Embedded, järnväg och landsväg

I morgon, onsdag, presenteras alla årets deltagare i Swedish Embedded Award. Det kommer ni att få veta allt om i den första utgåvan av Embedded Technology Special – nyhetsbrevet som bara handlar om Embedded Conference Scandinavia och Swedish Embedded Award. Första embeddedbrevet kommer i morgon och därefter blir det ytterligare två fram till Embedded Conference Scandinavia 7-8 november.

Men i morgon är i morgon och i dag är i dag. Så idag jag tänkte nog ta en liten titt på lite annat smått och gott.

Järnväg och landsväg
Jag brukar ibland gnälla på Svenska Dagbladets rapportering i miljöfrågor. Den är tyvärr ganska eländig. Då är det desto skojigare att läsa Tomas Augustssons artiklar om flyg och kommunikation, inte minst gårdagens artikel om investeringar i järnväg och landsväg.

Grundproblemet är ju, som jag ofta skrivit om, att järnvägsinvesteringar är förbluffande dyra. Över åren har järnvägarna fått lika mycket pengar till investeringar och underhåll som landsvägarna. Ändå är järnvägsnätet en katastrof.
Samtidigt står järnvägen bara för en tiondel av persontrafiken och en tredjedel av godstrafiken. Landsvägstrafiken dominerar totalt.

Men nu har Trafikverket beslutat sig för att äntligen få fart på järnvägarna. Massor av pengar skall läggas på järnvägsinvesteringar och det kanske är nödvändigt. Men pengarna till det olönsamma järnvägsnätet plockas från de extremt lönsamma investeringarna på landsvägarna.

Åtta av tio
Tomas Augustsson presenterar i gårdagens SvD en lista över de tio största infrastruktursatsningarna de kommande åren. Åtta av dem är järnvägssatsningar och två är satsningar på landsvägar. Om nu Förbifart Stockholm och Tvärförbindelsen E4/20 till väg 73 i Stockholm skall kallas landsvägssatsningar.

Järnvägssatsningarna handlar alltså om 54,2 miljarder till Ostlänken, 41,8 miljarder till det Västsvenska paketet, 29,3 miljarder till ett nytt signalsystem, 17,5 miljarder till Mälarbanan, 13,7 miljarder till utbyggd tunnelbana, 13,1 miljarder till Norrbotniabanan, 11,7 miljarder till tunnelbana mellan Älvsjö och Fridhemsplan och 6,8 miljarder till fyrspår mellan Stockholm och Uppsala.

Av de 233 miljarder som går till de tio största infrastrukturprojekten hamnar alltså över 188 miljarder hos järnvägen och bara knappt 45 miljarder går till landsvägarna. Då har det ändå varit ett ”himla liv” om Förbifart Stockholm, trots att projektet till 80 procent finansieras av pengar från trängselskatten.

75 procent
De närmaste åren kommer staten att skjuta till 200 miljarder kronor för investeringar i järnvägar och vägar. Av de pengarna går 75 procent till järnvägen och 25 procent till vägnätet. Det har gjort en del företrädare för transportbranschen ganska ordentligt irriterade. Trots allt går ju nästan all persontrafik och det mesta av godstrafiken på vägnätet.

Förklaringen från Trafikverket är att järnvägsinvesteringar är väldigt dyra och det i grunden finns ett politiskt ställningstagande. Järnvägar är helt enkelt ”goda”, medan landsvägar är ”onda”.

Lönsamt och olönsamt
Så här ser det ut bara alltför ofta. Lönsamma investeringar i sådant som verkligen behövs får stå tillbaka för olönsamma symbolåtgärder. Det är illa nog att pengar ödslas bort på olönsamma projekt, men dessutom kombineras det med neddragningar på sådant som verkligen skulle behövas och som är uppenbart lönsamt.

Här i Nacka fick vi till exempel nyligen reda på att det gamla Österledsprojektet nu är lagt på is för evig tid. Med tanke på det ganska våldsamma bostadsbyggandet i regionen innebär det alltså att vi kan vara tämligen säkra på en total trafikinfarkt inom en inte alltför lång framtid. Inte så lyckat.

Landsbygden
När storstadsregionerna proppas igen blir det rimligen intressantare att bosätta sig på landet. Det är i sig ingen dålig utveckling. Men också vägnätet på landsbygden prioriteras ner, trots att vägarna är grundförutsättningen för att få landsbygden att leva. Frågan är hur man tänker i det läget. Förmodligen inte särskilt mycket.

Satsa på vägarna
Att ett land vill ha en fungerande järnväg är kanske inte så märkligt. Försenade tåg och nerfallna kontaktledningar är dålig PR.

Men att ta pengar från vägarna för att lägga på järnvägarna är extremt dålig politik. Det finns naturligtvis en gullig grundtanke om att bättre järnvägar minskar behovet av landsvägar, men minsta titt på statistik och historia visar att det inte har mycket med verkligheten att göra. Bättre järnvägar är skojigt och praktiskt, men transporterna sker på landsvägarna.

Kanske det är dags att ösa in statens överskottspengar till en särskild fond för järnväg och skrytbyggen (kommunala höghus) och skapa en helt separat organisation för den verksamheten. Det hela kunde kallas statlig PR eller något liknande och ingen annan verksamhet skulle behöva bli lidande. Men att ta pengar från ett lönsamt område för att ge till ett olönsamt – det är inte bra.

One Response to “Embedded, järnväg och landsväg”

  1. Jag käste en utsaga för ett par veckor sedan, ”stockholmarna måste lära sig att inte köra bil” så trafiksatsningar lär väl vänta på sig.
    När jag flyttade till Stockholm på sjuttiotalet var det några saker som slog mig. Varför gick inte Hagsätralinjen ända till Älvsjö station? Varför hade man byggt Söderleden på en massa broar med korsande vägar under, istället för tvärtom? Med tanke på buller och slitage.

    När Södra länken öppnades så blev det trafikstockning på Söderleden för den hade bara två filer. Efter ett tag tog man bort vägrenen och gjorde tre filer. Med lite planering hade man räknat ut det innan. Det finns flera såna exempel.
    Det verkar som det inte är de skarpaste hjänorna som sysslar med trafikplanering.