Fotografi

Jag undrar, hur många av alla användare på Internet tänker på att det totala flödet, i världen, av bilder från mobiltelefon-appen Instagram, är sextio bilder per sekund! Jag undrar hur många som reflekterar över att Facebook har över en miljard bilder på nätet. Jag undrar om vi någonsin kommer att titta på alla bilder vi skapar. Bröllop, konferenser, frukostar, tävlingar och födelsedagar. Händelser som chockar och små vardagliga småbitar av den värld vi lever i. Det kan vara rätt tid att tänka på detta när nu Fotomässan drar igång i slutet av november här i Stockholm.

För inte så länge sedan hade jag en animerad diskussion om hur det skulle gå att skydda bilder mot stöld. Det talades om vikten av att hålla på sina rättigheter. Jag delar till fullo åsikten att bild-stöld är av ondo. Fotografen och hans rättigheter ska skyddas. Ändå är jag tvungen att reflektera över framtiden. Hur ska vi hantera dessa volymer som i det lokala perspektivet är så gigantiska? Hur ska vi veta om bilder som läggs ut på internet inte återanvänds, olovandes?

Tankecykler
Det krävs lite tankecykler för att ta till sig att det varje minut knäpps lika många bilder som det fotograferades på hela artonhundratalet. Tio procent av alla bilder som tagits i världen har vi knäppt de senaste 12 månaderna och trenden fortsätter. Mer än hälften av alla bilder som tas är idag fotograferade med öppen källkod. Instagram har Linux på serversidan. Facebook har Linux på serversidan. Google kör Linux och Nasdaq OMX kör Linux. Hur övertygad måste jag vara för att gissa att framtiden är öppen?

Affärsidé
Hur är det då med fotograferandet, och vår hantering av de bilder vi skapar. Här dominerar den slutna källkodens flaggskepp vid sidan av Microsoft, Adobes Photoshop och Adobes Lightroom. Affärsidén är enkel, uppdatera tillräckligt ofta och se till att kunderna lockas, läs tvingas, att uppgradera. Ny funktionalitet, nya avancerade digitala kameror som kräver nya drivrutiner som inte fanns med i tidigare versioner av programvaran. Javisst, Apple och deras Aperture använder samma modell för att hålla hårt i sina användare.
Kanske är det, för den troende av öppen källkod, enda vägen att ta steget, våga hoppet och byta plattform. Välja GIMP, CinePaint eller digiKam. Listan av alternativ är lång. Det enda som begränsar är datavolymerna. Jag vill i mina mörka stunder tro att allt det material jag samlat under många år aldrig kommer att användas. Tiden att konvertera, flytta data, slå samman bibliotek är för lång för att det skall vara realistiskt att ändra. Enklare att bara acceptera, leva kvar och hoppas på turen. Inget kommer att gå sönder. Inga stygga virus kommer att nå mig. Alla mina gamla CD:ar och DVD:er är läsbara.

Molnet finns det?
Jag skriver det här och känner att jag lurar mig själv. Lösningen ligger säkert i ”The Open Cloud” men var finns det molnet annat än i den akademiska världen. Visst finns det ljuspunkter, se bara till de försök som nu görs i stor skala vad gäller medicinering och M2M. All denna forskning sker nära nog uteslutande på öppen källkod.
Jag vet att vi kommer att få ett standardiserat gränssnitt för användning av ett standardiserat operativsystem som är öppet.
Frågan blir, vet alla andra också om detta?

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten