1960 började jag första klass i Fagerfjälls småskola på Tjörn. Familjens ganska nya hus värmdes med kokspanna, och vi hade varken frysbox, kylskåp eller TV. Elektriciteten användes till elspis, lampor och radio och inte mycket mer.

Sedan gick allt snabbt. TVn och frysboxen kom först och revolutionerade underhållningen och mathållningen. Kylskåpet, som kom lite senare, gjorde att vi inte behövde handla varje dag. På bara ett par år förändrades det mesta.

Elvärme
Nästa stora förändring kom när kokspannan började visa svaghetstecken. Att elda med koks (biprodukt när man utvinner stadsgas från stenkol) var dessutom jobbigt och väldigt smutsigt. Grannarna hade redan börjat gå över till oljeeldning, men vi valde i stället att satsa på den nya elvärmen.

Ekonomiskt sett verkade elvärme kanske inte så smart. Oljan kostade ju inte ens 20 öre per liter (2 öre/kWh), men elproducenterna och politikerna pressade priserna för att öka elanvändningen. Jag vill minnas att vi betalade drygt 4 öre per kWh på natten och ca 7 öre på dagen.

Elektrifierat
På bara några få år hade vår familj gått från att använda ganska lite el till att låta allt drivas på el. Samma utveckling skedde inom industrin, där förmånliga elpriser fick företagen att skifta över från kol/olja till el.

Drivkraften bakom den här övergången var från början inte miljöhänsyn, åtminstone inte i huvudsak. I stället handlade det om en pågående stor utbyggnad av vattenkraften och en planerad kraftig utbyggnad av kärnkraften. Från en total elproduktion på bara drygt 10 TWh år 1950 ökades produktionen till ca 50 TWh 1965 (nästan bara vattenkraft) och kom med kärnkraftens hjälp upp i nästan 150 TWh 1985. Där har produktionen sedan legat ganska stabilt, med halva produktionen från vattenkraft och halva från kärnkraft.

Miljöfördelar
Utbyggnaden av kärnkraften gjorde Sverige till världens kärnkraftstätaste land. Övergången till el gjorde också att Sverige kunde modernisera och industrialisera utan att öka utsläppen av sot och koldioxid.

I början av sextiotalet var visserligen vår familj ganska ensamma om att värma huset med el, men efter oljekrisen gick villaägarna över till el i full skala. Och när värmepumpstekniken blev billigare och lättillgänglig var det i praktiken slut med oljeuppvärmningen i Sverige. Totalt sett har Sveriges ”energiewende” (från fossilbränsle till el) lett till dramatiska utsläppsminskningar, där vi genomgående ligger på halva nivåerna jämfört med konkurrentländerna.

Vind och el
I de länder som valde att inte satsa på kärnkraft (eller vattenkraft) har vi de senaste åren sett en kraftig utbyggnad av vindkraft och solenergi. Det har hjälpt till att minska de ländernas utsläppsnivåer från skyhöga till bara jättehöga.

Problemet är att de här länderna aldrig gick igenom Sveriges omställning från fossileldning till el. El var alltid dyrare än fossilbränsle och inget att använda för uppvärmning eller industriprocesser. Utbyggnaden av vindkraft och solenergi gör att elpriserna fortsätter att vara höga och att eluppvärmning, också med värmepump, blir ett dyrt alternativ. Det är svårt/omöjligt att driva igenom en elektrifiering om elpriserna inte är konkurrenskraftiga.
I Sverige använder vi mer än dubbelt så mycket el per person än jämförbara länder. Därför borde förstås vindkraft och solenergi ha en mycket större positiv miljöinverkan än i resten av världen.

Men så är det inte alls. Övergången till el i Sverige gjordes med hjälp av vattenkraft och kärnkraft och ingen av de produktionsformerna genererar några koldioxidutsläpp. Vindkraft och solenergi ersätter i praktiken kärnkraft (som tvingas dra ner produktionen när det blåser). Vindkraften i Sverige har därför inte lett till någon som helst minskning av utsläppen.

Ökade utsläpp
Den största effekten av vindkraftsutbyggnaden är faktiskt att den försämrar lönsamheten för kärnkraften. För många är det ett mål i sig, men vi måste också inse att resultatet kommer att bli ökade utsläpp i takt med att kärnkraftsreaktorerna läggs ner.

För det finns ingen magisk väg att plocka bort hälften av elproduktionen utan att öka utsläppen. Visst kan vi bygga ut stamnäten för att buffra vindkraften och på det sättet undvika fossileldade kraftverk. Men det blir extremt riskabelt under torrår och måste i vilket fall som helst kombineras med en minskning av elanvändningen. Och det enklaste sättet att minska elanvändningen är att låta industri och uppvärmning gå tillbaka till fossilbränsle (eller exportera industrin).

Det mest sannolika alternativet är att vi blir mera lika våra konkurrentländer, med en kombination av fossileldade kraftverk, vattenkraft och vindkraft. Då gör vindkraften nytta och vi kan buffra med gasdrivna kraftverk. Nackdelen jämfört med idag är att utsläppen ökar kraftigt.

Atomkraft – ja eller nej
Till slut tvingas vi kanske att inse att hela energidebatten handlar om ett ja eller nej till kärnkraft. Dagens halvmesyr, med kärnkraft kombinerad med en hårt subventionerad och ökad vindkraft, är ärligt talat bara löjlig. Så länge våra kärnkraftverk producerar el är vindkraften totalt meningslös. Den leder inte till minskade utsläpp, eller ens till markant mindre kärnavfall. Man skulle lika gärna kunna ”vända på elen” och låta vindkraftverken generera en behaglig stilla bris under stilla dagar.

Jag läste förresten att Magnus Hall, vd för Vattenfall, ville satsa på lönsam vindkraft i stället för kärnkraft och kol. Det är väl en indikation så god som någon om vad som är på väg inom vindkraftsindustrin.

Filed under: Göte Fagerfjäll