Cypress går samman med Spansion, Freescale köper Zenverge och Socialdemokraterna klarar inte att få igenom sin budget. Det är väl tre ganska intressanta nyheter?

Men vi kanske skall börja med dagens stora nationella händelse. Efter veckor av spekulationer står det klart att Sverige står inför en regeringskris, när den nya regeringen misslyckas med att få igenom sitt förslag till budget. Sverigedemokraterna kommer i eftermiddag att rösta på Alliansens förslag och Stefan Löfven kommer förmodligen att låta sin regering avgå.

Det här låter ju väldigt dramatiskt och i mediarapporteringen har det talats om katastrof och ekonomisk ruin. Men frågan är om inte resultatet av krisen kan bli mera positiv än negativ.

Koalition i minoritet
För det vi sett hittills av den nya regeringen har ju inte varit särskilt upplyftande. Två partier, där det ena inte har regerat på åtta år och det andra aldrig varit i närheten av regeringsställning, skall först komma överens och sedan försöka hitta samarbetspartners. Det är inte lätt och det har inte gått bra. Det var svårt nog för Alliansen de senaste fyra åren och då var ändå förutsättningarna bra mycket bättre.

För stackars Löfven måste tiden efter valet ha varit en pärs. Själva grundvalen för en Socialdemokratisk regering är att den skall vara regeringsdugligare än någon annan. Det duger inte att ha ministrar som offentligt talar mot regeringens politik och det duger inte att lansera förslag som är så dåligt underbyggda att de inte passerar riksdagens nålsöga. Och det måste rimligen kännas ovant att utsättas för så mycket kritik av normalt sett så välvillig press och TV.

Egen minoritet
Om vi då antar att regeringen avgår – hur mycket är Socialdemokraterna villiga att offra för att få lov att komma tillbaka och regera på egen hand? För att få med sig alliansen på en sådan lösning skulle det ju säkert krävas en helt annan politik än den som förts hittills.

Tja, offerviljan är nog ganska stor. För Socialdemokraterna måste rimligen ytterligare en fyraårsperiod utan regeringsställning framstå som den allt överskuggande katastrofen. Åtta år i opposition har varit svårt nog, men fyra år till är närmast otänkbart. Att i det läget göra sig till ovän med Miljöpartiet och Vänsterpartiet borde vara ett lågt pris att betala för regeringsmakten. Och att slippa interna strider med Miljöpartiet känns nog inte helt dumt det heller.

Så min gissning är att regeringen avgår och sedan kommer tillbaka med enbart Socialdemokrater (betydligt större underlag än regeringen Ullsten 1978). Budgetförslaget görs om och de flesta av de förslag som är ditsatta för att glädja Vänsterpartiet och Miljöpartiet försvinner. Riksdagen får större makt och politiken blir mera realpolitisk och mindre ideologisk.

Och ärligt talat har jag svårt att se något problem med en sådan vändning. Tvärtom skulle det kunna leda till mindre problem, både för Sverige och för Löfven.

Jag gissade visst fel
På eftermiddagen berättade Stefan Löfven att han tänkte utlysa nyval, så jag får göra ett litet tillägg. Jag gissade alltså fel och Socialdemokraterna tror sig kunna göra ett bättre resultat i ett nyval.

Om Löfven har rätt återstår att se. Själv tycker jag att det är synd att han inte testar en nybildad minoritetsregering, som förmodligen skulle släppas fram av Alliansen. De misslyckade diskussionerna i går förutsatte sannolikt att Alliansen skulle acceptera nuvarande regeringskoalition och den utgångspunkten är nog ganska ”körd”.

Så kan det gå.

Cypress växer
Men nog om politik för ögonblicket. Vi ser en ganska intressant sammanslagning i elektronikindustrin, där Cypress och Spansion går samman för att få en bättre position.

Den här affären borde kunna fungera riktigt bra. Det finns inte särskilt mycket som konkurrerar direkt, samtidigt som de bägge företagen har samma inriktning. En total omsättning på 2 miljarder dollar är tillräckligt för att komma upp i den magiska ”multi billion dollar”-nivån. Jag minns mycket väl Intels kamp i början av åttiotalet för att försöka nå en miljard dollar (första gången misslyckades man).

Cypress-Spansion-affären är säkert inte den sista. Prispressen inom elektronikbranschen tvingar fram effektivisering och i takt med att specialkomponenter blir standardkomponenter ökar volymerna och marginalerna minskar. Det gäller att både vara extremt innovativ och kunna producera extremt billigt.

Kanske något för våra politiker att titta på.

Filed under: Göte Fagerfjäll