Finanskrisen fortsätter att skaka världen, även om morgonens amerikanska räddningspaket förhoppningsvis gjuter lite olja på vågorna. I Sverige är det ännu så länge mest banker och fordonsindustri som har påverkats.
Inom fordonssektorn kan det i förstone verka lite märkligt att de bägge lastbilstillverkarna Volvo Lastvagnar och Scania drabbats så hårt och så snabbt. Men här verkar huvudorsaken vara kundernas finanser, snarare än problem hos Volvo och Scania. Bägge företagen är välskötta och ligger rätt i tiden, så de tappar inte marknadsandelar.
Då är läget betydligt allvarligare för Volvo Personvagnar och Saab Automobile. Bägge ligger fel i förhållande till miljödebatt och oljeprishöjningar och bägge har tappat marknadsandelar. Och finanskrisen kommer knappast att leda till bättre försäljning av dyra bilar.
Min gissning är snarare att de två huvudargumenten de närmaste åren blir bränsleförbrukning/miljöpåverkan och pris. Det kanske låter som självklarheter, men de senaste åren har biltillverkarnas huvudargument snarare varit prestanda och komfort. Lägre bränsleförbrukning har bara varit ett argument under förutsättning att prestanda inte försämrats. Och ett lägre pris har bara varit intressant under förutsättning att alla komfortdetaljerna funnits på plats.
Situationen är inte helt olik marknaden för bärbara datorer. Där har vi de senaste tio åren kunnat välja mellan lågt pris/hög vikt eller högt pris/låg vikt. Tekniskt sett har uppdelningen motiverats av att de som vill ha lätta datorer också vill ha maximala prestanda. I praktiken har det naturligtvis handlat om att hålla kvar ett högmarginalsegment.
Det här har vänts upp och ner av netbook-trenden som startades av Asus (Eee PC). Nu ser vi ett snabbt växande segment av billiga och lätta datorer med måttliga prestanda. Trenden i det segmentet är helt klart att prestanda ökar, samtidigt som pris och vikt ligger fast. Tillverkarna av lätta och extremt dyra bärbara datorer kommer däremot att få se sin marknad krympa.
Samma sak kommer med stor sannolikhet att hända på fordonsmarknaden. Biltillverkarna försöker naturligtvis att koppla samman låg bränsleförbrukning med höga prestanda och högt pris, men det kommer knappast att gå i längden. Den som blir först ut med kombinationen låg bränsleförbrukning/låg miljöpåverkan och lågt pris kan få ett intressant försprång.
Här är det förresten intressant att se hur snabbt utsläppen av koldioxid kom att bli ett huvudargument. Den ”magiska” gränsen 120 g koldioxid per kilometer håller på att bli ett grundkrav och tillverkare som Volkswagen flyttar nu fram positionerna med det ännu mera symbolladdade 99 g/km (nästa generation Golf). Företaget hade faktiskt redan för tio år sedan en bil (Lupo 3.0) som släppte ut bara 89 g/km, så tekniskt sett är det hela inte särskilt märkligt.
Till slut får jag väl försöka att koppla samman dagens ämnen med elektronikmarknaden och ledordet är som vanligt optimering. Finansmarknaden behöver inte revolutioneras. I stället måste de värsta dumheterna plockas bort och processerna optimeras. Det är samma typ av optimering som har tagit halvledarindustrin från 5 µm och ett par tusen transistorer till 28 nm och ett par miljarder transistorer. Fordonstillverkarna har sedan länge varit duktiga på ständig förbättring och optimering. Där handlar det bara om att basera optimeringen på lite annorlunda parametrar.

Filed under: Göte Fagerfjäll