Microsoft använder Nokia som hävstång för att komma med i spelet igen. Det hade man knappast kunnat tro för ett par år sedan. Samarbetet mellan Nokia och Microsoft är verkligen ett bevis på att mobiltelefonmarknaden har ändrats dramatiskt.

Det blev alltså som väntat ett nära samarbete mellan Nokia och Microsoft. Och vem vet – det kanske till och med fungerar. Men, det är svårt att skaka av sig känslan av att det borde ha varit ett avtal mellan Apple och Nokia i stället. Eller ännu hellre – ett samgående.

För det är bara att inse att Apple är ledare när det gäller smarta telefoner. Deras användargränssnitt är bäst och deras operativsystem och infrastruktur fungerar. Däremot är väl i ärlighetens namn inte Apple särskilt bra på att bygga hårdvara. Bara en sådan ”detalj” som att telefonerna inte tål minusgrader (och att garantin inte gäller vid minusgrader). Vilken annan mobiltelefontillverkare skulle överleva en sådan miss?

Nokia har allt det som Apple saknar. De är genomstarka på ”midrange”-marknaden och de är tveklöst bäst när det gäller att ta fram mobiltelefoner. Inget företag har en grundkompetens som kommer i närheten. Kombinationen Apple-Nokia skulle kunna kombinera ett antal starka sidor och ge möjlighet för de bägge företagen att göra sig av med sina svaga sidor. Och media skulle älska det.

Nokia-Microsoft kan kanske bli en bra kombination på sikt, men de börjar i ett underläge. Idag är inte Microsoft med i tätstriden när det gäller smarta mobiltelefoner. Visst kan man tänka sig en hel del synergieffekter mellan mobiltelefoner och PC-datorer, men Microsoft har inte lyckats att övertyga marknaden den senaste tioårsperioden. Argumenten idag är inte bättre, däremot är konkurrensen betydligt hårdare.

För Microsoft är ett samarbete enbart positivt och egentligen helt nödvändigt. De har inget att förlora, men allt att vinna. Nokia måste däremot övertyga marknaden om att den nya inriktningen är bättre än den gamla. Ännu så länge säger man att Symbian (och MeeGo) kommer att fortsätta att utvecklas parallellt med Windows Phone, men ingen tror väl egentligen på det. Det går knappast att köra Windows Phone som huvudspår och samtidigt satsa hårt på Symbian. Och det blir inte lätt att få fart på Windows Phone-linjen i samma takt som Symbian faller tillbaka.

Samarbetet mellan Nokia och Microsoft innebär också att man bränner alla broar till Googles Android. För att göra det riktigt tydligt väljer man att satsa hårt på Microsofts sökmotor Bing. Vi får väl se vilken strategi Nokia nu väljer för mellanprissegmentet, men det är svårt att se Windows Phone-baserade telefoner under tusenlappen (åtminstone på kort sikt). Här finns redan en mängd Android-baserade telefoner och många fler är på gång.

Det stora problemet för Nokia är att de inte har någon riktigt bra historia att komma med. De erkänner nu det som alla har vetat länge, nämligen att företaget misslyckats med strategin för smarta telefoner. Men, i stället för att satsa på någon av de nya marknadsledarna lägger man förhoppningen på en relativ outsider. Microsoft är visserligen stora och starka, men ännu så länge inte på mobiltelefonsidan. Situationen blir inte bättre av att Nokia i praktiken avsäger sig möjligheten att använda Android.

Vi ser nu ett nära samarbete mellan tre av de största elektronikföretagen: Nokia, Microsoft och Intel. Det borde väl rimligen resultera i fantastiska produkter? Men ännu så länge har vi inte sett mycket av det. Nokia har misslyckats med den mångåriga Symbian-satsningen. Microsoft fick storstryk av Apple både när det gäller smarta telefoner och ”tablet-PC”. Och Intel har inte fått fart på sin MeeGo-satsning. De apparater som man visade upp för två och ett halvt år sedan har fortfarande inte resulterat i några kommersiella produkter. Under tiden har Apple tagit initiativet med iPad.

Det finns alltså mycket att bevisa från Nokia och Microsoft (och Intel). Utan tvekan finns kompetensen på plats, men de senaste åren har visat att det behövs något mer. Förhoppningsvis kan Nokia hitta det någonstans.

Filed under: Göte Fagerfjäll