Linux tar tid

Går det att leva med en Linuxbaserad dator som huvudsystem? Svaret är naturligtvis ja, men det kostar på. Inte pengar men tid. Att vara, som jag är, övertygad om att öppen källkod är den bästa formen för att sprida programvara är inte svårt. Det är också lätt att försvara den bredd som Linux har när det gäller återanvändning av äldre hårdvara. Dessutom finns det reella möjligheter att förstå hur den dator du har, oavsett konfiguration eller typ fungerar.

Men det tar tid!

Tid som du oftast inte har. Sist hände det mig när jag lite slarvigt accepterade alla uppdateringar som uppdateringshanteraren till mitt Linuxsystem föreslog. Felet var mitt eget. Något som inte gör det lättare för mig att leva med förtreten.

Kom ihåg att Linux sätts samman av en mängd olika bidragsgivare. Många uppdatering når aldrig dig beroende på hårdvarumässiga eller programvarumässiga trösklar men ett stort antal uppdateringar blir det ändå. Att det någon gång slinker in en, för dig, oönskad uppdatering är nära nog oundvikligt. För mig hängde sig systemet, eller snarare fönstermiljön, efter en uppdatering. Jag förpassades snabbt tillbaka den textbaserade Linux jag arbetat med tidigare. Ny hårdvara men samma gränssnitt som jag använde redan 1995 när jag började men Linux! Då var det Slackware som gällde för mig. Fönstermiljön Xfree86 gav mig en massa huvudbry men det var en bra skola. Idag 15 år senare känner jag igen symptomen och vet vilka loggar det är meningsfullt att titta i.

Men det tar tid!

Hur gör den som inte körde Linux tidigt? Denna gång tog det bara några timmar att återskapa det jag gjorde sist. Är du som jag så har du inte skrivit ner allt på papper. Jodå en del finns där, små illa skrivna noter i min ”svarta bok” som innehåller konfigurationen för hemmets datorer. Dock inte allt. Det saknas detaljer. Sådant som, när jag fixat till något bra, jag bara glömt att skriva ner.

Linux är idag nära komplett som professionell och privat datormiljö. Jag ångrar inte att jag för några år sedan tog det slutgiltiga steget från att ha min Linuxmiljö som laboratorium vid sidan av min riktiga datormiljö som var Windows.

Jag hittar ständigt nya program och funktioner, senast var det en serie grafikprogram, som kan göra livet lättare för mig. Det är lätt att vara Linuxanvändare.

Men det tar tid!

Min förhoppning är att, när nu den stabila utgåvan av Debian 5.0 alias ”Lenny” släpptes den 14 februari, Debian ska visa vägen för vad vi användare behöver, stabilitet. Frihet från oväntade överraskningar. Jag kör fortfarande Ubuntu. Att migrera till Debian 5.0 får bli ett laboratorieprojekt. Debian har ett rykte att vara mindre användarvänligt jämfört med Ubuntu. Ett rykte som bara delvis är sanning. Vad som dock är skrivet i sten är att det trots allt tar tid att migrera sitt huvudsystem. Sen må det vara hur det vill med Linuxbaserad eller Microsoftbaserad programvara. Det jag slipper i min Linuxmiljö är de upprepade omstarterna som krävs i en Windows-miljö. Ett gissel som jag tror är ett oönskat arv från DOS-miljön på 80-talet.

Passa på att ta en titt på de senaste fönstermiljön KDE 4.2 som är full av ögongodis. Glöm inte att allt grafiskt ”lull-lull” kostar CPU-cykler och effekt. Den miljömedvetne väljer nog Xfce som skärmgränssnitt. En nerbantad miljö som passar bra i inbäddade system och gamla bärbara datorer från 90-talet.

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten