I torsdags skrev jag om små programmerbara logikkretsar för jättevolymer. Den här gången tänkte jag fortsätta med programmerbar logik plus ett gäng 64-bits-processorer.

För utvecklingen fortsätter som vanligt i full fart och det finns fortfarande mycket att vinna på att integrera programmerbar logik, avancerade processorer, signalprocessorer och en hel del annat smått och gott på samma chip. FPGA-tillverkarna blir kanske till slut de sista som verkligen har råd med de allra mest avancerade processteknologierna.

Intel tillverkar ARM
Den här gången handlar det alltså till stor del om Altera och deras val att integrera fyra stycken 64-bits ARM-processorer på nästa generations avancerade FPGA-kretsar. Att man valde ARM är i sig inte ett dugg konstigt. Men kanske det ändå var lite överraskande att man redan nu tog steget till 64 bit och till fyra processorkärnor.

Eller kanske inte alls förresten. När man väl tog steget till Intels 14 nm-process hade det kanske sett lite ”billigt” ut att ligga kvar på 32-bitsnivå. Ingen väntar sig att Stratix 10 SoC skall vara billig och då är det nog säkrast att satsa ordentligt.

Sedan kan man kanske fråga sig hur ”gammal die hard-personal” hos Intel gillar det där med att producera 64-bits ARM-processorer. Personligen tycker jag att det är jätteroligt.

Kommer ni förresten ihåg förra ARM-svängen hos Intel? När Digital Equipment hade klantat till det mesta och Intel fick StrongARM tillsammans med att man köpte upp resterna? Den gången blev det lite för mycket för Intel.

Programmerbart överallt?
Nej, nu skall jag inte leta mig tillbaka i historien (även om det är kul). I stället tänkte jag spekulera lite om programmerbar logik och om hur stor den kan bli.

Om företag som Altera och Xilinx får råda är det förstås ingen tvekan om vartåt det barkar. Då kommer det att finnas programmerbar logik precis överallt. Och om vi tittar på utbudet av FPGA-kretsar pekar det åt samma håll. Det finns FPGA-kretsar i de mest skilda prislägen och de mest skilda prestandanivåer.

Men, å andra sidan finns det klara tendenser till en standardisering av hårdvaran. Konstruktörerna vänjer sig vid att arbeta med en (billig) standarduppsättning av processor och I/O, som kanske inte är optimal, men som fungerar. Inte helt oväntat kommer standarduppsättningarna från konsumentindustrin (smarta telefoner) och blir därför ruggigt billiga.

Vi får väl se
Det är alldeles för sent på kvällen för att jag skulle våga mig på några gissningar om vem som lyckas och vem som inte lyckas. Men jag tror nog att FPGA-tillverkarna har lyckats nå någon form av kritisk nivå, där framtiden kan vara ganska hyfsad. Att kombinera FPGA, DSP och processorer på ett chip är ju faktiskt ingen dum idé.

Vi får väl se.

Glöm förresten inte embeddedkonferensen på tisdag nästa vecka. Det är viktigt.

Filed under: Göte Fagerfjäll