Varför valde Nokia sida i kampen mellan Google och Microsoft?

Att Nokia valde att satsa på Microsofts mobiltelefonplattform var i sig varken särskilt märkligt eller felaktigt. På sikt kan det till och med visa sig vara ett bra beslut. Men det är betydligt svårare att förstå varför Nokia plötsligt valde att lägga alla ägg i samma korg.

Det är sådana här funderingar som går genom skallen efter gårdagens katastrofbesked från Nokia. Inte för att gårdagens besked på något sätt var oväntat. De flesta av oss som har följt utvecklingen de senaste åren ser väl beskedet som en logisk följd av företagets beslut och omvärldens konkurrens: Vi ser hur Nokia och Ericsson misslyckades med Symbian. Vi ser hur Steve Jobs och Apple tog över en marknad som var öronmärkt åt Nokia. Vi ser hur Nokia vägrade att ”underordna sig” Google och licensiera Android. Och vi ser det märkliga beslutet att licensiera Windows plattform och på köpet göra sig till ovän med alla andra.

Och samtidigt ser vi ett magnifikt företag som alla förknippar med bra kvalitet, hög tekniknivå och bra globala säljkanaler. Och dessutom ett företag som, tillsammans med Ericsson, ligger bakom ARM-plattformens historiska framgångar. Hur kan det här hänga ihop?

Apple vände allt
Till att börja med är det väl bara att inse att stora framgångar ofta beror mera på konkurrenternas oförmåga än på egen briljans. Problemet med det är att stora företag ofta lämnar (onödigt) stora öppningar åt den konkurrent som faktiskt gör rätt.

Apples inträde i mobiltelefonbranschen borde till exempel ha blivit en katastrof. De stora mobiltelefontillverkarna, med Nokia och Ericsson i spetsen, hade ju i åratal investerat ohyggliga pengar på en plattform för smarta telefoner baserad på Symbian. Nokia ”ägde” marknaden för smarta telefoner, men intresset från användarna var ganska svalt.

Det krävdes en Steve Jobs för att få den smarta telefonen att bli var mans egendom. Man kan alltid hävda att det var en naturlig följd efter framgångarna med iPOD, men faktum är att Apple på kort tid lyckades ta fram en smart telefon som användarna faktiskt ville ha. Jag kommer mycket väl ihåg hösten 2007 när jag satt och pratade med Axis-grundaren Martin Green. Han hade köpt sin iPhone i USA (den var ännu inte släppt i Sverige) och han var redan då helt övertygad både om att detta var framtidens telefon och att vi stod inför något nytt och fantastiskt. Om någon annan hade sagt samma sak hade jag kanske inte brytt mig så mycket, men här fanns det all anledning att lyssna.

Googles Android blev en chans för de mindre och några nya mobiltelefontillverkare att på ett relativt enkelt sätt komma in på marknaden. Att Nokia kände sig ”för stora” för att hänga på det tåget kan man kanske förstå. Men det var inte smart.

Strunta i tekniken
Så här i efterskott är det inte svårt att dra slutsatsen att Nokia-märket borde ha varit viktigare än tekniken i telefonerna. Nokia skulle mycket väl ha kunnat ”satsa på alla hästar” och från början tagit fram den bästa Android-telefonen, den bästa Windows-telefonen, den bästa Symbian-telefonen etc. Man skulle kanske till och med ha kunnat göra ett avtal med Apple – vem vet. Vad som helst av det här skulle ha kostat en del, men löjligt lite i förhållande till vad man förlorade.

I stället lät man tiden gå och investerade pengar i ett vid det här laget redan dödsdömt Symbian. Nysatsningarna gjordes i en egen Linux-plattform, vilket väl i sig var OK. Men Apple, Google och Microsoft sågs som konkurrenter som inte gick att samarbeta med.

Bara Microsoft
När den nye Nokia-chefen Stephen Elop först ”dissade” allt som Nokia dittills hade gjort och sedan offentliggjorde samarbetet med Microsoft gav man sig in något som var oerhört svårt att förstå. Både de befintliga Symbianbaserade telefonerna och de nya (och kommande) Linux-baserade telefonerna dömdes i ett slag ut och hela framtiden lades i händerna på Microsoft. Märkligt och ärligt talat ganska vansinnigt.

Så, här står vi idag med ett Nokia som är helt beroende av att Microsoft lyckas. Problemet är bara att inte ens det räcker. Företag som Samsung, HTC och Huawei har lagt sina ägg i olika korgar och har både Android-telefoner och Windows-telefoner. För dem spelar det mindre roll vem som vinner – de säljer de telefoner som användarna vill ha.

Nya affärsmodeller
Vi får väl se om framtiden har några positiva besked till Nokia. Googles köp av Motorolas mobiltelefonverksamhet innebär kanske att vi får se en mer vertikalintegrerad marknad och i det läget kanske en sammanslagning av Microsoft och Nokia skulle fungera. Vem vet?

Nej, nu får det räcka för idag. den som vill läsa mer kan klicka på länkarna här under. Där finns en del av det jag skrivit i ämnet de senaste åren. Och med facit i hand kan ju sådant vara intressant.

Samsung i topp, 3 maj 2012
Slaget om nästa generation, 16 februari, 2012
Intel försöker igen, 12 januari, 2012
Mobiltelefonmarknaden förändras, 27 oktober, 2011
Tizen blir ny plattform, 30 september, 2011
Google eller Microsoft eller…, 18 augusti, 2011
En intressant höst, 11 augusti, 2011
Kan Skype lyfta Nokia/Microsoft? 12 maj, 2011
Symbian förlorade för femton år sedan, 17 februari, 2011
Det borde varit Apple i stället, 11 februari 2011
Vad var det jag sa, 10 februari 2011
Nu leder Android, 3 februari 2011
Nokia dyker, 17 juni 2010
Android och världskapitalismen, 18 februari 2010
Nokia och Intel, 25 juni 2009
Rädda för Android?, 11 juni 2009
Mene Tekel, 25 juni 2008

Filed under: Göte Fagerfjäll