För inte så länge sedan var det nytt och fantastiskt att kunna skanna bilder och skriva ut grafiska dokument. Nu kommer 3D-skrivaren som dessutom kan skanna och kopiera föremål i tre dimensioner.

Idag är laserskrivare och bläckstråleskrivare självklarheter och ingen skulle drömma om att använda gnuggbokstäver för en presentation. Men man behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att inse hur svårt och tidsödande det mesta brukade vara.

Härom veckan rensade jag i mitt förråd och tittade igenom högar av dokument och overheadpresentationer som jag tagit fram en gång i tiden. Mycket såg vettigt ut, men jag minns hur mycket arbete det krävdes för att få fram ett anständigt resultat.

Jag brukade göra originalen till overheadbilderna i en kombination av skrivmaskin (med olika storlekar på typsnitten), gnuggbokstäver för rubriker, fotografier och kopierade ritningar. Originalen drog jag sedan upp i reprokamera till A4-format. Mycket av jobbet gjordes i mörkrum.

Det här låter kanske uråldrigt, men så här var det på åttio- och till och med början av nittiotalet om man ville ha bra resultat. Text- och bildbehandling i dator och utskrift på laserskrivare började så sakta komma i slutet av åttiotalet, men det tog lång tid innan tekniken kom ner i något så när anständiga priser.

Atari och Calamus
Det där med grafik i bildskärmar och skrivare var sannerligen ingen självklarhet i de första generationernas verktyg. Alla som var med på åttio- och nittiotalet minns nog bildskärmarna med grön text på svart bakgrund och matrisskrivarna med sina sju eller nio nålar. WYSIWYG (what you see is what you get) fanns som uttryck, men inte som praktisk verklighet.

För egen del hittade jag tidigt (början av nittiotalet) en genväg till modern grafikhantering utan att det behövde kosta en förmögenhet. Atari hade redan i slutet av åttiotalet lanserat sina ST-datorer (520ST och uppåt), där det fanns både kraftfull processor (Motorola 68000) och billig grafisk skärm (monokrom).

Dessutom fanns en laserskrivare med anständigt pris och ett ovanligt intressant sätt att hantera grafiken. Man byggde helt enkelt upp bitmappade sidor i datorn och dumpade resultatet via ett snabbt gränssnitt direkt till laserskrivaren. Laserskrivaren kunde därför vara ”helkorkad” och billig.

Ataridatorns möjligheter upptäcktes framför allt av tyska programmerare och det resulterade i alldeles utmärkta program för dektop publishing (Calamus) och grafik. Datorn hade dessutom MIDI-gränssnitt som standard och användes därför ofta inom musikindustrin.

25 års förfining
Så här tjugofem år senare framstår inte en Atari Mega 4 STE (supermodellen med 4 Mbyte RAM) som någon särskilt avancerad grafikdator, men den känns ändå förvånansvärt bra. Hela setet med dator, laserskrivare och DTP-program fungerar tillsammans och det man ser på skärmen är faktiskt identiskt med det som kommer ut på laserskrivaren. Så var det sannerligen inte alltid med de PC-baserade systemen.
Helt klart är i alla fall att text- och grafikbehandling på dator är en självklarhet idag, även om det tog lång tid innan de olika delarna fungerade smidigt tillsammans.

Steget till 3D
Idag står vi på många sätt på samma nivå som på nittiotalet, men nu handlar det om 3D. 3D-program och 3D-skrivare har visserligen funnits länge, men kombinationen var fram tills för ett par år sedan så dyr att de ”vanliga” användarna inte hade en chans.

Nu har allt det där ändrats. En 3D-skrivare för hobbybruk kostar mycket mindre än vad en laserskrivare gjorde på nittiotalet. Faktum är att den kostar mindre än vad en billig bläckstråleskrivare gjorde på den tiden. Och 3D-program finns att ladda ner gratis eller köpa billigt.

Fortfarande finns det en hel del förvirring och problem med kompatibilitet och material, men det behöver knappast ta 25 år till för att marknaden skall mogna. Snarare handlar det väl om ett par år.

Kopiera
Den senaste finessen på 3D-skrivarmarknaden kan ni läsa om här bredvid. Det nystartade företaget Blacksmith Group har visat en hyfsat billig 3D-skrivare som också kan skanna in objekt. En pryl kan läsas in, modifieras och skrivas ut igen på bara några minuter.

Jag behöver knappast spekulera i vad som skulle kunna göras med en sådan här apparat. De flesta kan säkert komma på massor av skojiga och förhoppningsvis lagliga tillämpningar. Vi står i början av något fantastiskt intressant.

Filed under: Göte Fagerfjäll