Många tycker väl att 53 miljarder kronor för Skype är ett präktigt överpris. Men, det är klart. Något måste göras för att inte konstellationen Nokia/Microsoft skall hamna på efterkälken alltför mycket redan från början.

För, vem kunde väl för några år sedan ha förutsett dagens läge på mobiltelefonmarknaden. Lyssnar man på ungdomarna är det inte mycket tvekan om vad som gäller: Förstahandsvalet är alltid en iPhone. Finns det inte pengar nog för det får väl en Android-telefon duga. Har man inte råd med det har man snart inte råd med någon telefon över huvud taget. De senaste kinesiska Android-telefonerna (från t ex Huawei) har krossat tusenkronorsvallen med bra marginal och priserna är snabbt på väg neråt.

Var botten ligger är sannerligen inte lätt att gissa. Vi kan kanske ta TV-marknaden som exempel. Om mobiltelefonmarknaden fortsätter på samma sätt som den blir det inte mycket vinstmarginal kvar för tillverkarna. Och i så fall är det ingen särskilt avancerad gissning att man kommer att kunna få en bra Android-telefon för en femhundring.

Och vad har då Microsoft att sätta emot? Hur långt räcker företagets berg av pengar? Hittills har ganska många års hårt arbete lett till en nästan försumbar marknadsandel och det trots att konkurrensen under hela den tiden varit betydligt svagare än vad den är idag.

Det märkligaste är kanske att Microsoft lyckades så dåligt mot Symbian, trots att så många ansåg att Microsofts operativsystem var det bättre av de två. Det skulle möjligen kunna tolkas som att Microsoft ändå har en chans tillsammans med Nokia. För visst finns det folk hos Microsoft som kan skriva mjukvara. Och Nokia vet hur man tillverkar och säljer mobiltelefoner. Om det sedan går att tjäna pengar på kombinationen – det får vi se.

Prispressen på elektronikområdet märks starkt på halvledarsidan. Inte minst är det allt oftare nödvändigt ta fram specialkomponenter för högvolymprojekt. Ett bra exempel på det är naturligtvis Apples egenutvecklade komponenter, där A5 är den senaste och mest avancerade.

Men, att utveckla egna komponenter ställer stora krav på verifiering och debugmiljöer. Förra veckan såg vi Cadence göra en ordentlig satsning, där man framför allt äntligen fick en ordentlig FPGA-baserad prototypmiljö att kombinera med emulatorer och simulatorer. Runt hörnet (om ett par veckor) finns mera generella satsningar från andra tillverkare.
FPGA-baserade prototypmiljöer är ju som vanligt inget nytt. Det finns många tillverkare. Men, för att återknyta till Skype och den svenska vinkeln, verkar just nu svenska Hardi ha dragit det längsta strået. Deras HAPS-system såldes för några år sedan till Synplicity och sedan till Synopsys, och det verkar som om affärerna hela tiden har fortsatt öka tvåsiffrigt (procentuellt). En av orsakerna till det lär vara Apple. De är visserligen ganska hemlighetsfulla av sig, men besökare på utvecklingsavdelningen har förbluffats av mängden HAPS-kort.

FPGA-prototyper är inte alldeles enkelt, men i takt med att FPGA-kretsarna blir större slipper man allt fler krångliga partitioneringar, där en SoC-konstruktion måste spridas ut på många FPGA-kretsar. Det är viktigt, eftersom tidiga prototyper är en förutsättning för att en produkt skall komma ut i tid. Och mer än någonsin gäller den bistra sanningen att ”the winner takes it all”. Ett försenat SoC-projekt kan i många fall lika gärna läggas ner (och gör det ofta också).

Nej, nu tänker jag gå ut en snabb sväng i vad som verkar vara det sista av det härliga vårvädret för den här gången. Men, nu är väl i alla fall risken för snö mikroskopisk. Med lite tur kanske det till och med kan finnas någon solglimt under helgen, så att kajaken kan få åka i en stund.

Filed under: Göte Fagerfjäll