Jättefartyg revolutionerar transporter
Hur kan det vara lönsamt att transportera så billiga och tunga prylar så långt? Svaret finns i de moderna containerfartygen, som har revolutionerat de långa transporterna. Kostnaden per mil är många gånger lägre än för tåg eller långtradare. Att med de senaste fartygen frakta ett ton gods en mil ”kostar” bara 11 gram olja och genererar utsläpp på bara 30 gram koldioxid.
Härom veckan hörde vi SVTs Rapportredaktion förfasa sig över att torsk som fångas i Atlanten fraktas till Kina för att rensas och sedan tillbaka till Europa igen. I det långa inslaget intervjuades framför allt ”folk på gatan”, men det fanns också en kort intervju med en företrädare för det ansvariga företaget. Hon påpekade att de långa frakterna faktiskt stod för en förvånansvärt liten del av kostnaden och att det högre utbytet vid handrensning gör långresorna klart lönsamma.
Jättefartyg
Det här låter ju ganska sjukt och i programmet gick man inte närmare in på fakta. Men om man tittar lite närmare på vad som hänt på transportsidan är det ganska lätt att se vilka förändringar som skett de senaste åren och hur det påverkar världen. Det gör också att kampanjen om närproducerat i stället för importerat kanske bör modereras en aning.
Inom elektronikindustrin är förstås det här inga nyheter. Vi har vant oss vid att prylar från Fjärran Östern går att importera billigt. De europeiska tillverkarna av TV-apparater och annan hemelektronik har förvånansvärt liten fördel av de mycket kortare transporterna.
Samma sak gäller andra konsumentprylar. Det borde inte vara möjligt för kinesiska företag att priskonkurrera med tunga och billiga prylar, men verkligheten visar att det går alldeles utmärkt. Transportkostnaderna är märkligt låga också vid långtransporter.
Livsmedel
Men så fort man börjar tala om livsmedel låser sig diskussionen. Allt annat än närodlat klassas som miljöskandal, trots att vi sedan massor av år vant oss vid att köpa bananer från Sydamerika. I stället borde vi kanske fråga oss hur stor inverkan transporter faktiskt har på kostnader och miljöutsläpp. Och naturligtvis hur stor skillnaden är mellan olika transportslag.
200 gånger
Till att börja med är det lätt att inse kostnaden för långa och snabba frakter. Att frakta sockerärter med flyg från Afrika är dyrt och miljöpåverkande. Att frakta ett enda kilo tusen mil med flyg kostar ca 2 liter bränsle och genererar mellan fem och sex kg koldioxid. Att frakta samma mängd med ett jättelikt containerfartyg kostar drygt en centiliter bränsle och genererar 30 g koldioxid. Skillnaden är uppemot 200 gånger.
Om vi i stället för flyg väljer långtradare går det åt 16 cl bränsle för samma sträcka och utsläppet blir 450 g. Med järnväg handlar det om ungefär 0,5 kWh och 100 g koldioxidutsläpp, beroende på hur elen genereras. I Sverige produceras i princip all el utan koldioxidutsläpp.
Liten inverkan
Att frakta livsmedel med långtradare från Syd- eller Mellaneuropa till Sverige är både vanligt och ganska billigt. Avståndet från Stockholm till Belgien ligger runt 150 mil och det kostar ca 2,4 cl per kilo (67 g koldioxid). Till Madrid är det dubbelt så långt och det går åt ca 5 cl bränsle per kilo, alltså ca 60 öre per kilo med dagens dieselpriser. För att transportera ett kilo med långtradare från Malmö till Stockholm går det åt knappt 1 cl bränsle till en kostnad av ca 12 öre.
Sydamerika är helt OK
Med dagens jättelika containerfartyg kan vi multiplicera de här sträckorna med en faktor femton för samma mängd bränsle (och koldioxidutsläpp). Våra 12 öre från Stockholm till Malmö räcker nu 900 mil och tar oss hela vägen till Sydamerika. I stället för till Belgien kan vi ta oss till Asien.
Om vi nöjer oss med en resa med container från Stockholm till Antwerpen blir kilopriset riktigt lågt. Det går åt mindre än 0,2 ml bränsle (drygt 2 öre) och utsläppen landar på ungefär fem gram koldioxid per kilo. Det motsvarar ungefär en långtradarresa mellan Stockholm och Nyköping (tio mil) eller ungefär halva avståndet med vanlig lastbil.
Helt nya förutsättningar
De låga transportkostnaderna för långresor ändrar alla förutsättningar. Det gäller inte bara elektronikprylar, utan också livsmedel och andra produkter. Kyl- och fryscontainrar gör att livsmedel kan transporteras från Australien, Afrika och Sydamerika utan att kostnads- eller miljöpåverkan blir större än från det man normalt klassar som närodlat. Många livsmedel är tvärtom vettigare (och mindre miljöpåverkande) att odla i varmare och soligare klimat och sedan transportera. Om man kan spara 100 Wh per kilo genom att producera i Sydamerika är det lönsammare ur miljösynpunkt med en containerfrakt till Sverige än att odla själv.
Fortsätt odla
Det här innebär förstås inte att vi skall sluta odla och producera livsmedel i Sverige. Det finns massor av orsaker att hålla vår landsbygd i gång. Men det blir lite fånigt när man använder argument som inte stämmer. Korrekta data är alltid bättre än glada gissningar.
Så, köp gärna närodlat, men de sydamerikanska bananerna och det argentinska köttet är inte något problem. Inte den goda lammsteken från Nya Zeeland heller. Världen är global och de jättelika containerfartygen spelar en väldigt intressant roll i den utvecklingen.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Din liknelse haltar eftersom du antar att samma fartyg går ända fram till konsumenten. Så är ju naturligtvis inte fallet, utan omlastning sker på flertal ställen med signifikanta miljöpåverkande inslag. Och sista sträckorna från båt till konsument sker alltid på land motsvarande eller längre än den sträcka som avses vid begreppet ”närproducerat”. Närproducerat i sin verkliga mening, för att göra skillnad, ska ske inom ca 10-20mils radie.
Det är därför vi måste vilja betala mer för att bygga upp de lokala jordbruken och närsjöfiske
Hej Magnus
Visst är mitt resonemang tillspetsat, men ändå väl värt att fundera på. I debatten är det ju för det mesta de riktigt långa transporterna man vänder sig emot, inte de som ”bara” är några tiotal mil långa. I praktiken minskar de jättelika containerfartygen avstånden mellan kontinenterna.
I ett land som Sverige ser vi dessutom en möjlig framtid där kusttrafiken ökar. Idag lossas mycket av fjärrgodset i Göteborg och körs vidare på lastbil och godståg. Det kan komma att ändras och ger då annorlunda förutsättningar.
Och jag har absolut inget emot närodlat – tvärtom. Men det är viktigt att använda korrekta argument.
/göte
Två inputs:
• Det miljömupparna brukar säga är att det är den sista transportsträckan, från butiken till hemmen, som är den större energikostnaden. Jag googlar och de två första räkneexemplen säger att dubbelt så mycket energi används för denna sista sträcka. Detta torde äta upp ännu mer av skillnaderna mellan import över olika avstånd. ”Närköpt” snarare än ”närodlat” alltså. På cykelkärra!
• Kyl- och fryscontainrar – räknade du in deras energikostnader?
Hej Jan
Närköpt är nog bra, men det blir allt svårare för en lokal handlare att hålla det stora sortiment som kunderna kräver. De tre affärer som låg inom promenadavstånd i min barndom skulle idag avfärdas med en fnysning (om ens det). För att undvika dyrbart (och miljöpåverkande) svinn gäller det att ha ett tillräckligt stort upptagningsområde. Så inte ens lokalbutiker är självklart positiva för miljön.
De största containerfartygen har elverk med ungefär en tredjedel av effekten jämfört med drivmotorerna. De hanterar kyl- och frysanläggningar och allt annat som kräver el. Siffrorna för energiförbrukningen per ton är en genomsnittsiffra, men påverkan från kylaggregaten ser ut att vara förvånansvärt rimlig. Frystransporter och frysförvaring är inte dumt.
/göte
Hej
Nu är ju livet och valen inte så enkla som närproducerat eller inte ur ett rent transportperspektiv, det finns fler ”parametrar” att ta hänsyn till.
Så att säga att den Sydamerikanska biffen inte är ett problem, det är inte sant. Om vi skippar transporterna och istället diskuterar att värdefull (regn)skog huggs ner för att ge plats åt boskapsuppfödning, det kan jag tycka är ett problem. Att hugga ner ev skog i Sverige för att börja med boskapsuppfödning är inte aktuellt, här får vi istället vara glada om det är några som vill hålla på med kreatur i framtiden.
Hej Nicke
Nej, våra val är inte alls enkla, men det är bra att ha något så när korrekta utgångspunkter. Argentina har t ex varit en av världens största producenter av biff i långt mer än hundra år, utan att hugga ner regnskog.
Men självklart skall vi föda upp både biffdjur och får i Sverige. Det finns massor av plats och det är bedrövligt att låta skogen ta över allt. Jag lägger faktiskt själv en hel del tid på att hålla mina marker öppna, även om det inte lönar sig ett enda dugg. Närodlat är bra och våra öppna landskap är fantastiska.