Om det på något sätt är möjligt att konstruera elektronikkomponenter i kisel kommer de också att produceras i kisel Det har varit en sanning de senaste femtio åren. På samma sätt har vi de senaste trettio åren sett Ethernet ta över allt mer av kommunikationerna, också där vi inte trodde att det var tekniskt möjligt.

Transpacket
Norska TransPacket verkar ha bestämt sig för att ta den här ”sanningen” ett steg längre. Företaget har utvecklat en teknik för att hantera timingkritiska data i Ethernetbaserade optonät. Med deras Fusion-subsystem skall man kunna nå samma timingprestanda i Ethernetbaserade nät som i OTN- och SDH-nät, samtidigt som mindre timingkritisk information hänger med ”på köpet”.

TransPacket Fusion för Gbit Ethernet och 10 Gbit Ethernet lanserades för några dagar sedan och intresset har, inte oväntat, varit stort från telekomföretagen. Ännu intressantare blir det i höst, när lösningen för 100 Gbit Ethernet lanseras.

Industri och fordon
Att kunna köra Ethernet på alla kommunikationsnivåer inom tele- och datakom (också mobile fronthaul och -backhaul) är förstås ytterst intressant. Men Transpackets teknik går att skala betydligt längre ner i näringskedjan. I till exempel fordon och industrisystem finns timingkritiska delar som idag är svåra att hantera med Ethernet.

– Där kan vår teknik användas för att få kritiska och mindre kritiska delar att samsas på samma Ethernetbaserade nät, säger Steinar Bjørnstad, teknisk chef hos TransPacket. Då kan Ethernet användas i stort sett överallt.

Åttiotalet
Allt det här var oerhört svårt att tänka sig i början av åttiotalet, när Ethernet började synas på allvar (Xerox visade första versionen 1976). Jag arbetade på den tiden som applikationsingenjör med inriktning på Intel-verktyg och Intel-komponenter och Intel hörde till de första som anammade Ethernet. Tekniken användes för kommunikation mellan utvecklingssystem och det spelade mindre roll att Ethernet var dyrt. I förhållande till priset på utvecklingssystemen var Ethernet billigt.

Men den stora diskussionen handlade inte om pris, utan om kollisioner och timing. Ett paketbaserat nät med ”best effort”-överföring kändes för många alldeles för osäkert. Visserligen visade alltid praktiska tester att Ethernet spöade andra nät (oftast använde de någon form av token passing), men ändå fanns mycket motstånd, till och med när det gällde ren dataöverföring.

Ethernet vann
I datavärlden gav väl de flesta upp när Ethernet lämnade koaxialkabeln, med sina kollisioner och sin 10 Mbit-begränsning och tog steget över till dagens teknik med switchar, routrar och separata sänd- och mottagarledningar (med billiga partvinnade kablar). Priserna dök i botten och alla som på något sätt kunde använda Ethernet såg vartåt det lutade. Det var också i det här läget som intresset för Ethernet över optofiber exploderade (idag finns till och med 100G Ethernet via optofiber).

Billigast
På åttiotalet var det svårt att tänka sig Ethernet i extrema lågpristillämpningar, men idag är det en självklarhet. Ethernet är det billigaste och snabbaste sättet att ansluta en pryl till ett lokalt kommunikationsnät och det är det enklaste sättet för att ta steget ut på Internet. Den som kan använda Ethernet sparar pengar och utvecklingstid och är dessutom framtidssäkrad. Ingen tror väl att Ethernet försvinner inom överskådlig tid (eller för den delen – oöverskådlig tid).

Som kisel
Så jag tror nog att jämförelsen med kisel håller. Vi som har varit med några årtionden har fått se massor av fina och eleganta processer utnämnas till ”framtidens teknik”. Men varje gång har användningen begränsats till de få områden där det inte på något sätt är möjligt att använda kisel.

Väldigt ofta har vi också fått se områden där kisel ”egentligen” inte fungerar gå över till kisel. Och varje gång är argumentet detsamma. Det är värt att lägga ner lite extra konstruktionstid för att kunna dra nytta av kiselteknikens låga produktionspris.

Med lite extrafinesser och mycket tankearbete verkar det som om Ethernet skall kunna fungera i stort sett överallt. Då är det ingen långsökt gissning att Ethernet vinner också där.

Filed under: Göte Fagerfjäll