Den senaste tiden har många frågat sig om Intel skall kunna klara av att konkurrera med ARM. Men det handlar faktiskt inte bara om Intel och ARM. Imagination kastar sig nu in med en ny MIPS-kärna och kinesiska Andes har lyckats att få flera företag att nappa.

Men visst känns det som om det finns enklare ställen att tjäna pengar än att försöka konkurrera med ARM. Speciellt som ARM redan har fått ett såpass bra genomslag för sin 64-bits processorarkitektur. 27 av de viktigaste företagen som tillverkar systemkomponenter för mobiltelefoner, handdatorer och nätverksutrustning har redan köpt 50 licenser.

MIPS hänger med
Det här skrämmer inte ett företag som Imagination. Det brittiska företaget köpte förra året MIPS Technologies (i hård konkurrens med israeliska CEVA). MIPS hade då gått igenom en turbulent tid och många trodde väl ärligt talat att företaget var på väg bort.

Men MIPS-arkitekturen har många fördelar. Framför allt finns det massor av mjukvara, bland annat en komplett infrastruktur för Android. Och även om Silicon Graphics i slutet av nittiotalet dumpade MIPS-arkitekturen (till förmån för Intels Ithanium) måste MIPS betraktas som en av de stora processorarkitekturerna.

MIPS-arkitekturen var ju dessutom ovanligt tidig som IP (Intellectual Property). Flera olika tillverkare har tagit fram egna implementationer av processorstandarderna och redan 1997 tog IP-företaget Lexra fram en syntetiserbar IP-version av MIPS-I. Det var förmodligen den första i sitt slag.

Imaginations nya syntetiserbara 64-bits MIPS-kärna verkar vara snabb och strömsnål och kan säkert konkurrera med ARM vad gäller tekniska prestanda. Om det sedan räcker – tja det får vi se.

Andes finns på plats
En betydligt mera udda processortillverkare är Taiwan-företaget Andes. De har tagit fram en processorkärna och de har lyckats att sälja den till förvånansvärt många. Faktum är att man har lyckats att sälja 100 licenser till 81 kunder. Och de tolv kunder som har kommit igång med volymproduktion lär ha skeppat 500 miljoner komponenter.

Här handlar det förstås om högvolymprojekt som WiFi, Bluetooth och IoT. De processorkärnor som licensierats har knappast heller samma prestanda som värstingarna från ARM och MIPS. Men Andes har processorkärnor som konkurrerar direkt med ARM11, ARM9 och ARM8. Och företaget finns på plats i Taiwan.

Håller för länge
Nej, nu får det räcka med elektronik för en stund. Sommaren är inte riktigt slut ännu och i helgen passade jag på att svänga in på den flytande båtmässan i Gustavsberg. Båtar är alltid kul.

Sedan kan man kanske bli lite fundersam över vad båtbranschen egentligen har för sig. Vid bryggorna låg båtar i priser från ett par hundra tusen kronor (inte så många) till ett stort antal miljoner (förvånansvärt många). Utvecklingen mot bredare båtar har fortsatt och några av de största segelbåtarna är breda som bilfärjor.

Samtidigt berättar statistiken om en nybåtsmarknad i Sverige som nästan har gått i stå. Det gäller framför allt segelbåtar, där det nu säljs ytterst få nya båtar och där begagnatpriserna faller snabbt. Alltför få ungdomar är intresserade av segling, samtidigt som båtarna från sjuttiotalets guldår fortfarande fungerar alldeles utmärkt. De gamla båtarna är helt enkelt alldeles för bra.

Det här är problem som vi inte är vana vid i elektronikbranschen. En några år gammal dator betraktas som ett skämt och mobiltelefoner klassas som skrot efter ett par år. I helgen vevade jag igång den 35 år gamla dieselmotorn (8 hästkrafter) till min segelbåt och den startade, som vanligt, på första försöket.

Privatekonomiskt tycker jag att det är alldeles utmärkt att mina båtar bara kräver tvättning och vaxning för att hålla i årtionde efter årtionde. Men inom elektronikbranschen skall vi nog vara glada över den snabba förändringen. Det är inte lätt att agera i en bransch som växer snabbt, för att sedan mättas och stagnera i åratal före nästa topp.

Tre skrov
Jag har alldeles tillräckligt många båtar, så egentligen finns det ingen anledning att gå på båtmässa. De stora eleganta båtarna intresserar mig inte heller så det stör. Men ibland hittar man ändå något som är tillräckligt kul.

Den här gången fångades mitt intresse av en trailbar segeltrimaran med inskjutbara sidoskrov. Flerskrovsbåtar konstrueras för att vara så lätta som möjligt och den här sex meter långa båten väger bara 400 kg. Med sidoskroven infällda blir bredden 2,4 meter, så det är inga problem att köra omkring med båten på släp. Med centerbordet uppe är det heller inget problem att dra upp och lägga i båten.

Och varför skall man då krångla till det med flera skrov?

Det viktigaste svaret finns i det hydrodynamiska motståndet. Ett normalt skrov brukar ha ett längd/breddförhållande någonstans mellan 5:1 (gamla kappseglingsbåtar) och 3:1. Min bästa tvåmanskajak ligger på ca 8:1.

Ett långt och smalt skrov blir lättare att driva fram, men de flesta skrov har ändå en ”inbyggd hastighetsbegränsning”, som det krävs väldigt mycket kraft för att komma över (plana). Den här hastighetsgränsen ökar i och för sig med ökande längd, men formeln har ett irriterande rottecken som gör att dubbla längden inte alls ger dubbla farten. Att komma upp i tvåsiffriga hastigheter (knop) kräver väldigt mycket kraft.

En katamaran eller trimaran kan byggas så att den ”lurar” de normala fartbegränsningarna. Ett extremt stort längd/breddförhållande och låg vikt gör att en sexmetersbåt inte behöver bry sig om hastighetsgränsen runt sex eller sju knop. Ökad energitillförsel (vind) ger en tämligen linjärt ökad hastighet och det är fullt möjligt att tuffa på i tolv eller femton knop och toppa en bit över tjugo. Bärigheten från sidoskroven gör att båten kan ha ett krysställ på ca 24 kvadratmeter.

Låg energiförbrukning
Det här är naturligtvis vansinnigt roligt. Inte bara för att det går snabbt, utan också för man slipper motorer, oljud och bränsleförbrukning. Och den som har läst min spalt tidigare vet att jag gillar energieffektivitet. Mindre än 50 Wh/mil för en bra cykel eller en bra kajak är väl ungefär det minsta som går att nå på ett enkelt sätt, men en snabb trimaran ligger inte så hemskt långt efter.

Det märkliga är att så många talar om energibesparing, samtidigt som intresset för segling minskar. Men, som vanligt – vi får se vad som händer.

Filed under: Göte Fagerfjäll