Den intressantaste nyheten den här veckan är Energy Micros nya enkapseldatorfamilj. Den toppar förstås morgondagens utgåva av Elektronik i Norden också.
Det ser alltså ut som om Geir Førre skall lyckas igen. När han, Sverre Dale Moen och Svein Anders Tunheim 1996 slutade sina forskarjobb på Sintef för att dra igång Chipcon var det väl inte så många som trodde att företaget skulle bli den framgångssaga det kom att bli. Då såg man väl närmast Chipcon som en Oslo-efterföljare till framgångsrika Nordic VLSI (numera Nordic Semiconductor) i Trondheim. Bägge företagen var ju från början designcenter för ASIC och bägge gled efter hand över på standardkomponenter med RF-fokus.
Nordic VLSI startade för övrigt redan 1985 och fick snabbt en mycket stark position som ett av Europas främsta designhus, framför allt för avancerade fullcustom-kretsar. Norsk halvledarindustri har en lång och faktiskt mycket framgångsrik historia.
Tillbaka till Geir Førre. Strax före jul 2006 lade Texas Instruments ett bud på 1,36 miljarder kronor för Chipcon. De tre ägarna fick mellan 135 och 175 miljoner kronor var och Geir Førre fortsatte en tid som vd för det nya TI-ägda företaget.
Men det varade inte så länge. Efter en tid hoppade Geir Førre av och drog igång sitt nya företag, Energy Micro. Det skrevs en hel del vid den här tiden om Førres rättsliga problem när Chipcon-personal hoppade av från TI för att i stället börja hos Energy Micro. Avtalet mellan TI och Førre var förvånansvärt luddigt för att komma från ett USA-företag.
Till slut löstes i alla fall rättsproblemen med TI och det blev tyst om Energy Micro en tid. Ett meddelande om att företaget skulle basera sin konstruktion på ARMs Cortex-arkitektur väckte en del förvåning, men annars har företaget hållit sig till sitt konstruktionsarbete.
Nu är alltså första generationen klar och resultatet är klart imponerande. Jag pratade förra veckan med Geir Førre och det var väldigt uppenbart att han är mer än nöjd med vad hans konstruktörer har lyckats åstadkomma. Energiförbrukningen i företagets enkapseldatorer är så låg att de går att använda också i tillämpningar som normalt sett brukar kräva ASIC-konstruktioner.
Innebär då Energy Micros nya komponenter några förändringar för halvledarmarknaden i stort?
Till att börja med stärks ARM-arkitekturens ställning. Den här trenden är inte ny, men Energy Micro flyttar gränsen ytterligare ett par snäpp nedåt. Det går nu att använda ARM-processorer från extrem lågenergi (och lågpris) ända upp till system som kräver kraftfulla multicore-processorer. Det innebär i sin tur att infrastrukturen i form av kompilatorer, simulatorer, emulatorer etc fortsätter att växa. Man kan mycket väl tänka sig att konstruktörer tar steget från enkla fyrabits eller åttabits enkapseldatorer direkt till ARM (det händer förresten redan.
Enkapseldatorerna stärker också sin ställning i förhållande till ASIC. Det kanske är lite som att slå på en som redan ligger, men det finns en del extrema lågenergiapplikationer som också kräver en hel del prestanda. Här kan Energy Micros enkapseldatorer fylla en niche.
Och till slut har vi förstås den allmänna trenden mot lågenergikonstruktioner. Här pressar Energy Micro gränserna en bit till. Om vi dessutom tittar på de nya PSoC-kretsarna från Cypress (bland annat med ARM) så är det lätt att se vart trenden går.
Här har tillverkarna av programmerbar logi en hemläxa att göra. De siktar på en hel del av lågenergitillämpningarna, men har fortfarande i allmänhet en alldeles för hög energiförbrukning. Det här är en svår nöt att knäcka, eftersom programmerbar logik normalt sett baseras på mycket fina processgeometrier (65 nm och neråt) och man där får stora problem med läckströmmar. Enkapseldatorer görs sällan i finare geometrier än 180 nm, bland annat för att man sedan får för  hög statisk effektförbrukning. En annan orsak är att de analoga delarna inte kan skalas till fina geometrier.
Nej, nu får det vara bra för den här gången. Höstfärgerna utanför fönstret lockar till en liten promenad. Jag sitter just nu i ett hus mitt ute i den blekingska skogen och det är faktiskt fantastiskt vackert här. Även om vildsvinen har för ovana att böka upp allt de kommer åt.

Filed under: Göte Fagerfjäll