Förra veckan togs beslutet om att dra igång ECS Syd, alltså en Skåne/Danmark-variant av embeddedkonferensen. Det kändes som en positiv och bra nyhet i en sommar som annars riskerar att domineras av ganska obehagliga händelser

För visst är det lite läskigt att vi vid ”hundraårsfirandet” av första världskrigets utbrott skall se så många likheter med situationen den gången. Och kanske ännu läskigare när man tittar tillbaka på 1914 och inser hur onödiga de tändande gnistorna egentligen var.

Historisk onödighet
Under många år har förvånansvärt många historiker haft en mer eller mindre marxistisk grundsyn. Man har sett ”skotten i Sarajevo” som en ganska ointressant detalj och fokuserat på ”större skeenden” och ”historisk nödvändighet”.

Om man resonerar på det sättet kan första och andra världskriget, ryska revolutionen och en hel del annat falla in i ett större sammanhang och framstå som mer eller mindre oundvikliga.

Men lagom till hundraårsdagen av skotten i Sarajevo har allt fler börjat att revidera sin historiesyn. Att andra världskriget var en direkt följd av det första är ganska uppenbart. Men första världskriget borde inte ha inträffat. Inte ryska revolutionen heller.

Mordet på Franz Ferdinand i Sarajevo var inte ett dugg välplanerat och lyckades på grund av att chauffören råkade köra fel. Det var illa nog. Men egentligen borde knappast mordet ha lett till något krig det heller. Gamle kejsaren Frans Josef I av Österrike-Ungern visste mycket väl att ett anfall på Serbien skulle resultera i ett massivt svar från Ryssland. Och att det sannolikt skulle leda till total katastrof för Österrike-Ungern och många andra. Och ändå anföll han.

Diplomaten Anders Danielsson släpper i höst en bok, Hederskriget – hur Österrike-Ungern startade första världskriget, om det här. Där hävdar han att första världskriget varken startades på grund av de övergripande motsättningarna (framför allt mot Tyskland), eller på grund av en serie misstag. I stället handlade det om en gammal mans heder som bara kunde ”tvättas i blod”. Alltså politik med hedersbegrepp hämtade från Dumas ”De tre musketörerna”.

De största katastroferna under 1900-talet skulle alltså faktiskt baseras på ett pinsamt misslyckande (felkörningen) och en ännu pinsammare och redan då föråldrad hederskodex, som hellre valde död och säker katastrof än en fläckad heder. Fullständigt bisarrt.

Revansch
Men sådant här kan väl aldrig hända idag? Förhoppningsvis inte, åtminstone inte i vårt närområde. Problemet är bara att det räcker med en revanschsugen diktator för att det hela skall vara igång.

I Sverige är vi vana vid att gränserna legat fast ett bra tag (minst hundra år), men det är faktiskt inte det vanliga. De flesta länder i Europa har områden som är minst sagt omtvistade. Som tur är ser vi inga kampanjer från Danmark att få tillbaka hela Sønderjylland (Slesvig) eller från Tyskland att få tillbaka hela Nordslesvig (dagens Sønderjylland). Vi ser inte heller några kampanjer från Finland att få tillbaka Karelska näset.

I Ukraina är situationen betydligt obehagligare. Efter ockupationen av Krim och det ryska vapenskramlet längs gränsen är det naivt att enbart tro på Rysslands goda vilja. Framför allt är det obehagligt att se hur oförutsägbar och svårbedömd den ryska ledningen är. Det påminner lite för mycket om Frans Josef I.

Val och sol
Och vad har då det här med elektronik att göra? Ja, som vanligt tillåter jag mig att ibland ta upp också sådant som ligger en bit ifrån elektroniken. Och historia är vansinnigt intressant.

Annars handlar naturligtvis väldigt mycket just nu om det kommande valet. Min elektroniska brevlåda svämmar över av nyheter som skall lanseras i Almedalen och debatter som skall ske i Almedalen. Men jag tänker nog hålla mig på fastlandet (kanske en sväng till Tjörn).

Politiskt sett är det förstås lite märkligt att se tankarna på samarbete mellan tre (eller kanske fyra) partier med fundamentalt olika syn på försvarspolitiken. Inom en tänkt (eller vad det nu är) vänsterallians finns allt från total nedrustning och förbud mot vapenexport till stärkt försvar och stöd åt försvarsindustrin. För ett par år sedan hade det här kanske inte spelat så stor roll, men i dagens extremt osäkra läge kan det till och med bli farligt.

Tja, det finns mycket att fundera över och själv funderar jag bäst i hammocken. Gärna med någon av mina två katter på magen, men allra helst tillsammans med mitt senaste lilla barnbarn. Hon är en dryg vecka gammal nu och otroligt gullig (förstås).

Det kommer inga fler brev på ett tag nu. Nästa brev kommer den 5 augusti, men vi håller webben uppdaterad.

Ha en härlig sommar!

Filed under: Göte Fagerfjäll