ARM-processorer överallt och ARM-mjukvara överallt. Om någon hade sagt det för några år sedan hade jag nog inte trott på det.

Efter att ha sprungit runt på Embedded World-utställningen i tre dagar är jag riktigt ordentligt trött. Men efter ett par glas veteöl och några timmars sömn är det dags att summera och det finns några trender som står ut med en alldeles ovanlig styrka.

Till att börja med handlar förstås väldigt mycket om ARM. Inte så att alla har bytt från x86 eller andra processorer till ARM, men i år talade alla om ARM och i stort sett alla hade en ARM-lösning.

Jag tänker inte räkna upp alla halvledartillverkare med ARM-processorer eller enkapseldatorer baserade på ARM. Idag är det enklare att lista de få som inte har det. Bara på mässan presenterades två nya ARM-baserade enkapselplattformar, en från Silicon Labs och en från Energy Micro, och trots att många av halvledartillverkarna hävdar att ARM-processorerna bara är ”ett tillskott till det övriga programmet” är det lätt att se vartåt det hela lutar.

Vi har alltså idag en processorarkitektur med en bredd som sträcker sig från de allra minsta och billigaste enkapseldatorerna till avancerade multiprocessorer. Snart kommer vi dessutom att få se en rad kraftfulla 64-bits-processorer, som utmanar Intel och andra på serversidan. Den här typen av bredd har vi aldrig sett tidigare och vi har definitivt aldrig sett en enda processorarkitektur från nästan alla halvledartillverkare.

Vad varje enskild halvledartillverkare gör kanske inte spelar så stor roll, men totalt sett ser vi något som kan liknas vid en flodvåg. Och det är en flodvåg som påverkar marknaden från flera håll. Vi ser till exempel idag ett skifte från relativt enkla åtta- och sextonbitars processorarkitekturer upp till den ganska komplexa 32-bitars ARM-arkitekturen. Det innebär ett skifte från traditionell, ganska enkel, mjukvara upp till en helt annan nivå. Steget är sannerligen inte enkelt och normalt sett skulle säkert många ha skjutit upp det länge än, men idag ”tvingas” konstruktörerna att ”byta upp sig”. Man måste helt enkelt göra det förr eller senare och då är det lika bra att ta tjuren vid hornen med en gång.

För alla de konstruktörer som i åratal arbetat med 32-bitars processorarkitekturer borde det kanske inte betyda så mycket att ARM tar större plats på marknaden. Men, också här ser vi en stark ARM-trend. När det är dags att välja tittar man på vilken arkitektur som har det bästa ekosystemet och där har mycket hänt bara på det senaste året. I stort sett alla verktygstillverkare har antingen ARM eller x86 som förstaval och först därefter allt annat. ARM upplevs idag som ”det säkra valet”, både på grund av de våldsamma volymerna i telekomvärlden och för att man inte riskerar att låsa in sig hos en enda tillverkare. Alltsammans rullar på av egen kraft.
gratisverktyg?
Men, låt oss gå tillbaka till enkapseldatorerna. Ett problem med ARM jämfört med enklare arkitekturer är förstås komplexiteten. Det är stor skillnad i att skriva några hundra rader kod för en 8051-processor och att skriva kod för en 32-bitars ARM-processor. Dessutom vill man förstås göra mycket mer än tidigare och det drar med sig modellbaserad utveckling, middleware och operativsystem.

Många halvledartillverkare hjälper till genom att skänka bort förbluffande kapabla utvecklingsverktyg. Ofta baseras de på grafisk programmering och det ligger jättelika investeringar bakom verktygen. De här verktygen gör de nya komponenterna lätta att använda och de gör övergången mellan en tillverkares olika arkitekturer relativt enkel. Aldrig har man fått så mycket gratis.

Men, som alla vet finns det ingen gratis lunch. Halvledartillverkarnas verktyg är ofta mycket bra och förbluffande billiga (gratis), men de låser in användaren i halvledartillverkarens fålla. Tidigare spelade det kanske inte så stor roll, men när alla använder samma grundläggande processorarkitektur finns det, åtminstone i princip, förbluffande valmöjligheter. De valmöjligheterna minskar om man använder tillverkarnas verktyg.

Därför ser vi också ett uppsving för de generella verktygstillverkarna. Ett bra exempel är svenska IAR Systems, som nu på allvar kan dra fördel både av sin mångåriga ARM-satsning (på grund av Ericsson) och sin bredd när det gäller att ha stöd för massor av olika processorarkitekturer. Man kan på det sättet byta till ARM utan att låsa sig lika mycket. Den nya billiga debugproben I-jet gör inte saken sämre.

Ett annat svenskt verktygsföretag som ”rider ARM-trenden” är Atollic. De har utvecklat en rad intressanta verktyg och är noga med att basera allt på GNU-kompilatorn och Eclipse-miljön. Öppenhet och valfrihet är ledord som blir allt viktigare.

Att de nordiska företagen ligger långt fram när det gäller ARM och modellbaserad utveckling är naturligtvis inte så konstigt. Ericsson och Nokia har drivit (och betalat) den här utvecklingen i åratal och det vore väl märkligt om inte en del av det skulle spilla över till resten av industrin. Men, mycket mer om det senare. Nu måste jag packa för att hinna med planet till Stockholm.

Filed under: Göte Fagerfjäll