Plessey lanserade något som kan starta en ny storhetstid för företaget och Margaret Thatcher gick ur tiden. I går fanns det många anledningar att fundera över Storbritanniens uppgångar och nedgångar. Och hur snabbt det kan gå från det ena till det andra.

Kisel vinner?
Men låt oss börja med elektronik. Gårdagens demonstration av lysdioder tillverkade i galliumnitrid på kisel kanske kan ge Plessey sin forna storhet tillbaka. Inte för att tekniken ger de bästa lysdioderna, utan för att den kan ge tillräckligt bra lysdioder till ett bra pris.

För så är det ju. Att vara bäst är bra, men att vara tillräckligt bra till ett bra pris smäller betydligt högre. Jag har tjatat många gånger om ”framtidens teknologier” som alltid förblir framtidsteknologier, medan det medelmåttiga kislet vinner. Så har det varit i femtio år nu.

Det är framför allt på LED-sidan som alternativen till kisel lyckats i verkligt stora volymer. Effektlysdioder tillverkas på substrat av till exempel safir och kiselkarbid och det fungerar i och för sig alldeles förträffligt. Men det blir dyrt, trots att chipstorlekarna är små.

Framtidsteknologier som OLED och grafen kan mycket väl bli dominerande vad tiden lider, men kisel är trots allt alltid kisel. De senaste femtio åren har produktionsprocesserna finslipats och det som går att göra tillräckligt bra i kisel brukar stå sig bra i konkurrensen.

Sex tum
Så när Plessey visar upp ganska hyfsade lysdioder tillverkade på sextumswafers – då är det intressant. Deras tekniske chef, dr Keith Strickland, påstår dessutom att waferstorleken inte är någon begränsning. Det går utmärkt att fortsätta med åtta tum och uppåt, på samma sätt som för övrig kiselbaserad halvledarproduktion. Och produktionsanläggningarna är i grunden samma som de vanliga.

Plessey kanske inte kan komma upp i riktigt lika högt ljusutbyte som är möjligt med de safir- eller kiselkarbidbaserade processerna. Men man säger sig kunna komma väldigt nära och till ett betydligt bättre pris. Det kan räcka väldigt långt. Och med ett utbyte på ca 15 000 LED-chip per sextumswafer är det fullt möjligt att bygga kapacitet för att täcka nästan vilka marknadsbehov som helst.

34 år är en kort tid
Plessey kanske kan ta tillbaka den position man hade på elektronikmarknaden en gång i tiden. Men gårdagens andra stora nyhet, den om Margaret Thatchers bortgång, ger en anledning att fundera över hur snabbt allt kan svänga och hur svårt det är att se saker i sitt perspektiv.

1979, när Margaret Thatcher tillträdde som premiärminister för första gången, hade det gått 34 år sedan andra världskriget slutade. På de 34 åren hade Storbritannien tagit steget från att vara en dominerande kolonialmakt med världsherravälde (åtminstone i egna ögon), till att bli ett andrarangsland på väg mot ruin. Vi talade då om Storbritannien som det första ”postindustriella landet” och inte mycket pekade uppåt.

Idag, 34 år senare, ser vi att Storbritannien lyckades ta sig ur knipan och mycket av det berodde på Margaret Thatcher. Det var sannerligen inte lätt och hon blev grundligt hatad av sina meningsmotståndare. Men – det vete fasen var Storbritannien hade varit om det inte varit för Thatcher.

Upplevd tid
Det lite läskiga är att upplevd tid och historisk tid skiljer sig så dramatiskt. 1979 hade jag arbetat ett helt år i elektronikindustrin och för mig var de tjugofem åren från mitten av femtiotalet en eon. Andra världskriget var löjligt länge sedan – ungefär som trettioåriga kriget.

Idag inser jag hur kort tid 34 år faktiskt är och hur svårt det måste ha varit för invånarna i Storbritannien att se förändringarna. En av mina favoritförfattare, John LeCarre, beskriver för övrigt den här märkliga tiden, med allt från halvfascistiska koloniförespråkare till revolutionära stalinister och maoister, på ett utmärkt sätt.

Så här i efterskott går det att se tillfällen då det hela kunde ha gått åt skogen, med inbördeskrig eller ”bara” statskupp/revolution. Men vi hade tur.

Om vi skall fortsätta att ha tur gäller det att hålla ett öga på nutidshistorien och försöka att hela tiden sätta saker i perspektiv.

Filed under: Göte Fagerfjäll