Nytt är inte alltid bäst

Jag lyssnade i morse på ett program om pensionärers datorvanor och svårigheten att få äldre att lära sig ny teknik. Barn accepterar den nya tekniken omedelbart, medan det tar längre tid för äldre.

Lustigt nog tog man inte upp det självklara problemet i att äldre förutsätts skifta en redan fungerande metod till något nytt, medan småttingarna utgår från ”ett blankt papper”. Trögheten är nog i många fall en sund skepsis, snarare än något annat.

Och visst känner jag igen mig i beskrivningen av ”gamlingarnas” problem. Jag vill helst inte uppgradera till det nyaste operativsystemet och jag vill inte byta till de modernaste programvarorna. Men det har sina rutiga och randiga skäl. Att kasta bort ett invant och väl fungerande arbetssätt är inget man gör ostraffat. Många års strukturerade data har ett fantastiskt värde, även om de program som används kan verka komplicerade och gammalmodiga.

Viss ytlig likhet
För så är det ju. Steget från ett system till ett annat kan verka smidigt och enkelt, men fortfarande är den bästa översättningen av kompatibilitet: ”äger viss ytlig likhet med”. En datoruppgradering är för det mesta problemfri under förutsättning att man inte har använt datorn till något viktigt. Annars är det bäst att ta sig i akt.

För barn och nybörjare är det här inget problem. De börjar självklart med det senaste och kanske till och med det bästa. Men för mig och många andra som har använt datorer i arbetet de senaste årtiondena är det inte riktigt lika lätt.

Struktur
De senaste åren har jag kunnat glädja mig åt snabbare Internetuppkoppling, snabbare webbläsare och bättre sökmotorer. För att inte tala om allt det lagringsutrymme som kostar nästan ingenting alls.

Men jag kan inte påstå att mina grundläggande arbetssätt har blivit särskilt mycket effektivare eller smidigare. Orsaken är helt enkelt att det kom många bra program för email, datalagring, ordbehandling och kontakthantering för sådär tjugo år sedan.

Många av de här programmen krävde hög datakompetens, men gjorde det också möjligt att anpassa funktionen till ett eget arbetssätt. En emailhanterare som Eudora gör det till exempel  möjligt att hålla ordning på årtionden av email och bifogade filer på ett sätt som jag aldrig sett i andra system. Inget göms undan och allt går att nå och flytta. Att hitta en bilaga som någon skickade i slutet av nittiotalet är enkelt.

Samma sak gäller Palm Pilot och alla de tillbehör som växte fram runt den. Med visitkortsscanner och lite annat smått och gott gick det att skapa ett arbetsflöde som var förvånansvärt effektivt.

Hänger inte med
Problemet är förstås att de här programmen och tillbehören inte hänger med i uppdateringscirkusen. Eudora fungerar upp  till Windows XP och jag kör fortfarande programmet under Microsofts virtuella XP-miljö under Windows 7. I övergången till Windows 8 och Windows 10 försvann XP-miljön, även om den går att återskapa via fristående virtualiseringsmiljöer.

Datormiljön för Palm Pilot fungerar också den i en virtualiserad miljö, men jag har aldrig lyckats att få synkroniseringsdelen att fungera med virtualisering. Därför har jag en gammal Windows 2000-dator vid sidan av.
En del andra program som faktiskt kan köras direkt under Windows 7 är inte längre körbara under Windows 10.

Inte bara gnäll
Det här låter säkert som gnäll och ovilja att anpassa sig till det nya, men det finns faktiskt en viss allmängiltighet. Ett inarbetat arbetsflöde har ett stort värde och det är viktigt att behålla tillgång till gamla data.

Det här gäller också arbetsflöden som inte använder datorer över huvud taget. Att läsa  böcker och tidningar i pappersform är inte nödvändigtvis mindre effektivt än att göra samma sak på nätet. Att betala räkningar via brev fungerade på sin tid alldeles utmärkt för den som bara ville göra precis det (jag gillar däremot att kunna  göra alla banktjänster på Internet).

Visst brukar jag själv jämföra småttingarnas snabba accepterande av datorer och smarta telefoner med trögheten hos många äldre. Samtidigt vet jag mycket väl att den trögheten ofta beror på att de äldre inte ser något behov av nya sätt att hantera sådant som med gammal teknik fungerat utmärkt i en livstid.

Det är en helt annan sak med sådant som tidigare inte var möjligt.

2 Responses to “Nytt är inte alltid bäst”

  1. Jag fick just frågan om jag verkligen är så gammalmodig att jag föredrar att betala räkningar via brev. Svaret är naturligtvis NEJ. Jag skaffade till och med en separat Internetbank tidigt bara för att slippa brev och bankkontor. Men jag har förståelse för att de som var nöjda med den gamla enkla tjänsten har svårt att se nyttan med att byta.

    På samma sätt gillar jag en mängd nya program och appar och har väl alltid betraktats som teknikdåre. Men jag tycker inte om att tvingas byta ett bra och väl fungerande arbetsflöde, bara för att OS-tillverkaren bestämt sig för att kompatibilitet är för jobbigt.

    Tanken med krönikan är att man måste skilja mellan äpplen och päron. Det är inte konstigt att människor är ovilliga att byta ett väl fungerande arbetsflöde mot ett nytt om det råkar vara så att det nya bara ger extraarbete och inga förbättringar. Att jämföra den oviljan med barns självklara acceptans av nya metoder är dumt, men ack så vanligt.

    Tänk till exempel om en inbiten P1-lyssnare sedan många år skulle tvingas att skaffa Internetanslutning och dator bara för att kunna fortsätta lyssna på P1. Det skulle i så fall innebära stora kostnader och mycket jobb utan några egentliga fördelar.

    Däremot håller väl Facebook på att bli ett pensionärsmedium. Ungefär som forna tidens kafferep.

    /göte

  2. Jag hör till dem som har både-och. Ett utmärkt gammalt DOS (!)-program för design av kretskort. Många gånger snabbare att hantera än ”moderna” program, jag kan busenkelt göra egna footprints av just de komponenter av just de fabrikat jag vill använda. Snabbtangenter för allt, så vänster hand på tangentbordet och höger på musen och jag kan fixa en layout på minuter. Funkar tack vare DOSBOX. Jag har testat flera nya program, men de brukar kräva minuter av klickande på knappar och bläddrande i menyer för att göra det jag gör med vänsterhanden i DOS-programmet på sekunder. Å andra sidan måste jag ibland använda ett av de nya, när en kretskorttillverkare inte kan läsa de gamla Gerberfiler DOS-programmet ger. Men jag har samtidigt nyaste Ubuntu (16.04LTS) och uppskattar och använder många av de nya program man har tillgång till. BlueGriffon för webbsidor i HTML5-format, Handbrake för videokonvertering i hög hastighet, Vokoscreen för skärminspelning med ljud, nya versionen av GIMP och mycket annat. Och några windowsprogram som körs via Wine.
    Så jag är inte främmande för användning av moderna programvaror, tvärt om, men jag håller med om att de inte alltid är bättre än ens favoritprogram man lärt sig hantera snabbt och säkert.