De närmaste två veckorna är det i stort sett bara mässor som gäller. På måndag bär det av till Nürnberg för Embedded World och när jag kommer hem på fredag är det bara att packa för Electronix i Göteborg.
Det skall naturligtvis bli intressant att se utfallet för Electronix, men det är ändå Embedded World som är den stora och intressanta mässan. Inte minst för att den verkar stå emot alla ekonomiska nedgångar. Antalet utställare är klart större än förra året och trenden de senaste åren har varit nästan löjligt positiv.
Nu är det förstås för tidigt att klassa årets Embedded World som succé, bara för att de har många utställare. Trots allt anmälde sig majoriteten redan innan finanskrisen visade sina klor på allvar. Besökarantalet och den allmänna stämningen vet vi inte förrän i slutet av nästa vecka. Men ”embeddedparaplyet” ser ut att vara det som en allt större del av elektronikindustrin vill samlas under. Och kanske det kan hålla ute en del av finanskrisens ihärdiga regn.
Nej, nu får det vara nog med fåniga metaforer. Jag blir i alla fall inte förvånad om Embedded World blir ännu en framgång, trots den tyska elektronikmarknadens tunga fordonsinriktning. Och jag blir inte förvånad om mässan samlar in ännu fler utställare och besökare från områden som bara för några år sedan skulle setts som alltför perifera.
Och så kommer vi då till Electronix, som numera hellre kallar sig mötesplats än mässa. Och tur är väl det. Som nationell elektronikmässa skulle man nog stå sig ganska slätt. Som mötesplats för en region – tja det kan mycket väl fungera.
Lätt blir det nu inte. Svenska Mässan har verkligen fått arbeta i motvind, utan stöd från IM och med full påverkan från finanskrisen. Där Embedded World var fullbokade i god tid före nedgången har Electronix tvingats att försöka sälja monteryta i kristid. Det är ingen avundsvärd sits.
Men, som sagt – det kan fortfarande fungera. Allt beror på vilka förväntningar man har och på hur pass mycket nytänkande Svenska Mässan har lyckats åstadkomma. Och man skall inte glömma att Svenska Mässan i Göteborg har ett antal fördelar jämfört med Stockholmsmässan. Framför allt handlar det om placeringen mitt i staden. Ett lyckat möte kan enkelt fortsätta på någon av de många utmärkta restaurangerna runt Svenska Mässan, man är inte hänvisad till mässrestaurangen. Det kan verka oväsentligt, men är ibland nog så viktigt.
När jag ändå är inne på Göteborgsregionen får jag väl göra några jämförelser mellan bilindustrin och halvledarindustrin. Det är i alla fall svårt att låta bli.
För det finns en hel del likheter, även om utvecklingen går mycket snabbare inom halvledarindustrin. Den mest uppenbara är behovet av storskalig och effektiv produktion, med välfyllda produktionslinor. Den andra är behovet av halvfabrikat.
Inom halvledarindustrin har det här lett till en kraftig koncentration och stora fristående kiselfabriker. De flesta svenska anläggningarna är borta sedan många år och vertikalintegrerade företag med allt från konstruktion till chipproduktion blir allt färre. Snart är det väl bara Intel kvar.
Vi har också sett en koncentration när det gäller halvfabrikat, ”plattformar”. Också där tenderar fristående plattformstillverkare att vinna över helintegrerade företag. Den nya plattformstillverkaren ST-Ericsson är ett bra exempel på detta.
En fördel med att skilja av kiselproduktion från komponenttillverkningen är att det gör strukturrationaliseringar betydligt enklare. Sammanslagningar blir betydligt mera smärtfria. Samma sak gäller systemföretag och plattformstillverkning. Samtidigt blir det lättare att starta nya företag runt nya idéer när man inte behöver bygga en egen dyrbar produktionsanläggning och kan utgå från utprovade plattformar.
För Saab ser det ganska mörkt ut. Företaget är helintegrerat i GM och ett fristående Saab tvingas att inom överskådlig tid leva i symbios med GM. Och det är stor skillnad mellan att köpa från en vertikalintegrerad konkurrent och att köpa från ett fristående produktionsföretag eller en fristående plattformstillverkare. Det gör också strukturrationaliseringar komplicerade. Den som köper Saab får GM på köpet och det kanske inte var meningen.
Nåväl, det finns en hel del att glädja sig över också. Den som är rojalistiskt lagd kan gotta sig i historier om ”kvinnan av börd och mannen av folket” (eller som när bagaren gifte sig med pigan – ”mannen av bröd och kvinnan av folket”).
Vi andra kan spendera våra surt förvärvade pengar på bokrean, som håller på för fullt. Själv tänkte jag i förrgår bara göra en snabbtur på Akademibokhandeln. Det slutade med fyra kassar. Som tur var hade jag bärhjälp.
Den som är det minsta intresserad av historia och har några hundralappar över bör definitivt besöka bokrean. De senaste årens explosionsartade ökning när det gäller historiska böcker innebär att det finns massor av intressanta fynd. Ta bara Dick Harrissons första två delar om slaveri eller Fisks jättevolym om Mellanöstern. Parkera bara inte bilen för långt ifrån (om du använder kommunala transportmedel är det säkrast att ta med starka vänner).

Filed under: Göte Fagerfjäll