Det fanns en tid när mobilteleoperatörerna drömde om härligt lönsam datatrafik via det nya 3G-nätet. Idéerna var många och lönsamheten hög, åtminstone på papperet.
Men idag fylls 3G-näten av konventionell datatrafik till fast lågpris. Tele2 säljer till exempel 3G-anslutningar utan volymbegränsning för 79 kronor per månad plus moms. Det är billigare än motsvarande ADSL-anslutning.
Faktum är att man inte ens har vågat ta extra betalt för HSDPA. På förvånansvärt många platser får man numera datahastigheter upp till 7,2 Mbit/s (nedströms). Det är bara att tacka och ta emot.
Det finns bara ett litet aber. Den som tänker sig att ta med sitt 3G-modem utomlands kan få synnerligen obehagliga överraskningar. Tekniskt sett fungerar allt bra, men operatörerna ligger fortfarande kvar med den prismodell som var tänkt att göra dem feta och glada. Priset ligger för det mesta någonstans runt 80 kronor per Mbyte, som lägst knappt 50 kronor och som högst ett par hundralappar. Danska TDC tar t ex 120 kronor/Mbyte, medan de finska operatörerna kör ”lågpris” med 51 kronor/Mbyte.
Observera att priset är per Mbyte, alltså en tusendels Gbyte (1024-del om man skall vara exakt). Tele2 hade tidigare en begränsning på 5 Gbyte/månad inom Sverige för sitt abonnemang. Den begränsningen var man tvungen att ta bort. Normala datoranvändare ”äter” förvånansvärt stora datavolymer.
Så anta att du åker till Köpenhamn en vecka och använder datorn på ett hyfsat normalt sätt. Trafikvolymen stannar kanske på 1 Gbyte. Fakturan på 120 000 kronor kommer att kännas som en kalldusch med gott om isbitar i. Redan att skicka över en enda bild (knappt 4 Mbyte i omkodat skick) kostar uppemot 500 kronor.
Vi ser återigen att teknik är enkelt, medan betalningsmodeller är svåra. Alla ser framför sig en värld där affärsmän och privatpersoner är ständigt uppkopplade till Internet, oberoende av var man är och tekniskt sett är vi redan där. Men ekonomiskt fungerar det bara via WiFi-hotspots och liknande. Om vi talar om verkligt kontinuerlig uppkoppling sätter betalningsmodellerna effektivt stopp för användningen. I praktiken är det bara möjligt att titta på email (i rent textformat utan bilagor, bilder och loggor).
Vi ser alltså operatörerna fylla 3G-näten med lokal datatrafik för mindre än en tusendel av vad man vill ha betalt för internationell trafik. Samtidigt stoppar de höga internationella taxorna effektivt alla försök att skapa nya användarmodeller. Att det här inte är särskilt listigt är väl ganska uppenbart. Men problemet är inte lätt att komma runt.
Helt klart är väl att alla användare tycker illa om att betala per Mbyte. På ADSL-sidan är den betalningsmodellen helt död och övergången till fastpris på trådlös data visar vart marknaden är på väg. Men att få en fastprismodell för 3G-data att fungera internationellt är svårt.
Risken är i det läget stor att spelare som Google, som tjänar annonspengar på ökad trafikvolym, går in på egen hand. Google köper idag frekvensutrymme och satsar stenhårt på mobil kommunikation. Det kan verka dyrt att bygga upp ett parallellt datanät, men frågan är om det inte är lättare än att få till stånd internationella avtal med operatörer.

Filed under: Göte Fagerfjäll