Vad händer med Nokia/Microsoft? Vad innebär Microsofts öppning mot ARM? Hur ser uppdelningen ut mellan telefoner, handdatorer (iPAD) och portabla datorer? Vem vinner?

Det är ovanligt gott om miljarddollarfrågor just nu. Det innebär också att det finns ovanligt gott om rykten och ont om fakta. Och det leder i sin tur till många och snabba affärer.

Det intressanta är att nästan alla de här stora frågorna hänger ihop och att rätt eller fel beslut (eller tur/otur) kan ge ovanligt stora konsekvenser. I ena fallet handlar det om att tjäna massor av pengar och kanske bli marknadsdominerande. I andra fallet kan det utan vidare handla om konkurs och om att försvinna från marknaden.

Härom dagen kommenterade Intelchefen Paul Otellini Microsofts beslut att öppna Windows mot ARM-arkitekturen från och med Windows 8. Han var rädd för en fragmentisering, eftersom det inte räcker med en ARM-variant av Windows: ”det behövs minst fyra”.
Det här är nu inte första gången som Microsoft öppnar för andra processorarkitekturer. Gamla Windows CE fungerade på ARM och många med mig trodde väl att Digitals Alpha-arkitektur skulle bli en storsäljare tillsammans med Windows. Inget av det här lyckades.
Men den här gången ser spelbordet annorlunda ut och mycket beror på allt det som Apple gjort de senaste två åren. Ja, vi skall förstås inte glömma Google heller. Och för allt i världen inte ARM.

Apples lyckade satsning på iPAD skrämmer naturligtvis både Intel och Microsoft. Här ser vi ett ganska nytt, och framför allt mycket lönsamt, sätt att bygga system. Det är extremt teknikintensivt och klart nytänkande, men tekniken används enbart för att lösa de problem som måste lösas. Apple använder inga teknikargument i marknadsföringen.

Helt klart är i alla fall att de egna systemkomponenterna är en viktig nyckel till Apples framgång. Det är nyckeln till det imponerande förhållandet mellan prestanda och batterilivslängd. Det ger också mycket stora konkurrensfördelar när volymerna ökar.

Ett bra exempel på det här är den senaste och mest avancerade systemkomponenten, A5, med sina två ARM-processorer. Den är intressant ur många synvinklar. Vi ser till exempel hur liten plats huvudprocessorerna tar och hur stort utrymme som går åt till grafik och video. Det är idag lättare att förbättra prestanda genom att lägga in grafikhårdvara och annan specialhårdvara än att lägga in ytterligare några processorkärnor. Däremot finns det massor att vinna på att ha processorer, grafik och allt annat som kräver snabb kommunikation på samma chip.

Och här ser vi ett hot mot processortillverkare som Intel. Den som väljer att ta fram sina egna systemkomponenter väljer inte x86-processorer. En enkel orsak är att x86-kärnorna inte går att köpa i IP-form, en annan är att ARM redan mutat in IP-området på ett såpass effektivt sätt. När vi nu ser Apples iPAD rycka fram i gråzonen mellan datorer och telefoner ser vi också ARM ta ett ordentligt steg närmare datorområdet. Eller vi kanske skall säga, tillbaka till datorområdet. Det var ju faktiskt där (som ersättare till Z80-processorn i gamla BBC Computer) som hela ARM-äventyret började en gång.

För Intel gäller det nu att vara dramatiskt mycket bättre och det är i sanning inte lätt. Det är i det ljuset vi måste se den tidiga satsningen på 3D-geometrier. Intel måste övertyga datortillverkarna om att standardkomponenter med x86 är bättre, billigare och strömsnålare än specialkomponenter baserade på ARM. En intressant utmaning.

Jag skriver det här från mitt föräldrahem på Tjörn och i en låda hittade jag ett gammalt häfte som kan ha lite bäring på dagens problem. Häftet heter ”Nymans Mopedskola” och är en liten bruksanvisning från Nymanbolagen med allt som en modern mopedåkare behöver veta. Eller kanske snarare vad man ansågs behöva veta 1954, när häftet trycktes.

Det intressanta är att likheten är så stor mellan Nymans Mopedskola och de hemdatorhandböcker som fanns för inte så länge sedan. I bägge fallen går man in på tekniska detaljer på en detaljnivå som idag verkar skrattretande. En mopedåkare bör veta hur en tvåtaktsmotor fungerar i detalj och en datoranvändare bör veta hur en mikroprocessor fungerar i detalj.

Egentligen är väl Apple de första som vågat göra upp helt och hållet med det här tänkandet och det verkar som om det lyckats förvånansvärt bra. Det ger också Apple frihet att byta teknologi på ett sätt som annars vore omöjligt. För företag som Intel och Microsoft är det mera problematiskt om processorval och operativsystemval får underordnad betydelse.

Så till något annat. Det går rykten om att Microsoft är intresserade av att köpa Nokia. Den typen av rykten får vi nog vänja oss vid och det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om just det här ryktet talar sant. Ägandeförhållanden mellan Internetföretag, datorföretag, telefonföretag och operatörer kan bli lite hur som helst och vem som till slut tar makten är sannerligen inte lätt att säga. Kanske Apple, Google och Microsoft till slut är de tre stora? Vi står inför intressanta tider.

Då kan det kännas skönt att åtminstone kunna lita på någon. Jag pratade härom dagen med elleverantören Fortum angående en obetald faktura. Det var min gamla mor som ramlat och brutit armen och i den vändan blev en faktura liggande ett par veckor över tiden. När jag kom hem till henne på andra sidan Sverige  tog jag tag i problemet, betalade räkningen och ringde till Fortum för att klara upp alltsammans. Men de hade redan med rekordfart skickat fakturan till indrivning och var för övrigt allmänt obehagliga. På Intrum Justitia var man betydligt mera tillmötesgående och hade för övrigt en del att säga om energijättar som skickar räkningar i ilfart till indrivning och skrämmer åldringar.

Men, som sagt, det är på sitt sätt skönt att ha någon att tycka riktigt illa om också.

Filed under: Göte Fagerfjäll