Jag fick nyligen en entimmas ”snabbutbildning” i Mathworks nya modelleringsspråk Simscape. Språket är tänkt att ta företagets högnivåmodellering vidare till mekanik, hydraulik eller lite vad som helst. Om man bara kan sin matematik (ordentligt) går det att uttrycka det mesta i matematiska modeller och visualisera vad som händer.
Iprincip borde samma verktyg kunna användas av ekonomer, men där finns ett grundläggande problem. I ekonomutbildningen ingår ingen avancerad matematik. Ekonomerna måste därför för det mesta nöja sig med de modeller redan finns. Och eftersom de normalt sett inte förstår hur modellen fungerar matematiskt kan de heller inte inse var svagheterna ligger. Det här blir speciellt uppenbart när man ser ekonomer ge resultat med flera decimalers noggrannhet utifrån en modell som i stort sett är uppbyggd av gissningar.
Vad jag vill komma fram till är att matematiken måste få en mycket viktigare plats, inte bara i de tekniska utbildningarna. En ekonom som inte behärskar sin matematik är en riskfaktor. Han/hon kommer med stor sannolikhet att ha svårt att skilja på modeller och verklighet och åtminstone ha svårt att genomskåda modellers svagheter. Och ekonomiska modeller består nästan enbart av svagheter.
Det stora problemet med ekonomiska modeller är förstås att de baserar sig på marknadsekonomi, som i sig är närmast hopplös att modellera. marxistiska ekonomer försökte sig på alexanderhugget att avskaffa marknadsekonomin för att göra det lättare för sig. Det gick inte så bra. De blev stående med en prydlig modell som inte hade något att göra med verkligheten.
Idag ser vi med all önskvärd tydlighet hur svårt det kan vara att förutse utvecklingen. Personbilsindustrin har väl i stort sett sig själv att skylla, men också lastbilstillverkarna drabbas hårt av den allmänna osäkerheten. Kunderna vet att de kan slita på sina gamla lastbilar i upp till två år.
Det intressanta är att alla kunder säkert vet att det här ställer till ett elände både för lastbilstillverkare och kunder. Under de närmaste två åren kommer tillverkare att gå omkull och produktionskapaciteten att minska. När alla åkare sedan samtidigt måste köpa nytt kommer leveranstider och priser att springa i höjden på ett okontrollerat sätt. Men alla hoppas förstås på att de andra skall ta sitt ansvar. Och försök att modellera det.
Nej, nu får det räcka med gnäll om ekonomi. Det är roligare att gnälla om teknik. Och det är alltid intressant att klaga på utvecklingsspår som gått snett.
Jag har ett par dagar provat en tio år gammal laptop-dator som jag fått låna av Anders Ljungström, skribent på Elektronik i Norden. Maskinen är en HP Jornada och den är klart intressant. Datorn väger 1,1 kg, den har niotums färgskärm, nästan fullstort tangentbord och 10 timmars batterilivslängd. Datorn startar på en kvarts sekund och slår av lika snabbt (mitt i ett program). Ordbehandlaren är Microsoft Word och skrivbordet innehåller också Excel, Access, Power Point och Explorer.
Och vad är då problemet? Jo datorn är baserad på Windows CE och det utvecklingsspåret kom framför allt att inriktas på mobiltelefoner. De CE-baserade datorer som fanns (och det fanns några stycken) dog sotdöden.
När jag jämför den lilla Jornada-datorn med min lilla Asus EEPC är det lätt att hitta likheter. Det tråkiga är bara att den lilla Asus-datorn har betydligt kortare batterilivslängd och tar mycket längre tid att starta och stoppa. Den är förstås betydligt snabbare och har fler funktioner, men något positivt skall väl ha hänt på tio år.
Jag återkommer om CE mot Linux redan i nästa nummer av tidningen. Och det kommer att bli mycket mer gnäll om effektförbrukning på den här platsen.

Filed under: Göte Fagerfjäll