Med kisel blir det billigt
I går lanserade Texas Instruments ett par komponenter som skall göra WiFi-standarden enkel och billig. Visserligen går det åt massor av transistorer, men vem bryr sig. Det kan bli billigt och strömsnålt ändå. Tanken är att man till och med skall kunna köra WiFi i hyfsat avancerade fjärrkontroller.
Ethernet i allt
För ett par veckor sedan var jag i München och lyssnade då bland annat på vad tekniske chefen på Audi hade att säga. Ett av budskapen var att Ethernet fungerar utmärkt i bilar också.
Och till slut – häromdagen hittade jag materialet till en av de kommunikationskurser jag brukade köra i slutet av sjuttiotalet och början på åttiotalet. Då var Ethernet alldeles nytt och avancerat och inte många kunde drömma om att det skulle kunna bli billigt.
Den som ville använda Ethernet på den tiden fick köpa sig ett anpassningskort till datorn (i Intels fall två parallella multibuskort med bipolära komponenter), några meter mångledare (tjock som en trädgårdsslang) och en medieanpassare (MAU) för att anpassa till den dubbelskärmade, tjocka (1 cm) och jättedyra koaxialkabeln. Kabeln kunde vara upp till 1 km lång och alla kolliderade av hjärtans lust. Grundhastigheten var 10 Mbit/s och förvånansvärt ofta kom hastigheten upp i närheten av det.
Det här med kollisioner och 10 Mbit/s försvann med tiden. Inte ens den relativt billiga och smidiga RG58-koaxialkabeln hade någon chans när den partvinnade kabeln tog över med sin punkt-till punkt-anslutning. Med CAT5e-kabel blev det möjligt att först köra 100 Mbit/s och sedan 1 Gbit/s. Med det tillsammans med de allt bättre och billigare swithcharna försvann kollisionerna.
Mediaanpassarna försvann redan på RG58-tiden och anpassningskort och switchar sjönk i pris som stenar. I början av åttiotalet kunde en enda datoranslutning gå löst på mellan 50 000 och 100 000 kronor och att dra och kontaktera kabel (trädgårdsslang) var grymt dyrt. Tio år senare kostade anpassningskorten några hundralappar och därefter integrerades Ethernet som standard i alla datorer.
Svårt att konkurrera
Och vart vill jag komma med det här? Jo, på sjuttio- och åttiotalet fanns det gott om nya standarder för lokala nätverk. Många baserades på någon form av ”token passing” (för att undvika kollisioner) och en del var riktigt bra.
Men det hjälpte inte när Ethernet väl fick upp farten. De första åren gick det väl an, men när datorerna började levereras med inbyggd Ethernet var det totalt kört. Ethernet ansågs tillräckligt bra och kom att dominera den fortsatta utvecklingen.
Med åren har också Ethernet trängt in i allt fler av de områden som var ”Ethernetsäkra”. Industridatorerna stod emot ett tag och bilarna är fortfarande ganska fria från Ethernet. Men det håller på att ändras. Det är svårt att hålla emot när Ethernetkomponenterna är så billiga och effektiva.
WiFi också?
Håller då samma sak på att hända med WiFi? I vår del av världen är vi ju vana vid att det är Bluetooth som gäller när priset är begränsat och batterikapaciteten är låg.
Tja, de som tillverkar billiga WiFi-komponenter säger förstås att de här komponenterna framför allt är komplement till Bluetooth (och liknande). Men om man kan fortsätta att förbättra WiFi-komponenterna ett tag till så vete tusan om inte många tar steget över till WiFi. Jag blir åtminstone inte särskilt förvånad.
PoE tar tid
Och på tal om Ethernet. Varför tar det så lång tid för Power over Ethernet att slå igenom på konsumentsidan. Visst har det hänt mycket de senaste åren, men fortfarande hittar man inte datorer och skärmar som spänningsmatas över Ethernet. Det är bara nätverksutrustning och en och annan nätverkskamera. Med dagens PoE (25 W och till och med 50 W) och dagens strömsnåla datorer/skärmar borde det inte vara så svårt. Eller väntar alla på PoWiFi, med trådlös kraft. Då lär vi nog få vänta.
Slut för idag
Det är redan tisdag och jag tänkte få iväg dagens brev redan i ”svinottan”. Orsaken är helt enkelt att jag åker till London tidigt på tisdagsmorgonen (om några få timmar). Jag får väl sluta med en hälsning till mitt senaste barnbarn. Hon är över 16 timmar gammal vid det här laget, så hon kanske kan läsa det här.
Vi hörs igen på torsdag med det sista brevet före sommaren.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Om man skall göra ett realtid-system så är det svårt att slå CAN. För att slå CAN i responstider så måste man utöka EtherNet med ett övergripande protokoll som säkerställer att kommunikation fördelas på ett förutbestämt sätt. På grund av overheaden i EtherNet så behöver man vid cirka 10 noder EtherNet på 100 Mbit för att få samma responstider som CAN klarar på 1 Mbit. Med andra ord det är inte omöjligt att ersätta CAN med EtherNet men man skall inte tro att det är lika enkelt att klara signal integriteten på 100 MHz som vid 1 MHz.
PoE kommer nog aldrig att bli riktigt stort. Det är en för dyr lösning. Att lägga till Ethernet i en produkt är idag en mycket liten kostnad och tar ganska liten kortyta. Att addera till PoE är betydligt krångligare och tar mera plats. Det hade varit lättare om PoE inte hade varit drabbad av telekomsjukan dvs +48V jordning, med en helt galvansikt flytande standard så hade det också blivit lättare. Såvitt jag har kunnat läsa mig till i standarden så är det omöjligt att göra en Buck reglerad lågpris regulator, det krävs flyback konverterare och det är ganska jobbigt. Switchar som supportar PoE är också dyrare, främst pga nätdelarna måste anpassas för worts-case vad gäller strömförbrukning. Så i väntan på optimerade lösningar för PoE till IoT så lär vi inte få se det hända.