”Sätt in hemvärnet med automatkarbiner”. Det förslaget lanserades på fullt allvar idag för att få ner vildsvinsstammen till rimliga proportioner.

Att sätta in militär mot vildsvin är kanske i radikalaste laget, men efter att ha sett den senaste förödelsen är jag faktiskt villig att acceptera nästan vad som helst. I påskhelgen var jag nere på vårt ställe i Blekinge och det ser ärligt talat för jävligt ut. Man kan knappast tro att ett gäng vildsvin kan ställa till så mycket elände. Det ser snarare ut som om ett gäng stridsvagnar löpt amok.

Problemet är att vildsvinsstammen växer explosionsartat (de kan få flera stora kullar per år), samtidigt som det lär vara ruggigt svårt att skjuta vildsvin. Själv har jag ännu inte haft tid att skaffa jägarlicens, så våra marker fungerar som fristad och det gör naturligtvis inte läget bättre.

Vildsvinsproblemet blir extra ”lustigt” med tanke på att den senaste miljöflugan verkar vara att odla sina egna grönsaker, för övrigt ett alldeles utmärkt intresse. Som tur är handlar mycket av mediaintresset om att odla på stadens tak och balkonger och där lär knappast vildsvinen vara något problem (däremot kanske takkonstruktionernas bärighet). Men det börjar bli allvarligt svårt att odla något på mera ”normala” ställen. De problem som älgar och rådjur ställer till med är väl idag närmast en pittoresk detalj i jämförelse med vildsvinens totala ödeläggelse av allt som inte är ordentligt inhägnat.

Slut på skogspromenaderna?
Det effektivaste sättet att få bukt med vildsvinen är alltså att sätta upp stängsel. Ett ordentligt fårnät, gärna kombinerat med kraftigast möjliga elstängsel, lär funka hyfsat bra. Om jag investerar i en eller ett par kilometer stängsel kanske jag slipper bli skitförbannad varje gång jag kommer till gården. Många andra tänker säkert likadant, så det kommer nog att bli allt svårare att strosa runt obehindrat i skogarna.

Så vi kanske kommer tillbaka till en landsbygd som den såg ut när jag var en liten pojke. Grindar överallt och taggtråd överallt. På den tiden var det kor och får som skulle hållas inne och nu är det vildsvin som skall hållas ute. Men på den tiden var det ganska lätt att acceptera stängslen, eftersom korna och fåren höll landskapet öppet. Så ser det inte ut idag.

Nej, nu får det vara slut på gnället. Påskhelgen var trots allt fantastisk och det är verkligen härligt att ha ett ställe helt utan grannar. Storstaden har många fördelar, men tystnaden och ensamheten på landsbygden är oslagbar.

Intel lyfter inte
Nu skulle det kanske passa med en övergång från den statiska landsbygden till den dynamiska och snabbväxande elektronikindustrin. Och visst finns det delar av elektronikindustrin som visar tillväxt.

Men ett av de verkligt stora elektronikföretagen verkar ha svårt att få fart på sin tillväxt. Intel släppte i förra veckan sin senaste kvartalsrapport och den såg väl vettig ut om man inte tittade för noga.

Men när man börjar titta lite närmare på siffrorna visar sig en ganska obehaglig trend. De senaste fem åren har försäljningsvolymen varit i stort sett konstant, medan vinsten sjunkit med hela fyrtio procent. Intel har alltså inte lyckats att kompensera de försämrade marginalerna med ökade volymer. Det är inte alls bra.

Det värsta är att företaget är så totalt beroende av den sakta vikande PC-marknaden. Hittills har satsningarna på komponenter för ”Internet of Things” och liknande områden resulterat i hyggliga siffror räknat i procentuell tillväxt, men från en ack så liten volym. Och på marknaden för mobiltelefonikomponenter ser Intels siffror riktigt dåliga ut, hur man än räknar.

Nu skall man aldrig räkna ut Intel, men det finns nog många inom företaget som svär över de senaste tjugo årens ensidiga PC-satsning. Det senaste året har vi sett massor av intressanta arkitekturer och produkter från Intel, men det hade varit betydligt lättare om man inte gett företag som ARM och Broadcom ett så långt och stort försprång. Det blir dyrt att försöka hämta in det.

Tyvärr är det inte bara Intel som har problem med fallande priser, fallande marginaler och svårigheter att kompensera med tillräckligt snabbt ökande volymer. Det är något av en allmän trend inom elektronikindustrin. Och det är inte alls bra.

Filed under: Göte Fagerfjäll