Den ryska björnen morrar igen och Vladimir Putin anstränger sig för att återge Ryssland ”sin historiska ledarposition”. Men landets BNP är bara drygt hälften av Tysklands och Putins bild av Ryssland stämmer väldigt illa överens med verkligheten. Det är i sig riskabelt.

För så är det ju. Bakom all retorik och allt vapenskrammel finns ett land med gigantiska landområden, men ack så liten ekonomisk betydelse. Jag roade mig en stund med att titta på statistik (jag tycker faktiskt att det är kul) och en del siffror är ganska förvånansvärda.

Som Italien
Ett lands bruttonationalprodukt, BNP, säger inte allt om ekonomin, men ganska mycket. Här ligger Ryssland på ca 2 biljoner dollar. Det är ungefär som Italien (2), men mindre än Storbritannien (2,5), Frankrike (2,6) och Tyskland (3,4). USA är drygt åtta gånger större (16,2), Kina är fyra gånger större (8,2 ) och Japan tre gånger större (6). Alla siffrorna kommer från 2012.

Då är ändå ungefär hälften av Rysslands BNP baserad på olja och naturgas. Som industriland är Ryssland förbluffande litet. Sydkorea, med en BNP på drygt 1,1 biljoner dollar är betydligt viktigare. Och vad värre är – Sydkoreas industri utvecklas betydligt bättre än Rysslands.

Till och med lilla Sverige står sig bra mot Ryssland. Vi har en BNP på ca 520 miljarder, som inte baseras på olja och gas. Med andra ord kanske hälften av det gigantiska Ryssland om vi räknar bort oljan.

Handel och industri
Och så måste vi nog tänka. Att vara helt beroende av råvaruexport är inte särskilt lyckat. Och att ha en befolkning utspridd över jättelika områden är heller inte någon fördel. Det ser vi också på Kina, där tillväxten varit imponerande i de stora kuststäderna, men inte i de inre delarna.

I Ryssland saknas dessutom viktiga kuststäder på de platser där man skulle kunna växa industriellt. Vladivostok ligger visserligen nära Japan och Kina, men fungerar mest som utskeppningsort för råvaror. Det är svårt att se Vladivostok som ett nytt Shanghai eller Tokyo.

Samma sak gäller Europa. St Petersburg ligger inklämt längst inne i Finska Viken i Östersjön och enklaven Kaliningrad har heller inte någon särskilt avundsvärd position. Och Moskva – tja inte många huvudstäder ligger väl så illa till rent geografiskt.

Så det är mycket som talar till Rysslands nackdel. Hur man än gör finns det knappast någon potential att komma ikapp länder som Tyskland och Storbritannien. Visserligen har Ryssland lika många invånare som Tyskland och Storbritannien tillsammans, men demografin ser dramatiskt mycket sämre ut.

Inte så många
Det här med invånarantalet är också lite lustigt. Det gigantiska Ryssland har faktiskt bara 142 miljoner invånare. Ett hälften så stort land som Kina har 1,2 miljarder. Lika många invånare har Indien (en femtedel av Rysslands storlek).

Om vi i stället jämför med industriländer som USA och Japan hittar vi 310 miljoner invånare i USA och 126 miljoner i Japan.

Det är lätt att dra slutsatsen att Ryssland har lite för få invånare, utspridda på för stora områden. Hur man än räknar blir det svårt att få en ekonomisk betydelse som är större än medelstora europeiska länder. Och i Ryssland vill man gärna se sig som något betydligt större.

Motvikt till USA
Så det är inte så underligt att ryska ledare som Putin drar ner på samarbetet med västvärlden. I det samarbetet blir Ryssland en stat bland många andra och väldigt långt från de ledande staterna. Med en jättelik ansträngning skulle kanske landet kunna komma upp i samma betydelse som Storbritannien, men knappast som Tyskland. Och USA ligger på en totalt ouppnåelig nivå.

Putins och många andra ryssars bild av Ryssland är helt annorlunda. De ser Ryssland som en självklar motpart och motvikt till USA. I den självbilden framstår Ryssland som lika stort, eller åtminstone lika viktigt, som USA.

Det stora och svåra problemet är att Ryssland inte längre har någon politisk orsak att vara motpart till USA. På Sovjettiden fanns åtminstone strävan efter världskommunism som mål. Idag har man inte ens det. I stället finns en idé om det historiska och mäktiga Ryssland, lite som nationalisterna i Ungern ser på det historiska Österrike-Ungern. Allt handlar om makt, men egentligen bara för maktens egen skull.

För att upprätthålla den överdrivna självbilden är det inte mycket annat att göra än att isolera landet och satsa hårt på propaganda till den egna befolkningen. Det gäller också att ha en omotiverat stor krigsmakt och att skramla med vapnen så fort tillfälle bjuds.

Kärnvapen
Här ser vi också den stora risken med Ryssland. Landet har i många år varit bra på att tillverka krigsmaterial (ett av de få områden där man är hyfsat framstående). Men det är bara alltför lätt att addera siffrorna och inse att Ryssland aldrig kan ha råd att hålla en konventionell krigsmakt i klass med västvärldens. Pengarna räcker helt enkelt inte till.

I en fullskalig konflikt finns det då bara en sak att ta till, nämligen kärnvapen. Sovjetunionen hade alltid i sin planering en ganska låg tröskel från konventionella vapen till taktiska (och strategiska) kärnvapen. För Ryssland är tillgången till kärnvapen den enda verkligt stora faktor som kan underbygga en dominerande självbild.

Vi får väl hoppas att det aldrig går så långt, men det finns all anledning att hålla ett öga på utvecklingen i Ryssland. Det är alltid riskabelt med ledare som försöker leva i en verklighet som de själva skapar. Det var svårt nog med Charles de Gaulle.

Filed under: Göte Fagerfjäll