MIPS säljs och ARM befäster sin ställning på embeddedmarknaden. Och allt fler talar om en övergång till ARM för Apples Mac-datorer. Vi kan vara på väg mot dramatiska förändringar på datormarknaden.

Obama vann i USA och Ericsson varslar personal. Det är två av veckans stora nyheter, men jag tänker inte säga särskilt mycket om någon av dem. USA-valet har redan analyserats i sina beståndsdelar i dagstidningarna och på TV har som vanligt journalisterna ägnat sig att intervjua varandra i timmar. Är det förresten bara jag som irriteras av att se journalister intervjua varandra?

Ericssonvarslen är naturligtvis tråkiga, men ingen hade väl förväntat sig att vi skulle kunna stå utanför världsmarknaden. Vi återkommer i ämnet.

RISC-kriget över
Nej, idag tänkte jag i stället tala om processorarkitekturer, datortrender och de gigantiska tekniska förändringar som vi står mitt i. Några av de senaste dagarnas nyheter och rykten kan tolkas som att förändringstakten är på väg att explodera.

Vi kan börja med försäljningen av MIPS Technologies. Den spelar kanske inte så stor roll i sig, men det är ändå någon slags summering. Det mer än tjugoåriga ”kriget” mellan olika RISC-arkitekturer är över. ARM har vunnit över MIPS, Alpha, Z8000, PowerPC och allt vad de nu heter. PowerPC finns i och för sig kvar som ”motor” i många av Freescales komponenter, men det är bara att inse faktum. Den som vill lägga in en generell processorkärna i en SoC-komponent väljer idag ARM. Den stora frågan är snarare vad man väljer att stoppa in utöver det.

Smarta telefoner
De ganska otroliga framgångarna för ARM grundar sig förstås i framgångarna på telefon- och handdatormarknaden. Eller kanske man skall peka på de gigantiska misslyckanden som alla de andra har gjort.

När väl ARM-processorn blev allenarådande på marknaden för smarta telefoner var egentligen loppet kört för övriga tillverkare av RISC-kärnor. Varför skulle man välja något annat än ARM, när all infrastruktur i första hand är ARM-baserad. Visst är det jobbigt att ha samma processor som konkurrenterna, men det är ännu värre att hela tiden tvingas att försvara ett processorval som kunderna misstror.

ARM mot x86
På det här sättet har ARM-arkitekturen lyckats att tränga undan i stort sett allt utom Intels x86-arkitektur. Den dominerar PC-marknaden och den har fortfarande en stark ställning på den del av embeddedmarknaden där PC-kompatibilitet är viktigt. Intel lyckades också få Apple att byta från PowerPC till x86 i Mac-datorerna.

Men samtidigt har också Intel misslyckats på ett ganska spektakulärt sätt. Alla försök att komma in på marknaden för smarta telefoner har gått snett. Samma sak gäller handdatorerna, där man verkligen har försökt ett antal gånger.

Grundproblemet är väl framför allt att man inte har velat/kunnat släppa x86-kärnan som IP-block, samtidigt som Intel inte lyckats framstå som en tillräckligt konkurrenskraftig SoC-tillverkare. Plus förstås de misslyckade försöken till OS-samarbete med till exempel Nokia. I dag är det knappast sannolikt att Intel skall kunna ta sig in på varken telefon- eller handdatormarknaden. Men man vet förstås aldrig med Intel.

ARM och Apple
PC-marknaden minskar nu för första gången och det är naturligtvis dåliga nyheter för Intel. Samtidigt intensifieras ryktena om att Apple är på väg att ännu en gång byta processorarkitektur på Mac-datorerna (68000 – PowerPC – x86 – ARM?). Det här har ”legat i luften” sedan ARM lanserade sin mycket avancerade 64-bits processorarkitektur, men senaste veckan har många initierade källor tagit bladet från munnen.

Ytterligare ett tänkbart problem för Intel är att de stora kiselsmedjorna verkar vara så duktiga på att ta fram nya avancerade processer. Från Globalfoundries kommer till exempel en 14 nm finfet-process, som påstås kunna matcha Intels processer.

Det här skulle ge ARM-ekosystemet tillgång till lika bra processer som Intel. SoC-tillverkarna får då möjlighet att integrera processorarkitektur och acceleratorer på ett sätt som inte riktigt är möjligt idag. För att inte tala om fördelarna i prestanda och energiförbrukning med att få in alla snabba periferidelar i samma chip som processorn. Breda och snabba externa bussar är dyrbara och energikrävande.

Processorn får mindre betydelse
Allt det här kan lustigt nog leda till att processorn får mindre betydelse än den har idag. Det kan också på lång sikt leda till att vi får se fler och betydligt mera radikala arkitekturer.

På kortare sikt får vi nog se fler systemkomponenter, där mikroprocessorn bara är en del (om än en viktig del). Visserligen är det dyrt att konstruera i så avancerade processer som 14 nm, men konkurrensfördelarna är dramatiska. Inte minst slipper systemtillverkaren att ”skyffla över” lejonparten av vinsten till processortillverkare som Intel.

För det är naturligtvis Intel som står i skottlinjen. De har i många år haft en unik ställning som tillverkare av ”datormotorn”. Den positionen är idag hotad på ett sätt som vi inte har sett tidigare. Nu handlar det inte längre om en kamp mellan olika processortillverkare. Istället måste Intel slåss med sina kunder och det kan bli jobbigt.

Men återigen – Intel har varit illa ute tidigare…

Filed under: Göte Fagerfjäll