Hjärnan kan bättre

Bara för att det är gratis är det inte bra. Eller är det än värre: Gratis är helt enkelt uselt!
Öppenheten har gett oss en flod av små program, en del av dem är appar för våra mobiler, andra är javasnuttar i datorn eller på en hemsida. Ytterligare några är program som följer med hem som elektroniskt brus i apparater vi köper.
Men allt är inte bra. En del stinker av att vara dåligt genomtänkta idéer om programvaror som hade som mål att hjälpa till för att använda den digitala världen bättre.
Jag är övertygad om att flertalet i denna mångfald inte är skapade med ett ont uppsåt. Det är bara program som är dåligt systemerade, dåligt kodade och har en dåligt genomförd kravhantering. Det finns kurser för den här typen av problem, kurser som jag hoppas kommer att få fler deltagare.

Hjärnsläpp
Helt nyligen sitter jag och blir informerad om en större utställning. Vi få alla även en uppmaning att ladda ner en app, en app som ska hjälpa oss besökare att hitta rätt bland montrar, konferensgolv och utställare.
Gott uppsåt, men appen ta 15 minuter att ladda ner i en hårt belastad, väldigt mobiltät miljö som en mässa är i dessa dagar. När jag slutligen har appen på plats i min mobil får jag känslan av att den gör många upprepade anslutningar till mässans centrala databas när jag letar efter en utställare. Det är säkert en bra tanke när trafiken är låg, men med hundratals surfande telefoner i samma rum som jag befinner mig i finns det ingen bandbredd kvar. Det fungerar inte! Jag blir bara sur och känner hur frustrationen stiger. Tanken att gratis inte alltid är bra vaknar och jag försöker avinstallera appen direkt. Jag lägger telefonen i fickan. Istället tar jag fram en mässtidning och känner att bara för att det är nytt och ”digitalt” blev det inte bättre än det trygga tryckta, trots att det var gratis, trots att appen borde varit en lysande idé och trots att skärmen på min mobil kunde varit en utmärkt karta.
Den öppna källkoden slits med sin öppenhet, utan kostnad. Det är en tanke som måste försvaras. Vi måste hela tiden vara klara över att dålig öppen källkod raserar ryktet snabbare än den goda, väl fungerande koden behövde för att bygga upp samma rykte. Varför låter vi inte koden, programidéer och strategier för digitala projekt ta sig genom det nålsöga vi kallar användbarhet? Då kanske vi slipper dessa plumpar i protokollet.

Hjärnans grå
Jag besöker Hjärnans dag, Hjärnfondens årliga initiativ för att missionera, söka donatorer till forskningsarbetet och informera om hjärnan, dess friska tillstånd och dess sjukdomar. Man säger att en stor del av hjärnforskningen idag är idéer som skapats under de senaste 15 åren. Det är samma tidsperspektiv som för öppen källkod. Man talar om 1990-talet som hjärnans årtionde.
Med Linux tar den öppna källkodsrörelsen fart också under 1990-talet. Hjärnans forskare har att kämpa för att förstå det centrala nervsystemet, kopplingen mellan hjärnans olika delar. Varför drabbas vi av störningar som Alzheimer, var sitter jaget, kan jag motionera hjärnan till bättre funktion och påverkar min livsstil hjärnans välmående? Hippokampus djupt inbäddad i hjärnan ansvarar för inlärning och minne. Ett minne som är nära nog oändligt, Kim Peek, en av de mest kända savanterna (kolla på Google) kunde recitera 12 000 böcker sägs det. Så minneskapacitet – det har vi gott om. Det gäller bara att använda våra grå på rätt sätt.
Minska inte kraven på användbarhet bara för att det är utan kostnad, gratis!

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten