På söndag bär det av till San Fransisco. Det är dags för Design Automation Conference för tjugonde gången eller vad det nu kan bli.

Och vad har då hänt under alla de här åren? Tja, låt oss backa tillbaka till 1989, när jag gick från att försöka sälja ASIC/EDA till att skriva om det (i Modern Elektronik). Då skrev jag en lång drapa om ”innebegreppet” logiksyntes. På DAC handlade tydligen den gången 70 procent av föredragen på något sätt om logiksyntes och VHDL och jag hade bland annat en intervju med en synnerligen jetlaggad James Hammock, vd för Silicon Graphics.

Silicon Compilers var viktiga, inte minst i Sverige där professor Lars Philipsson från Lunds Tekniska Högskola utbildade synteskonstruktörer. Men Silicon Compilers var långt ifrån ensamma på marknaden. VLSI Technology och Seattle Silicon var igång sedan flera år och Synopsys och Mentor (efter köpet av Trimeter) hade fått upp farten. PLD/FPGA-verktyg, som LOG/iC, AEBLE och PLDesigner kunde väl inte riktigt klassas som syntesverktyg ännu, men de var på gång.

Det fascinerande är ändå att så många hade hunnit såpass långt redan för såpass länge sedan. Trots allt talar vi ju om en tid då 2 µm CMOS klassades som en anständig geometri och ”submicron” var svårt. Tidsspannet märks bättre om vi backar tillbaka ytterligare 23 år, till 1966, då TTL-kretsar i 74xx-serien var bland det mest avancerade som användes. Det var två år före den första CMOS ”silicon gate”-kretsen och långt före allt vad mikroprocessorer och MOS-minnen hette.

Bortskämda?
Under de år som jag har besökt Design Automation Conference har konferensen gått från att vara det ställe där man visade det senaste och ”ballaste” till att bli betydligt något betydligt ”gråare”. Det beror definitivt inte på att teknologin blivit mindre avancerad, men mediaintresset har ändå minskat. Idag förutsätter man att EDA-industrin och halvledarindustrin skall klara av de utmaningar man står inför, på samma sätt som skett de senaste tjugo åren. Vi har blivit fantastiskt bortskämda.

Och det är naturligtvis alldeles utmärkt. Den stora skillnaden idag mot dryga tjugo år sedan är nog tillförlitligheten och att förbluffande mycket av vad som sägs också fungerar i praktiken. Sedan kan man kanske sakna en del av frontfigurerna och en del av det milda vansinne som genomsyrade branschen för tjugo år sedan. Men sådant är ganska lätt att offra om det innebär att slutresultatet faktiskt fungerar.

Aart backar?
Och vilka rykten cirkulerar så här före DAC? När Synopsys-chefen Aart de Geus valde att höja upp Chi-Foon Chan till ”med-VD” härom dagen gav det upphov till en hel rykten om att Aart är på väg bort. Själv säger Aart att det är precis tvärtom och att den nya positionen bara är ett sätt att formalisera hur det har sett ut i åratal. Vi får väl se.

Helt klart är i alla fall att branschen fortsätter att konsolideras. Det finns knappast plats för särskilt många ”breda” EDA-leverantörer och det sista uppköpet är knappast gjort ännu. Redan det är orsak nog att göra resan till San Fransisco.

Jag återkommer i nästa vecka med mer material från DAC. Tanken är att hinna få med ett reportage i Elektronik i Norden nr 6 också, så det får bli en del skrivande på vägen hem.

Filed under: Göte Fagerfjäll