När jag skrev ledaren för EiN 02 tog papperet slut alldeles för tidigt, så jag får väl fortsätta på det här sättet.
Det handlar alltså om standarder. USB har förändrat datorvärlden och gjort livet mycket enklare för alla med idéer. Allt som kan kommunicera via USB och helst få sin spänningsmatning via USB blir enklare att utveckla, lättare att sälja och har omedelbart en gigantisk potentiell marknad.
Det här ger dessutom automatiskt en lägre energiförbrukning. Den som klarar att hålla sig under 2,5 W får stora marknadsfördelar. Alternativet är en separat nätdel, ofta av billigaste seriereglerade slag. Vi talar utan vidare om en halvering av effekten och i många fall om betydligt mer än så.
USB är viktig, men det finns en standard som genom åren varit och är ännu viktigare. Framgångssagan för Ethernet är närmast osannolik. Ethernet finns numera i varenda dator. Alla moderna telekomsystem baseras på Ethernet och massor av industriella styrsystem kommunicerar via Ethernet.
Kombinationen Ethernet/USB tar hand om de allra flesta ledningsbundna kommunikationskrav från någon meter upp till ett par hundra meter. Det enda problemet är möjligen att Ethernet inte har inbyggd spänningsmatning på samma sätt som USB.
Fast det var inte riktigt sant. Power over Ethernet är idag en realitet och med senaste versionen går det att överföra en bra bit över 30 W per Ethernet-anslutning. PoE används idag mest för IP-telefoni på kontor, men håller på att ta fart på allvar. Dryga 30 W räcker till för att driva en stationär dator, inklusive bildskärm, om man bara konstruerar på ett någotsånär vettigt sätt. Och det finns mycket att vinna i att slippa kraftaggregat i varje enskild dator och i varje enskild bildskärm. Inte minst går det att få ner de tomgångsförluster som enligt de senaste undersökningarna står för en tiondel av elenergikonsumtionen i Sverige.
Det går alltså att spara energi om man lägger manken till. Det här är i och för sig inget nytt. Jämför bara en modern handdator/telefon med en stationär dator. Visst finns det prestandaskillnader, men de är inte alls så stora som skillnaderna i energiförbrukning.
Också här spelar standarder en roll. Vi har vant oss vid att operativsystem och program expanderar i storlek och prestandabehov med en förfärande hastighet, men den utvecklingen är ju faktiskt inte någon naturlag. Problemet är snarare att de individuella mjukvarutillverkarna måste addera (ofta onödiga) finesser för att motivera köp av nya versioner. Och i de fall där det inte finns standardiserade gränssnitt har användarna inga andra val än att hänga med. Äldre versioner fungerar plötsligt inte på nya operativsystem och klarar inte de nya förändrade filformaten.
Jämför det med en standard som PDF. Här finns en öppen och hyggligt stabil standard och här finns också en uppsjö av mer eller mindre komplexa PDF-läsare. Den som har gott om plats och överskottsprestanda väljer kanske Adobes varianter. Andra kanske väljer små optimerade läsare, som t ex Foxit. Standarder ger val.
Här ser vi också att mjukvarustandarder och energioptimering via mjukvara får en allt större betydelse. Vi är faktiskt på väg mot en situation där energiförbrukningen i en dator blir helt beroende av de program som körs. I nästa generations processorer varierar effekten nästan linjärt från i stort sett noll upp till max, beroende på utnyttjandegraden. Den som kan skriva effektiva program och effektiva operativsystem belönas med låg energiförbrukning och vice versa. Och ju fler gränssnitt som standardiseras, desto större är möjligheterna för nya spelare att kasta sig in i leken.

Filed under: Göte Fagerfjäll