt och tillverkarna av avancerade systemkomponenter slåss med näbbar och klor.

För det är sannerligen inte lätt att tjäna pengar på mediaprocessorer och grafikprocessorer heller. Företag som Qualcomm och Nvidia har haft många goda tillväxtår, men konkurrensen har hårdnat. Det tillverkas visserligen otroliga mängder smarta telefoner, men priset för en avancerad mediaprocessor är idag förbluffande lågt. På senare tid har framför allt kinesiska MediaTek pressat priset och marknadsledare som Qualcomm har tvingats följa efter. En ”ordinär” åttakärnig mediaprocessor med grafikaccelerator och alla andra finesser kostar sannerligen inte mycket.

Den här utvecklingen kommer säkert att fortsätta ett bra tag till. Prispressen är stenhård på alla nivåer, från kiselsmedjor och kapslingsföretag till SoC-företag och tillverkare av standardkomponenter. Det är svårt att se hur någon skall kunna bryta sig ur spiralen.

Bra för alla andra
Helt klart är i alla fall att halvledarindustrins prispress är fantastisk för alla andra industrier. Halvledarinnehållet ökar snabbt och stadigt i alla typer av produkter och tillverkare av bilar, tvättmaskiner och allehanda konsument- och industriprodukter kan effektivisera och automatisera utan att det kostar särskilt mycket extra. Att slänga in en näve 64-bitsprocessorer och några Gbyte minne är ingen stor kostnad. Inte heller att lägga till en stor 4K-display och några videokameror. Elektronik är billigt och så kommer det att fortsätta att vara.

Eller?

Filed under: Göte Fagerfjäll