Creo var namnförslaget då Institutet för optisk forskning för tio år sedan
skulle slås samman med IMC (som tidigare hette Institutet för
mikroelektronik och dessförinnan Institutet för mikrovåg). Namnet
var tänkt att spegla den kreativitet som utgjorde hela institutets grundvalar.
Men PRV hade invändningar, dock inte efter det att ett A lades
till och namnet Acreo var fött.
Under förra veckans 10-årsjubileum berättade vd Hans Henzell om
den resa som institutet under hans ledning har genomgått. Till en början
”kändes det som att stå på ett isflak”, bekände han. Och visst har
utvecklingen följt en berg och dalbana. Marknadens svängningar påverkar
alla aktörer, institut inbegripet.
Men affärsmodellen håller. Hans Henzell konstaterade att ungefär
100 personer lämnat Acreo på grund av avknoppningar till 17 avknoppningsföretag
under åren 1999 till 2008. De företag som överlevt
omsatte 955 miljoner kronor och hade 511 medarbetare 2008.
Målet för Acreo är att arbeta med att överföra forskningsresultat till
industrin. Vi har sett en rad goda exempel på lyckat överföring, t ex
IR-bildsensorn QWIP som ligger till grund för avknoppningsföretaget
IRnova.
Givetvis finns det fällor på vägen att passera för nystartade företag.
Hur svårt detta är kunde Björn Broberg, en av grundarna till Acreos
avknoppningsföretag Altitun intyga. Han beskrev ett närmast otrolig
dynamiskt skeende. Altitun köptes av ADC för 872 miljoner dollar.
Värdet var uppe i det dubbla när IT-bubblan sprack och marknaden
för optokomponenter i den närmaste raderades till noll under flera år.
Verksamheten belastades av en dyrbar produktionsapparat. När Broberg
och hans kolleger startade om, i företaget Syntune, skulle man
inte göra om misstaget, man skulle lägga ut produktionen. Den förlades
till Optillion, som dock gick i konkurs 2005. Svedice, Ericsson f d
optokomponenttillverkning, tog över. När dess ekonomi började svaja
investerade Vinnova och Acreo och verksamheten var räddad. Syntune
tog över Svedice och var åter ett optoföretag med egen tillverkning.
Var nu slutet gott – alltig gott? Nej, ironiskt nog inträffade då två
katastrofer samtidigt. Syntune blev stämt för patentintrång (och senare
friade), och det samtidigt som finanskrisen slog ut med full blom.
Utgången av det blev att det norska företaget Ignis tog över Syntune.
Björn Brobergs sensmoral är att ett företags utveckling knappast
kan beskrivas som en rak kurva: Det är ett evigt gnetande. Och det tar
först tio år att forska och sedan tio år innan en verksamhet når en stabil
utveckling.
Det behövs med andra ord uthållighet av såväl forskare, industrimän
som investerare. Till det har under det senaste decenniet tillkommit
en alltmer kraftfull, global konkurrens.
Hur skall vi exempelvis se på konkurrensen från Kina?
Magnus Breidne, teknisk vetenskaplig attaché i Peking, kunde på
10-årsjubileet berätta om hur perspektiven förskjutits: Tidigare var vetenskapen
universell medan teknik var lokal. Nu sker en oerhörd talangjakt.
Relationen mellan universitet och industrier har blivit universell.
Det är helt nya aktörer på banan. Nyckelorden i Kina är idag
Teknik och Vetenskap! Det finns en enorm drivkraft som kan sammanfattas
i uttrycket ”Teknonationalism”, vilket torde skapa viss oro
bland världens nuvarande industriländer. Kinas inre marknad är
enorm och industrin har en årlig ökningstakt av 20 procent per år.
Visst uppvisar den kinesiska industrin idag svagheter som en kostnadsdriven
strategi, svag innovationsförmåga inom industrin, starkt
beroende av utländsk teknik och att utländska företag har en teknikdominans
samt att man saknar forskare i Nobelprisklass.
Men revanschlusten är påtaglig och har tagit sig uttryck i en målsättning
att vara både världens fabrik och världens lab: Innovation
skall driva utvecklingen och man vill minska beroendet av utländsk
teknik. De kinesiska ledarna siktar på 16 mycket stora ”Megaprojekt”.
Ett av dem avser elektronik.
Kina är inte enda hotet. Europa, USA m fl talar nu om att satsa på
innovation som ett medel att växa i framtiden.
Instituten Acreo, Imego m fl har en roll som blir allt viktigare i den
utveckling globalt sett som nu sker.

Filed under: Gunnar Lilliesköld, Ledare