Intel är med igen – sent omsider

Det tog många år, men nu verkar faktiskt Intel vara med i kampen om mobiltelefoner och handdatorer igen. Den senaste generationen fyrkärniga Atom-processorer ser ut som vinnare.

Egentligen är inte informationen om de nya Atom-processorerna officiella förrän i september, så hittills är allt bara ytterst välinformerade rykten. Som tur är får jag inte min officiella dragning i ämnet förrän i morgon, jag har alltså inte brutit något tystnadslöfte.

Det har däremot Jon Peddie på EDT gjort, så jag kan alltid referera till vad han skriver. Och enligt hans spalt är de siffror som cirkulerat kring de nya Atom-processorerna korrekta. Intel har faktiskt lyckats att mer än fördubbla processorprestanda, samtidigt som man fått med allt det andra som krävs av moderna systemkretsar för mobiltele och handdatorer.

Vi talar alltså om en ny generation fyrkärniga systemkomponenter tillverkade i Intels 22 nm trigate CMOS. x86-arkitekturen (Silvermont-mikroarkitektur) gör att de både är Windows- och Android-kompatibla och kombinationen av en mycket bra tillverkningsprocess och diverse fiffiga konstruktionslösningar gör att energiförbrukningen blir låg.

Handdator som PC
Det här är förstås vad Intel borde gjort för längesedan, men ingen mening med att gråta över spilld mjölk. Även om man har förlorat ett tiotal år verkar företaget fortfarande vara med i leken – märkligt nog.

För även om bakåtkompatibilitet med PC-datorer är mindre viktigt idag än för tio år sedan finns det fortfarande fördelar. Trots allt skapas de flesta program inte på telefoner och handdatorer och i många fall är PC-kompatibilitet ett krav. Och då talar vi om ”riktig” PC-kompatibilitet. Windows på ARM är nog bra, men drivrutiner etc kan alltid ställa till bekymmer. Många med mig är nog mer förvånade när något fungerar än när något inte fungerar.

En generation x86-komponenter som på allvar kan konkurrera med ARM-komponenterna innebär förstås också att Microsoft får en andra chans (eller om det var tredje – eller fjärde). Och vem vet – kanske till och med Nokia kan komma igen, även om de förlorat lite för många år.

Pengar
Att ha tillräckligt bra processorprestanda och ett tillräckligt bra operativsystem är naturligtvis bara början. Men att sakna något av de två är närmast en garanti för misslyckande. Nu kan åtminstone Intel och Microsoft kasta sig in i kampen utan att betraktas som givna ”losers”. Om man sedan kan konkurrera prismässigt och ge en rimlig förklaring till många års dumheter – ja det får vi se. Men de tekniska hindren ser i alla fall ut att vara övervunna.

Sjuttiotalet
Sedan kan jag inte låta bli att förundras över x86-processorns fantastiska livslängd. 1978 var mitt första jobb i elektronikbranschen att ”sälja in” den då ganska nya 8086-processorn. Redan då ”visste” vi att 8086-arkitekturn bara var en övergångsfas mellan den några år gamla 8080-arkitekturen och den nya fantastiska 432-arkitekturen. Det handlade om att brygga över några år med en inte alltför modern arkitektur, för att sedan komma över till åttiotalets ”riktiga” processorarkitekturer.

Tja, vi vet ju alla vad som hände. Den gammalmodiga 8086-arkitekturen överlevde mot alla odds och uppdaterades med lite av varje lite då och då. Och så här mer än 35 år senare kanske den får ännu en ny renässans. Det är egentligen helt sanslöst.

Men, för att citera den utmärkte författaren Kurt Vonnegut – ”So it goes”.

Comments are closed.