Det är väl bara att inse faktum – hösten är här. Och med allt från embeddedkonferens och embeddedspecial till Electronica blir det inte mycket tid till att lata sig.

Årets tidning
För det blir faktiskt en papperstidning från Elektronik i Norden i år också. Vi har tryckt Embedded Technology Special sedan 2003 och i år är det dags för tolfte upplagan. Och det innebär också att Swedish Embedded Award delas ut för tolfte gången.

Annars är det faktiskt snart två år sedan det sista reguljära numret av papperstidningen Elektronik i Norden kom ut. I början kändes det lite märkligt att ”bara” komma ut på nätet, men vi vande oss ganska snabbt. Däremot finns det fortfarande all anledning att köra embeddedspecialen i tryckt form, så det fortsätter vi med ett tag till.

Om du har idëer eller funderingar som skulle passa i embeddedspecialen finns det förresten fortfarande möjligheter att komma med. Ring eller maila mig så fort som möjligt så får vi se.

Konferensen blir två
Embeddedkonferensen startade inte förrän 2006. Det innebär att årets upplaga är den nionde och att det blir tioårsjubileum nästa år.

Det kommer förstås att firas, men den stora nyheten 2015 är att embeddedkonferensen då kommer i två upplagor. Tidigt i vår är det dags för ECS Syd i Malmö. Mässhallarna ligger på ”spårvagnsavstånd” mellan Malmö och Köpenhamn och det tar inte många minuter från någon av de två städerna. Embedded Conference Scandinavia blir i ett slag ännu mera skandinavisk.

64 Gbyte på en modul
Mycket elektronik blir det också i fortsättningen och det lär knappast saknas tekniska nyheter heller. Utvecklingen ser inte ut att stanna av – snarare tvärtom.

Ta bara Samsungs besked om att deras 64 Gbyte stora DDR4-moduler nu är i volymproduktion. 64 Gbyte RAM på en liten minnesmodul – det är ju närmast absurt. Att man dessutom redan fått fart på produktionen av stackade chip med genompläterade vior gör inte saken sämre.

De här minnesmodulerna blir förstås inte billiga, åtminstone inte i början. Men det var faktiskt inte särskilt länge sedan som en hårddisk på 64 Gbyte ansågs stor. Att få in 256 Gbyte RAM med bara fyra minnesmoduler ger intressanta möjligheter för alla som arbetar med stora datamängder. Och det dröjer väl några år innan vi slår i taket vad gäller adressrymden för en 64-bits mikroprocessor.

Det lär förresten inte dröja särskilt länge innan vi får se volymproduktion av minnesmoduler med mer än 64 Gbyte. Stackningstekniken är fortfarande bara i sin linda och 20 nm är inte heller någon ekonomisk gräns. Datorer med flera Tbyte RAM blir säkert praktiska för många.

4 Gbyte var oändligt mycket
Egentligen är det väl minnesstorleken och minneskostnaden som gör elektronikutvecklingen allra mest uppenbar. I slutet av sjuttiotalet, när jag gled in i branschen, var fortfarande kärnminnen och remsstansar hyfsat vanliga. Processortillverkarna hade visserligen insett att 16 bit (64 kbyte) var i minsta laget som maximalt adressområde, men 32 bit var fortfarande långt borta vid horisonten. Och tanken på att 4 Gbyte (32 bit) någonsin skulle vara för lite – det var enbart löjligt.

Så när jag idag berättar att min första hårddisk (från ca 1980) var bortemot en miljon gånger mindre än den jag har idag – då är det knappt att småttingarna tror mig. Och när jag berättar att min nya disk (som kostar en dryg tusenlapp) skulle ha kostat tjugo miljarder kronor eller mer om priset legat fast (eller en bra bit över 100 miljarder med hänsyn tagen till penningvärdet) – då är de helt övertygade om att jag driver med dem.

Det var inte bättre förr.

Filed under: Göte Fagerfjäll