Elektroniken är nyckeln till framgång

För oss i branschen var det kanske inga himlastormande nyheter, men för många andra är säkert siffrorna i ”Smartare elektroniksystem för Sverige – ny forsknings- och innovationsagenda” en ögonöppnare. Förra året omsatte de ”rena” elektronikföretagen 153 miljarder kronor och skapade nästan 50 000 arbetstillfällen. Och om vi tar med alla de företag som är helt beroende av elektronik kommer vi upp i 28 procent av industrins förädlingsvärde.

Att det talas så relativt lite om elektronikindustrin är i och för sig inte så märkligt. Elektronik är svårt, både att förstå och att argumentera för. För normala politiker är det bra mycket enklare (och roligare) att diskutera musikindustrin och media än att försöka förstå sammanhangen inom elektronikindustrin. Därför talas det också vitt och brett om det svenska ”musikundret”, som omsätter hela 6 miljarder. Och inget ont i det.

Kan vara skönt också
Nu är det i och för sig inte alltid negativt att vara bortglömd. Elektronikindustrin har fått/tvingats klara sig själv genom åren och det har nog för det mesta varit positivt. Normalt sett klåfingriga politiker har hållit fingrarna borta från jättelika strukturförändringar, som inom andra områden (läs bilindustrin) skulle ha lett till statliga övertaganden och jättesatsningar. Elektronikindustrin har fått sköta sig själv och det har gått förvånansvärt bra.

Forskning och utbildning
Men visst kan det vara skönt med lite statliga pengar, åtminstone till forskning och utbildning. Här ser vi dessutom problemen torna upp sig inför framtiden. Den senaste PISA-undersökningen kom som en kalldusch för många, även om trenden varit tydlig i många år.

För det räcker inte att elektronikindustrin håller ”sin del av avtalet”. Staten måste också hålla sin del. Och statens del består framför allt av att examinera ut tillräckligt många och tillräckligt bra ingenjörer från våra högskolor. I den uppgiften ligger också att hålla en hög nivå på forskningen.

Självklar uppdelning
Det handlar alltså inte om att vi inom elektronikindustrin kommer till politikerna med mössan i hand. Nej, det är en självklarhet att skola och forskning skall fungera och att ett så vansinnigt viktigt område som elektronikområdet har en kontinuerlig och bra kompetensförsörjning.

Riktigt intressant blir det när man tar en titt på ”den regionalpolitiska aspekten”. Då visar undersökningen att allt det där som politikerna brukar önska sig redan finns i elektronikbranschen. Företagen är spridda över hela landet och konkurrenskraften är genomgående god, oberoende av var företagen finns. Det är egentligen helt fantastiskt.
Så, låt oss använda den här undersökningen för att övertyga politikerna om att göra det som de borde ha gjort för länge sedan. Det är inte för mycket begärt.

Comments are closed.