I förrgår köpte jag ett RaspberryPi-kort. Det kändes rätt inför första maj. Open source och öppen hårdvara har utvecklats till en verklig folkrörelse och sällan har vi sett något som jämnat ut de sociala förutsättningarna på det här sättet.

Den här utvecklingen var inte alldeles lätt att förutse. Open Source och ”gratisrörelsen” har visserligen hållit på i många år, men att genomslaget till slut skulle bli så stort var svårt att tro. Idag är en förbluffande stor andel av marknadens elektroniska produkter baserade på öppen källkod, som till exempel Linux, och mer eller mindre standardiserad hårdvara, som till exempel ARM.

Med ett RaspberryPi-kort och en binge fritt tillgängliga programvaror kan man idag komma förbluffande långt. Samma sak gäller förstås Arduino och liknande prylar. Det genomgående är att man kan köpa hårdvaran löjligt billigt (några hundralappar) och hämta mjukvaran gratis på Internet. Sedan är allt upp till dig själv.

Tid är pengar
Den stora skillnaden mot tidigare är att tiden plötsligt blir fantastiskt värdefull – också för ungdomar som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden. För inte så länge sedan var biljetten in till ”riktiga” grejor alldeles för dyr och de som inte hade råd tvingades hålla till godo med andraklassprylar. Idag är det så billigt att komma igång att allt handlar om tid, ambition och intelligens. Det spelar ingen som helst roll vilken bakgrund man har.

Den som inte tror att det här är viktigt kan roa sig med att läsa på den svenska arton- och nittonhundratalshistorien. När alla barn fick gå i skola och det blev möjligt för många fler att ”läsa vidare” exploderade det svenska näringslivet. De som var smartast och mest ambitiösa kunde plötsligt tränga sig förbi det fåtal som tidigare haft ensamrätt på alla ”bra” jobb. Resultatet är att nittonhundratalets mest framgångsrika företagsledare ofta har arbetarbakgrund och ganska ofta kommer från fattiga förhållanden. Och förstås att det svenska näringslivet fick en kraftig skjuts framåt.

Fiska i sjön
Det här är inte ett dugg konstigt. Den som fiskar i en stor sjö har betydligt större möjligheter att få fisk än den som fiskar i en liten damm. Vi kan anta att intelligens och ambition är ganska jämnt spritt över befolkningen och då är det bra mycket smartare att låta alla vara med än att redan från början välja bort den absoluta majoriteten. På kuppen kanske vi väljer bort framtidens Steve Jobs.

Nu har inte open source och RaspberryPi särskilt mycket med politiska beslut att göra, så inget parti lär ha några större möjligheter att få nya väljare på grund av det. Möjligen kan man dra slutsatsen att enkla regler för småföretagande ger fördelar när det väl är dags att gå från ”hempul” till kommersiell verklighet. Och att utbildning och hjälp med i patentfrågor och andra juridiska spetsfundigheter är bra.

Upp till kamp
Vi står inför något nytt, där social bakgrund och ekonomisk sponsring spelar väldigt liten roll. Den som har en idé och har tillräcklig ambition och kunskap (som inte nödvändigtvis behöver hämtas in på konventionellt sätt) kan göra nästan vad som helst. Det är ganska fantastiskt.

Men den kampen sker inte på gatorna och kräver inga banderoller.

Läs också min kommentar från 12 mars ”Amatörer blir proffs med elektronik”.

Filed under: Göte Fagerfjäll