Jag har just klarat av mitt hittills i särklass snabbaste besök på Design Automation Conference. Jag kom till Anaheim på måndag eftermiddag och nu, på tisdag eftermiddag, sitter jag på flygplatsen i Los Angeles och väntar på planet till San Fransisco. Där skall det bli två dagar hos Intel och sedan bär det av hemåt igen. På fredag kväll är jag hemma igen om allt går som det skall.
Men visst är det värt att besöka DAC. Visserligen har EDA-industrin blivit ganska mycket seriösare och lite tråkigare än tidigare, men fortfarande är det den tekniskt mest avancerade delen av elektronikbranschen. Och det är vackert nog.
Tyvärr har Cadence, det i särklass största EDA-företaget valt att hoppa av DAC och enbart satsa på sitt eget CDNlive. Det är kanske förståeligt ur deras synpunkt sett, men det innebär samtidigt att DAC tappar både fokus och besökare. Och eftersom utställningen betalar för konferensen innebär det att konferensen får klara sig på en mindre budget. Det är synd.
Samma sak drabbar för övrigt DATE-konferensen i Europa. Där slår avhoppet från Cadence ännu hårdare.
Men nu är det som det är och det är i alla fall inga problem att hitta intressanta saker att lyssna på under DAC. I år kom det in hela 639 ”papers”, så det var bara att välja och vraka för DAC-kommittén. Och med sex parallella föreläsningsspår är det inga större problem att hitta bra ämnen.
För den som är intresserad av CMOS-layout är det numera inga problem att hitta verktyg. Efter Mentors köp av Sierras layoutverktyg har alla de stora EDA-företagen verktyg för fysisk layout. Och både Magma och Springsoft gör sitt bästa för att utmana Cadence på analog layout.
Det är kanske inte så konstigt att intresset ökar för att ha både analog och digital layout. Trots att det blir allt svårare att göra analoga block i nya processer väljer ändå allt fler att kombinera analogt och digitalt. Intels tekniska chef, Justin Rattner, höll på tisdagsmorgonen ett föredrag om just det.
Rattner började med att berätta om hur svårt det är att konstruera analoga delar i 65 nm och nedåt. De analoga delarna skapar dessutom så mycket problem att företagen drar på sig i genomsnitt fyra eller fem dyra ”respins”. Många tekniker skulle föredra att dela upp de digitala och analoga funktionerna på varsitt chip, men det är inte den väg utvecklingen går. Om ett par år beräknas 70 procent av alla stora system kretsar innehålla analoga delar.
Rattners recept är att gå tillbaka till grunden och betrakta så mycket som möjligt som beräkningsproblem. Idag tar man alltför ofta de analoga lösningarna för givna och försöker att digitalisera utifrån analoga tänkesätt.
Med en mera grundläggande ansats blir det kanske möjligt att minska de analoga blocken och ersätta mer med digitala beräkningar. Det innebär inte att de analoga blocken försvinner eller blir färre. Snarare blir de fler. Däremot kan de hållas små.
Det här ökar intresset för att kombinera verktyg för analog och digital layout. Hittills har de bägge disciplinerna varit ganska dramatiskt åtskilda, men det kan komma att ändras. Och då gäller det för företag som Magma att inte låta Cadence få ett försprång.
Men hur intressant det än är med CMOS-layout måste man kanske inse att kundunderlaget inte är så stort. För många användare är det kanske intressantare att se IP-företaget IPextreme skänka bort ColdFire-block till Alteras Cyclone-FPGA.
Det här är ett steg i Freescales försök att återta den förlorade 68000-marknaden. I våras lanserade man, återigen via IPextreme, syntetiserbara ColdFire-modeller till ASIC-kretsar för bara 10 000 dollar. Nu är det alltså dags att komma in på FPGA-marknaden.
Det här är inte alls dumt. Den 68000-kompatibla ColdFire-processorn har en mäktig infrastruktur av kompilatorer, operativsystem och allt annat som kan behövas. Processorn är snabb, kompakt och strömsnål, fullt i klass med många modernare RISC-arkitekturer. Och den är utomordentligt beprövad.
Allt det här skulle förstås Motorola/Freescale ha tänkt på för länge sedan, men bättre sent än aldrig. Och om gamla 8086-processorn kan leva i evighet, varför då inte 68000?
Till slut är det bara att inse att den amerikanska bolånecirkusen fortfarande sätter sina spår. Sällan har vi väl sett något så dumt ställa till med så mycket problem. I kombination med ökande bränslepriser lägger det sordin på stämningen.

Filed under: Göte Fagerfjäll