Elektronikutställningen Electronix i Göteborg är slut och tyvärr får man väl säga att det inte blev någon större succé. För få besökare och för få utställare är ett tveksamt recept för framgång.
Men jag kanske inte skall svartmåla alltför mycket. Det fanns utställare som var nöjda med kundtillströmningen och de flesta besökare var nöjda med diskussionerna med utställarna. Och alla verkade mer än nöjda med det sätt Swerea IVF organiserat sina konferenser.
Där finns något att ta fasta på inför diskussionerna om kommande utställningar. Behovet av bra utbildning är alltid stort och ett bra konferensprogram lockar besökare. Man kanske skall vända på det hela, fokusera på konferensen och låta utställningen ”hänga på”, men i lite mindre format. Det är ett recept som prövats av många och som brukar kunna fungera bra.
Att koppla samman Electronix med två andra utställningar (plast och konstruktion/design) är i sig inte dumt. Inte minst har det resulterat i vettiga konferensprogram. Här finns både Material Fusion, som är den verksamhet som mässan satsat hårt på och Swerea IVFs konferens, som är inriktad på elektronik, metodik och material. Återigen har Swerea IVF visat vilket kompetens de har i huset. Jag har visserligen inte haft tid att lyssna på alla delar av konferensprogrammet, men jag önskar faktiskt att jag hade haft det. Till och med inslaget om ultrahöghållfast stål samlade fullt hus och var tydligen klart intressant.
Nackdelen med att kombinera flera mässor är risken att  tappa fokus och vi såg en del exempel på det. Bland annat frågade en besökare om vi viste när Electronix skulle hållas. Han hade inte insett att det faktiskt var Electronix som pågick.
Vad finns det då att hålla fast vid och vad går att göra för att få det hela bättre?
Till att börja med hade ju faktiskt Svenska Mässan flera mycket bra intentioner. Tanken var att bygga lågt på en sammanhållen golvyta och fokusera på mässan som mötesplats. Det skulle också finnas ett gemensamt tygtak som skulle sänka takhöjden och öka graden av intimitet och sammanhållning.
Nu blev det inte riktigt så. Den sammanhållna golvytan med en gemensam heltäckningsmatta blev väl det som märktes mest, och det fungerade faktiskt. Det visar i alla fall att idéerna har bäring.
Men om Electronix skall lyckas bättre nästa gång får man nog ta till lite mera radikala grepp. Och då kanske det är lika bra att släppa tanken på stora konventionella montrar.
För som det ser ut nu har de stora distributörerna och leverantörerna alternativet att ställa ut i stor skala, vilket blir för dyrt, eller ställa ut i liten skala och riskera att ”tappa ansiktet”. Det naturliga valet i det läget är att helt avstå från att ställa ut och det visade sig vara det val som de flesta av de stora gjorde. Resultatet blev en mässa där alltför många av de viktigaste aktörerna saknades.
En ännu hårdare satsning på konferensdelen, mindre och mera standardiserade montrar och fortsatt och förstärkt fokus på mässan som mötesplats skulle kanske kunna fungera. Framför allt skulle ”de stora” kunna ställa ut på liten golvyta utan att tappa ansiktet. Men naturligtvis är det inte lätt för en mässarangör att ta beslut som minskar de möjliga inkomsterna.
Nåja, nog om detta. Nu tänker jag ta mig ut i vinterlandskapet på Tjörn. Stockholm får vänta ett par dagar till.

Filed under: Göte Fagerfjäll