Den här gången tänkte jag blanda ihop lite av varje, från den nya elektronikmässan i Göteborg, till SAAB-Spyker-affären, Ericssonavskedanden, företag i Tel Aviv och inavlade vargar. Vi får väl se hur det går.

Det är väl till att börja med bara att gratulera de SAAB-anställda i Trollhättan. Det är svårt att se hur Spyker skall lyckas, men under har hänt förr. Risken är förstås att vi får se en nedläggning om en eller ett par år (när inte längre GM behöver bekymra sig). I det läget lär staten stå med Svarte Petter i form av en lånegaranti på 3 miljarder kronor (300 miljoner Euro), plus alla de nedläggningskostnader som annars GM skulle tvingats stå för.

Men nu skall jag inte vara onödigt negativ. Det finns naturligtvis fördelar med att SAAB blir kvar, speciellt för alla fordonsunderleverantörer och utvecklingsföretag på Västkusten.

De 2 000 Ericssonanställda som skall bort i Sverige (6 500 totalt) följer nog SAAB-affären med viss undran. För Ericsson finns inga statligt garanterade miljarder och ingen har heller frågat efter dem. Att tillverka basstationer som inte går att sälja är inget alternativ, utan det gäller att hänga med i den stenhårda konkurrensen. Och då lär vi få fortsätta att se outsourcing av produktion, effektivare konstruktioner som kräver mindre fysiskt arbete och krympande marginaler.

Det här är i och för sig något som bilindustrin också ställs inför i allt högre utsträckning, men där verkar man vara duktigare på att bortse från fakta. Eller kanske de vet något som inte vi vet.

Och på tal om Västkusten – Electronix-mässan i Göteborg ser ut att ha gått i graven. I stället tar ett internationellt mässföretag, easyFairs, över med en enklare och billigare modell.

easyFairs startades 2004 av Eric Everard, tidigare anställd hos Reeds Exhibitions. Han hade sett fackmässornas nedåtgående trend och ville få Reeds att starta en ny verksamhet med förenklade mässor med standardmontrar och lägre pris. När han inte lyckades med sin övertalningskampanj slutade han och drog igång sin egen verksamhet.
Modellen visade sig framgångsrik och idag hanterar easyFairs mer än 80 utställningar per år i 16 länder. Svensk vd är Peter Wanderydz, på åttiotalet ansvarig för elektronikmässan (Komponent) i Göteborg.

Kommer då easyFairs att lyckas bättre med sin mässa än Svenska Mässan med Electronix? Ja det är nog troligt. Jag träffade Peter Wanderydz igår och han verkar, inte helt oväntat, veta vad han pratar om. Den kraftigt förenklade modell, med ett fåtal standardmontrar och begränsad monterstorlek, som easyFairs använder innebär också att man minimerar konkurrensen med S.E.E. Mässan kommer dessutom inte att gå samma år som S.E.E.

Men, visst finns det en viss konkurrens. Det kan man inte komma ifrån och ärligt talat var det nog aldrig möjligt att undvika det. Små, lokala mässor är alltid intressanta. Problemet är när man försöker göra stora, lokala mässor utan tillräckligt utställar- och besökarunderlag. Jag skulle inte bli särskilt förvånad om vi i framtiden fick se lokala elektronikmässor också på andra ställen än Göteborg. Allt handlar om kostnad och genomslag.

Och nu en snabbtur till Tel Aviv i Israel. Jag läste i morse i DN en artikel av David Brooks, där han bland annat skrev om ett av världens mest högteknologiska områden – det runt Tel Aviv.

Att det finns gott om högteknologiföretag i Tel Aviv är kanske ingen nyhet i elektronikbranschen. Intel har en jätteverksamhet där, DSP-företaget CEVA är baserat där och massor av andra elektronikföretag har sitt huvudkontor där (även om man inte alltid skriver det med stora bokstäver).

Men att Israel kommer tvåa efter USA i antal företag på Nasdaqbörsen är kanske inte så känt. Och att Israel drar till sig lika mycket riskkapital som Frankrike och Tyskland tillsammans är väl heller inte så känt. Vi talar om ett område med en innovationskraft som får det mesta annat att blekna.
Det här är något att ta efter. Jag menar inte att vi skall ockupera Norge (risken att Norge skulle anfalla oss är dessutom minimal), men det är uppenbart att kreativitet inte bara är möjligt i stora länder. Och det är uppenbart att ett område med hög kreativitet inte behöver stagnera när det uppnått en viss nivå. ”The sky is the limit” låter som en klyscha, men tydligen finns där en hel del sanning.

Och vem vet – den snabba tekniska och ekonomiska tillväxten i Israel kanske kan smitta av sig till grannländerna. Ekonomiska framsteg brukar vara betydligt effektivare än politisk retorik. Titta bara på Nordirland.

Till slut några ord om något som absolut inte har något med elektronik att göra. Vargdebatten verkar vara den mest infekterade just nu, åtminstone i media. Här kan man verkligen tala om att störta in i minerad mark, men jag blir ibland lite fundersam över vad det är man egentligen talar om.

I dagens DN beskriver ett antal zoologiforskare hur viktigt det är med genetiskt friska toppredatorer som varg och lejon och hur viktigt det är att komma tillbaka till en naturlig miljö med biologisk diversitet. Det låter fint, men frågan är förstås vad vi skall göra med människan och kulturlandskapet. På något underligt sätt verkar vi vara så mjäkiga att vi förvägrar oss själva vår egen existens.

För här talar vi inte om att gå tillbaka till någon form av Sörgårdsidyll. Den var långt ifrån naturlig och redan då var för övrigt vargen utrotad (det var faktiskt skottpeng på varg ända fram till 1964). I stället måste vi nog tillbaka till den tid då människan levde som jägare-samlare, någon gång på stenåldern.

Och ärligt talat – dit vill i alla fall inte jag. Och i valet mellan fårskötsel och en stor och livskraftig vargstam håller jag nog på fåren. Inte för att fåren är naturligare, men för att de smakar bra och håller markerna öppna så att jag och andra människor kan gå i dem. Urskog kanske låter kul, men vi som kommer från landsbygden röstar nog ganska samstämmigt på kulturlandskap och marker där det går att ta sig fram utan machete.

Filed under: Göte Fagerfjäll