Skapa inte katastrofer

Det brinner överallt, de äldre dör av värmeslag på våra äldreboenden, bönderna tvingas nödslakta och spannmålsskörden blir den lägsta sedan nittiotalet. Media överöser oss varje dag med katastrofer på grund av den långa värmeböljan. Men oftast är katastroferna orsakade av naivitet och usel planering och relativt enkla att hantera/förebygga. Då är det betydligt värre med den stora energikatastrof som politikerna håller på att skapa.

Men låt oss ändå börja med katastroferna från nyhetsrapporteringen. De är som sagt ganska enkla att hantera och de bakomliggande problemen borde väl egentligen ha varit fixade för länge sedan.

Brandbombning
Ta till exempel skogsbränderna. De flesta känner nog till den klantiga hanteringen av vattenbombning från helikopter och vad som hände när vi bytte helikoptertyp från den gamla ”bananen” (HKP1 – Vertol) till nya maskiner. Det var en ganska sorglig historia.

Redan på nittiotalet utvärderade dessutom dåvarande Räddningsverket två kanadensiska vattenbombare med hög kapacitet, den äldre Canadair CL215 och den då nya Canadair CL415 (numera Bombardier 415). Utvärderingen visade att vattenbombarna fungerade alldeles utmärkt, men prislappen ansågs för hög. Det blev därför ingen affär.

En Bombardier 415 hämtar upp sex kubikmeter vatten på tolv sekunder genom att ”lågsniffa” över en sjö. Det skall jämföras med de 0,5 till 1 kubikmeter vatten som hämtas och dumpas med helikopter (om det finns fungerande system). I ett land som Sverige, med massor av sjöar, kan en vattenbombare utan vidare göra tio bombningar i timmen. Den kan vara i luften i upp till tre timmar och alltså ösa uppåt 180 kubikmeter vatten över en skogsbrand. Det hela är mycket effektivt.

Jag såg faktiskt det här i praktiskt bruk för bara en månad sedan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hade några dagar hyrt in två Bombardier 415 med besättning från Italien och innan de hann återvända utbröt en skogsbrand i Svindersvik, några kilometer från mitt hus. Trots att branden hann bli omfattande räckte en timmas vattenbombning för att knäcka den.

De två planen flög för en månad sedan tillbaka till Italien, men är sedan i går åter i Sverige för att ta tag i de många skogsbränder som tagit fart sedan dess.

Att hoppas på hjälp utifrån är naturligtvis bättre än inget, men det är svårt att förstå hur politiker i ett land som Sverige kan vara så naiva att de inte i god tid skapar en fungerande infrastruktur för något så vanligt och dyrbart som skogsbränder.

Om prislappen för Bombardier 415 ansågs vara för hög borde vi åtminstone kunna investera i ett dussin FireBoss-bombare (ungefär en tiondel av priset för en Bombardier 415). De klarar visserligen ”bara” 2,5 kubikmeter per varv, men kan göra upp till 20 bombningar i timmen om det finns en sjö på ett par kilometers avstånd och hälften om sjön ligger två eller tre mil bort.

Äldre som lider
Så till nästa katastrof. Att sjuka och äldre lider och dör av värmen är ännu värre och ännu svårare att förstå. Har byggherrarna aldrig hört talas om luftkonditionering?

Ärligt talat tycker jag att det borde vara straffbart att bygga eller driva ett äldreboende eller en sjukvårdsanläggning utan luftkonditionering. Snyftreportage om lidande åldringar gör mig bara ännu mer förbannad.

Det pinsamma är ju att luftkonditionering är billigt, enkelt och extremt beprövat. En vanlig enkel värmepump kostar mellan 5 000 och 10 000 kronor och ger både billig värme på vintern och billig kyla på sommaren. Alla äldre borde ha luftkonditionering hemma och alla institutioner borde självklart ha luftkonditionering.

Luftkonditioneringen i mitt lilla kontor (ca 30 kvadratmeter) kostade förresten 4 995 kronor. Den står just nu på 24 °C och fungerar förträffligt.

Vatten, vatten
Och vad skall vi göra åt vattenbrist och nödslakt?

Tja, återigen handlar det mest om dålig infrastruktur och naiva politiker. Vatten har vi gott om i Sverige, men kanske inte alltid där det behövs. En studieresa till Italien för att titta på romarrikets akvedukter kan vara på plats.

Men visst kan det vara i dyraste laget att transportera vatten långa sträckor. Med tanke på de låga spannmålspriserna internationellt kan det säkert vara mera ekonomiskt vettigt att acceptera en trettioprocentig minskning av skörden och importera mellanskillnaden. Då talar vi om ekonomiska alternativ och inte om katastrofer.

Tekniskt är det däremot inte något större problem att flytta vatten eller avsalta vatten (Gotland). Sverige har inte någon brist på färskvatten, ens under torrår. Allt handlar om infrastruktur och ekonomi.

Extremer är vanliga
Och till slut det som ser ut att kunna utvecklas till en verklig katastrof. Fram till förra året kunde miljöaktivister och miljöpolitiker lättvindigt skratta bort risken för katastrofal energibrist. Långa perioder av extrem kyla och svaga vindar var inget man ville kalkylera med. Inte heller långa perioder av torka och svaga vindar så att vattenmagasinen töms och inte återfylls.

Att bägge skulle kunna hända samma år var så osannolikt att det kunde klassas som försumbart. Eller med Tage Danielssons ord: Risken finns inte, fast bara lite.

Rysskyla i februari
Men i februari/mars upplevde vi flera veckor av ”rysskyla”, med mycket svaga vindar och mycket låga temperaturer. Den gången klarade vi oss genom att hösten 2017 var så regnig och vattenmagasinen så välfyllda. Kärnkraften kunde dessutom som vanligt mata ut maximal effekt vecka efter vecka utan problem. Ändå var det obehagligt nära ögat.

Under hela den här perioden stod vindkraften mer eller mindre stilla och energitillskottet därifrån var försumbart.

Torka och vindstilla
När jag nu går in på Svenska Kraftnäts ”kontrollrummet” och Elstatistik.se (klicka här)  ser jag att det återigen är kärnkraften som räddar oss. Den står just nu för 57 procent av elproduktionen, medan vindkraften så här mitt på dagen kommit upp i futtiga fem procent efter nattens patetiska en procent. Det blåser helt enkelt inte särskilt mycket under den typ av högtrycksväder som vi upplevt sedan maj.

Vattenkraften ligger just nu på bara drygt 30 procent av elproduktionen. Det är lätt att förstå. Ingen kraftleverantör vågar lita på en lika regnig höst som förra året och då gäller det att hålla igen, även om exportpriserna är höga. Fortsätter torkan under hösten kommer vi att ha ett mycket riskabelt läge inför 2019.

Katastrof att lägga ner kärnkraften
Redan idag har vi alltså en energiförsörjning som ligger obehagligt nära gränsen för katastrof om en kall vinter följer på en torr sommar. Att i det läget ens fundera på att lägga ner kärnkraften framstår som närmast kriminellt.

Antag till exempel att årets februariväder skulle inträffa efter ett torrår motsvarande årets och dessutom kombineras med nedlagd kärnkraft. Elförbrukningen låg i slutet av februari och pendlade i närheten av 25 GW. Vattenkraften stod dagtid för en bit över 12 GW, vilket är nära praktiskt maximum. Kärnkraften pumpade stadigt ut 8,7 GW, medan vindkraften periodvis var nere under 0,2 GW och sällan gick över 1 GW. Värmekraften och reservkraften kördes för fullt under de kallaste dagarna.

Om vi plockar bort kärnkraftens 8,7 GW och uppskattningsvis hälften av vattenkraftens 12 GW står vi plötsligt med ett magnifikt underskott på sådär 14 GW. En jättelik utbyggnad av vindkraften med sex gånger skulle fortfarande bara ge en eller ett par GW med de svaga vindar som vi hade under köldperioden (vilket är helt normalt).

Redan ett underskott på 8 GW, alltså en tredjedel av förbrukningen, är en katastrof. Om halva elbehovet försvinner blir effekterna svåröverskådliga.

Hör på Hansen
Det finns alltså all anledning att försöka få politikerna att sansa sig när det gäller kärnkraften. Att betala dyrt för att skapa katastrofer framstår som ovanligt korkat.

I det fallet håller jag helt och hållet med James Hansen, NASA-forskaren som ligger bakom larmen om koldioxidbaserade klimatförändringar. Hans uttalanden om klimathotet brukar användas som slagträ av alla klimataktivister och klimatpolitiker, men hans recept för framgång talas det desto mera tyst om.

Hansen är nämligen en varm förespråkare för kärnkraft. Han dömer i stort sett ut vindkraft och solenergi  (och elbilar på grund av batteriernas miljökonsekvenser) och förespråkar i stället en massiv satsning på fjärde generationens kärnkraft. Alltid något.

Njut av värmen!
Just nu är ändå det viktigaste att njuta av värmen och inte låta domedagsprofeter och naiva politiker förstöra glädjen. Normalt sett måste vi betala dyra pengar för att resa till länder med sol och 30 °C. Nu har vi semesterväder hemma och det är härligt.

Om ni sedan har missat det där med luftkonditionering – se åtminstone till att få det ordnat till nästa sommar, även om chansen för ännu en så fantastisk sommar är minimal. Det finns ingen anledning att lida av något så fantastiskt som sol och värme.

3 Responses to “Skapa inte katastrofer”

  1. Jag lyssnade just på Stefan Löfven i en intervju från Ljusdal. Fruktansvärt pinsamt.

    Ingen kunde tydligen förutse att vi någonsin skulle kunna få torka igen och ingen kunde inse att den försvunna kapaciteten när det gäller vattenbombning skulle kunna ställa till problem. Eller att de värnpliktiga som tidigare fanns tillgängliga skulle kunna fattas.

    Nu är det dags att utreda, som så många gånger förut.

    Det här visar på ett obehagligt sätt vad vi har att vänta efter en kärnkraftsnedläggning. Ingen kunde väl förutse att….

    /göte

  2. ”Förutseende” och ”planering” ingår inte i ordförrådet hos dagens politiker.
    Däremot ”brandkårsutryckning” i någon form vid förment oförutsedda händelser.
    (Tänk ”9000 afghaner”).
    Någon som minns kommunen som för några år sedan inte budgeterade något belopp för snöröjning?
    Det hade nämligen inte snöat året innan!
    Att skoja med dagens politiker är som att skjuta på sittande fågel. Tyvärr, önskar för landets väl att det inte vore så..

  3. Del II
    Även jag har senaste dagarna hört några intervjuer/uttalanden från stassministern.
    Pinsamt är ordet, han tycks känna sig synnerligen obekväm vid dessa tillfällen, troligen pga att det inte är hans egna ord utan någon talskrivares..