Och vinnaren är

Rent tekniskt är Linux vad svarven och fräsen är för den mekaniska firman. Ett verktyg för att få död materia göra saker vi vill. För Linux kan det vara allt från små inbyggda system för att öppna dörrar eller avancerade system för att rita fotomasker för halvledarindustrin.
Den mekaniska firman kan tillverka kolvar, cylinderblock, gångjärn eller en hydralupphängning till en monstertruck. Ja ni förstår säkert vad jag menar.
Men hur är det med friheten som det talas så vackert om.
Blir världen mer öppen?
Kommer det fler frihetsgrader som resultat av den öppna källkodsrörelsen?
Pyttsan, skulle min mormor sagt. Det går inte så fort med friheten. I alla fall inte om jag tittar i riktning telekommunikation och mobiltelefoner.
Android, LiMo, och Palm presenteras som öppna system för mobiltelefonin. En öppenhet som lurar oss att tro att vi som användare har något att bestämma om.
Få industrier är så rigoröst omgärdade av regler och kontroll som telefonin. Naturligtvis måste det vara så säger många. Vi måste garantera att det går att koppla samman system globalt oavsett tillverkare.
På samma gång är denna världsomfattande kontroll också det kitt som knyter samman tillverkare och operatörer. Det gäller att kunna ta betalt. De företag som kan hantera debitering och kostnader bäst, vinner.
Då står sig öppenheten slätt, trängd mot väggen av kraven på redovisning, kontroll och säkerhet mot oönskade mekanismer som skulle kunna bryter sönder telefonins taxametersystem.
Tänk om det bara var en gammal mekanisk taxameter från Halda. Då räckte det med att byta kugghjul för att få en ny taxa. Nu gäller det företag som Ericsson, Google, Nokia och alla andra som är med på debiteringskarusellen. Företag vars affärsmodeller bygger på att hantera många och ofta små transaktioner eller betalningar.
Android satsar på öppenhet, LiMo satsar på öppenhet men så fort vi närmar oss de delar som styr debitering av ”air time” eller digitala rättigheter blir urvalet av program helt styrt av den som äger taxametern.

Det är blåögt att tro att vi inom kort skulle nå den öppenhet vi ser på Internet i telefonivärlden.
Det ska till en dramatisk revolution där vi inte bara ska slakta våra gamla trygga betalmekanismer utan även i grunden ändra våra värderingar för när, till vad och varför vi måste betala.
Som om inte detta vore nog måste vi nog också tänka oss en global standard för operativsystem och protokoll som är allomfattande.
Engelsmannen skulle säga ”Ubiquitous”. När du väl kommer underfund med ordet så går det att  uttala, tänk på kulspetspennor ”BiC” är en vägledning för tungan.
I slutänden så kanske, trots allt, detta sökande efter en allomfattande metodik, alla globala standarder och all denna kamp om oss ”brukare” av tekniken kommer att ge oss öppenhet.
Att det skulle bli samma öppenhet för mobiltelefoner som vi ser i PC-världen, vare sig de baseras på öppen eller sluten kod, är ytterst tveksamt.
I botten, bland de grundläggande protokollen för transport, lär kontrollen bestå.
Som jag sa tidigare: den som har mekaniken för att ta betalt vill behålla kontrollen. Det är smärtsamt att behöva byta affärsmodell.
Så här på vägen upp ur en av vår tids djupaste ekonomiska kriser finns dock för många möjligheten till förändring.
Vi som tror på öppenhet får glädjas åt att det idag finns Linux i både infrastruktur och mobiltelefoner.
Revolutionen kommer och vinnaren är den öppna källkoden.

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten