Klart att Ericssons vinst skulle minska i fjärde kvartalet. Och klart att Apple-aktien skulle gå som ett snälltåg. Och klart att Intel och ARM skulle växa på det sätt de har gjort.

I efterhand är det sällan särskilt svårt att förstå varför saker och ting händer – hyfsat ofta har man till och med haft rätt i förväg. Men vad hjälper det.

För, inte sålde jag mina stackars Ericsson-aktier i veckan, trots att det väl var ganska uppenbart att Ericsson skulle ta förluster i fjärde kvartalet inför försäljningen av mobiltelefonverksamheten. Och inte köpte jag några Intel-aktier i slutet av sjuttiotalet, när jag försökte övertyga elektronikindustrin om 8086-processorns förträfflighet. Och inte köpte jag några ARM-aktier på nittiotalet, trots att jag i slutet av åttiotalet försökt övertyga ASIC-användarna om ARM-processorns förträfflighet och därefter faktiskt trodde på Robin Saxby när han berättade om vad han tänkte hitta på. Sånt här är väldigt bra att ha i bakhuvudet när analytiker (politiska och ekonomiska) ställer sig upp och berättar hur det EGENTLIGEN är. Det är otroligt mycket lättare att ha rätt när man väl har facit och det är en sak att gissa rätt och en annan att verkligen stå för det.

Däremot finns det fördelar i att ha en viss historik och erfarenhet när PR-folket bygger sina framtidsplaner. Just nu ser vi till  exempel ett antal halvledarföretag som försöker visa hur deras ARM-satsningar passar in i deras övergripande planer. I stort sett alla inser ju att man måste ha en ARM-strategi, men det gäller att få den att stämma in med övriga planer och egna processorarkitekturer och det är inte alltid så lätt.

Det är fullt möjligt att alla tjusiga planer stämmer perfekt, men jag har lite svårt att glömma alla de vackra planer som presenterades på den tiden när kiselsmedjor som TSMC och UMC drog igång på allvar. Då berättade de flesta halvledarföretagen att kiselsmedjor nog var bra för lite enklare processer och äldre konstruktioner. Men när det gällde avancerade processer och processorer var det bara de egna fabrikerna som var bra nog. Man måste ju ha full kontroll. Några år senare låg de presentationerna i papperskorgarna och kiselsmedjorna skötte de mest avancerade processerna. Idag är det inte många fler än Intel som har kvar den stenhårda kopplingen till egna avancerade tillverkningsprocesser.

Jag tänker komma tillbaka med analyser och gissningar, för det är ju så kul. Men kom ihåg – innan man kan bli säker måste man först bli tvärsäker.

Den senaste veckan har i alla fall varit ruggigt händelserik. Ericsson-raset på börsen är väl det som berör elektronikindustrin mest och en del börsanalytiker är väldigt negativa. Men, om man lyfter blicken lite grand framstår ändå Ericsson som ett ovanligt vettigt företag. Att man gör sig av med den bisarrt konkurrensutsatta tillverkningen av mobiltelefoner har sina rutiga och randiga skäl. Och att man kanske tar lite extra förluster i det läget är förståeligt.

Annars har väl avslutningen av Juholt-affären varit det som har gett mest kommentarer i veckan. Det senaste ganska pinsamma året har förhoppningsvis fått några att inse att bara retorik inte riktigt räcker. Vi får väl se om Metall-ordföranden Stefan Löfven, som verkar bli näste S-ordförande, kan klara sig bättre. Han lär i alla fall få ett starkare mandat och slipper nog en del internt krypskytte. Så får vi se om det räcker.

Filed under: Göte Fagerfjäll