Idag var det alltså dags för årets Branschpunsch och priset till Årets Elektronikföretag. Otroligt nog har det gått 31 år sedan det hela började och det första elektronikpriset delades ut.

På den tiden var det förstås inte Elektronik i Norden, utan föregångaren Modern Elektronik som stod bakom arrangemanget. Namnet var inte Branschpunschen, utan ”Brunschen” och på matsedeln stod inte ärtsoppa, utan en betydligt mera påkostad meny.

Men tiderna förändras och när vi 1992 drog igång Elektronik i Norden bestämde vi oss för att välja ärtsoppa med punsch på Tyrol (Gröna Lund) och byta namn till Branschpunschen. Det har fungerat alldeles förträffligt.

Men tillbaka till Årets Elektronikföretag. För att vinna det priset räcker det inte att ha bra teknik och intressanta produkter. Man måste visa att företaget fungerar ekonomiskt också. Alltför ofta har vi sett företag som haft bra idéer, men dålig ekonomisk styrning och då brukar det sluta ”i diket”. De företag som utsetts till Årets Elektronikföretag brukar faktiskt fortsätta att vara framgångsrika och lönsamma.

Årets vinnare, Net Insight, började som en snabb framgångssaga mitt i värsta IT-boomen. Fantastiskt intressant teknik kopplad till ett allmänt ”sjukt” intresse för allt i IT-väg gjorde att aktierna snabbt drog iväg i höjden. Samarbetet med Framfab gjorde både att intresset blev enormt och att aktievärdet rasade i backen efter IT-kraschen.

Men till skillnad från en del andra IT-företag fanns det faktiskt en ordentlig substans i Net Insight. De klarade att överföra massor av digital videoinformation utan krångel och det innebar att man i mera ordinär takt kunde bygga en verksamhet baserad på försäljning till TV-bolag etc. Kanske inte lika häftigt som att snabbt försöka lösa nästan alla kommunikationsproblem för alla (vilket i och för sig är möjligt med deras teknik), men ekonomiskt betydligt sundare. Det tog visserligen bortåt tio år att nå hygglig lönsamhet, men nu efter tretton år är företaget solitt, lönsamt och växer stadigt. Och det vete tusan om man inte till slut når dit man siktade från början. I så fall är det bäst att hålla i hatten.

Annars har det väl inte hänt så mycket den senaste veckan. Det skulle väl möjligen vara den stora kalabaliken hos Socialdemokraterna och den har det skrivits tillräckligt mycket om på annat håll.

Fast det är klart – visst är det intressant att höra stackars Tomas Östros berätta att det mesta han sade före valet om förmögenhetsskatter och fastighetsskatter nog var fel. Jag skriver ”stackars Östros”, för det är verkligen synd om honom. Han har fått bära hundhuvudet för lite väl mycket.

För Tomas Östros är ju faktiskt en väldigt kompetent finansminister in spe. Det är bara synd att han skall vara så eländigt lojal. Före valet debatterade han med förbluffande kraft för sådant han uppenbarligen inte alls trodde på och han gjorde det alldeles för bra. Så kan det gå.

Samtidigt får man väl säga att det kanske var tur att de inte vann. Både Sahlin och Östros har ju ”dissat” lite väl många av de åsikter man hade före valet och inte hade det väl varit kul att tvingas att genomföra sådant som inte tror på.

Eller hur?

Filed under: Göte Fagerfjäll