Beredskap har sina fördelar

De senaste månaderna har elpriset varit extremt lågt. Först kom en lång period av starka vindar och sedan kom coronakrisen. Tidskriften ETC tycker därför att det är ett bra tillfälle att lägga ner kärnkraften. Med samma resonemang skulle man kunna spara mycket pengar genom att lägga ner snöröjningen efter en snöfattig vinter eller lägga ner beredskapen inför pandemier efter en period utan stora virusutbrott.

Listan på möjliga dumheter kan göras väldigt lång och tragiskt nog har en hel del av dem redan genomförts. Från början av nittiotalet skrotades nästan hela det svenska försvaret och på kuppen försvann alla svenska beredskapslager av medicinsk utrustning, personlig skyddsutrustning och utrustning för till exempel brandskydd. Organisationen för att hantera pandemier, bränder och andra katastrofsituationer skrotades också.

Så här några årtionden senare är det svårt att förstå att en serie politiker kunde fatta så fullständigt huvudlösa beslut. Det hela var ju så urbota dumt. Ändå fanns det vid tillfället gott om kritiker som klagade högljutt och på ett korrekt sätt beskrev vad som skulle kunna hända. Men varken politiker eller media brydde sig om dem. De sågs mest som gnällspikar.

Fungerar för bra
Grundproblemet är förstås att beredskap kostar pengar utan att ge några omedelbara fördelar. För en politiker är det därför attraktivt att skyffla över ansvaret på ”marknaden” hellre än att faktiskt göra något. Ju mera sällan den ”oförutsedda händelsen” faktiskt händer, desto större blir incitamentet att göra beredskapen till ”någon annans problem”.

Här har vi också förklaringen till att vettiga åtgärder och fungerande organisationer skrotas. De svenska beredskapslagren och den svenska beredskapsorganisationen byggdes upp efter andra världskriget och efter ett par årtionden var vi förmodligen bäst i världen på det här området. Orsaken var enkel – vi ville inte ännu en gång överraskas med ”byxorna nere”. Vår beredskap inför andra världskriget var usel och samma sak gällde inför första världskriget.

Men när inget händer är det som sagt svårt att motivera den årliga ”premien”. Det är svårt nog att motivera kostnaderna för snöröjning efter ett par snöfria vintrar. Att motivera kostnaderna för beredskap mot krig eller pandemier är jobbigt efter ett par årtionden av fred och hälsa.

Det hela påminner om vad som brukar hända efter stora vulkanutbrott. De närmaste åren efter utbrottet vill ingen flytta tillbaka till de drabbade områdena, men med tiden börjar man inse att inget händer. Lagom tills det är dags för nästa utbrott har alla flyttat tillbaka.

Någon måste ta ansvar
Problemet med att lägga över ansvaret för krig, pandemier och andra katastrofer till ”marknaden” är att marknaden är sällsynt dålig på att hantera sådant. Staten kan naturligtvis reglera och ställa krav, men det blir snabbt väldigt komplicerat och ohanterligt. Det gäller speciellt på en avreglerad och konkurrensutsatt marknad.

Det är inte mycket bättre att försöka delegera ansvaret från staten till regioner och kommuner. Talesmän för regeringen talar gärna om att ansvaret för att lagerhålla skyddsutrustning ligger hos regionerna, men alla vet att det bara är ett sätt att skylla ifrån sig.

Till syvende och sist vet nog de flesta att långsiktig beredskap är något som staten måste ta hand om. Det duger inte att ha ett system där alla skyller på varandra och där alla försöker skapa beredskap när katastrofen redan inträffat. Det här ser vi idag när plötsligt alla aktörer inom hälsovård sent omsider försöker lägga upp lager av skyddsutrustning och medicin. Då är det så dags.

Elbrist är katastrofal
Om vi tittar bakåt femtio år eller så är det lätt att se hur dåliga politiska beslut får katastrofal inverkan efter lång tid. Nedläggningen av försvaret och beredskapshanteringen är väl det som diskuteras mest idag, men områden som skolan och polisen har också fått gå igenom uppenbart galna förändringar. Genomgående verkar sådant som fungerar ”lite för bra” betraktas som självklarheter och i och med det något som enkelt kan förbättras eller kostnadsminimeras.

Det här är förmodligen orsaken till att våra politiker kan tillåta sig så avancerade experiment inom elförsörjningen. Alla är vana vid att det alltid finns gott om hyggligt billig el och att elavbrott bara inträffar i undantagsfall efter stormar eller när någon råkat gräva av en ledning. Elbrist på ett mer övergripande plan är inget man behöver kalkylera med.

Ändå inser nog de flesta att Sverige skulle fungera fantastiskt mycket sämre om vi tvingades stänga av hela landsdelar vid kyla eller hög belastning. Det här är visserligen verkligheten i många länder, men i Sverige kan det liksom aldrig inträffa. Tror vi.

Effekt och energi
Problemet är att vi är bortskämda av tidigare generationers förutseende och beredskapstänkande. Utanför Sverige brukar den svenska elproduktionen klassas som ett fantastiskt föredöme när det gäller stabilitet och effektivitet. Kombinationen av vattenkraft, kärnkraft och stabila elnät gör det möjligt att alltid anpassa produktionen efter behovet. Den ”magiska” frekvensmätaren ligger stadigt på 50 Hz och systemet kan producera den effekt som behövs vid varje givet tillfälle.

Men i takt med att vindkraften byggs ut blir elproduktionen allt mindre stabil. Visserligen kan vi i genomsnitt producera all den energi som behövs, men det hjälper tyvärr inte. Ett energiöverskott under en blåsig period kan inte kompensera ett energiunderskott under en period med kyla och svaga vindar. Ju större andel vindkraft som finns i elproduktionen desto större blir problemet.

Det här problemet ökar dramatiskt när elproducenterna tvingas lägga ner kärnkraftsreaktorer för att undvika kollapsande elpriser. Vindkraften i Sverige har ju byggts ut utan att det har funnits ett ökat elbehov. Tyvärr innebär det att den tillgängliga maximala effekten i systemet minskar för varje nedlagd reaktor. Ett stabilt och säkert system blir allt sämre och risken för nedsläckning av hela landsdelar vid kyla och svag vind blir större för varje nedlagd reaktor. Vi satsar stora pengar på att göra ett stabilt och säkert system sämre.

Olönsamt att producera
De senaste månaderna har vindkraftens problem blivit uppenbart. Flera månader av kraftig vind och mycket regn har drivit elpriserna ner mot och till och med under nollstrecket. Coronapandemin och minskad industriproduktion har inte gjort saken bättre.

Idag har det gått så långt att bygget av nya vindkraftprojekt stoppas trots stora subventioner. Befintliga vindkraftsparker går med förlust och ägarna (ofta pensionsfonder som vill vara ”gröna”) riskerar att förlora stora pengar. I det läget är det inte svårt att förstå att en aktör som tidningen ETC (som är kraftigt involverad i vindkraftsbranschen) vill se nedläggningar av fler kärnkraftverk.

Problemet är bara att vi redan nu närmar oss en kritisk punkt. Det räcker att gå tillbaka till början av 2018 för att se hur nära vi då låg maximal elproduktion och maximal överföringskapacitet. Flera veckor av kallt väder ökade elbehovet samtidigt som mycket svaga vindar gjorde att vindkraften inte producerade någon el alls. Som tur var gav alla våra kärnkraftreaktorer full effekt hela perioden och tillsammans med reservkraften i Karlshamn och Stenungsund gick det att undvika nedsläckningar. Men det var på gränsen.

Sedan dess har en stor reaktor (Ringhals 2) stängts ner och ytterligare en (Ringhals 1) kommer att stängas i slutet av 2020. En vinter av samma typ som 2018 går knappast längre att klara utan periodvisa nedsläckningar av samma typ som i Venezuela och Sydafrika. Ännu fler reaktornedläggningar innebär att vi knappast ens klarar en normal vinter.

Ingen tar ansvar
Det här låter kanske som en skröna. Inte skulle väl våra politiker riskera att utsätta landet för så stora faror?

Men det är bara att titta på nedläggningen av försvaret och skrotningen av beredskapssystemen för att inse att politiker faktiskt kan göra de mest vansinniga saker. Ofta till och med i stort samförstånd.

Ta bara en sådan sak som att ingen har ansvar för att Sverige har tillräcklig elproduktion. Så är det faktiskt. Svenska Kraftnät ser visserligen till att systemet fungerar, men inte att det finns tillräckligt mycket. Vid underskott har man beredskap för att stänga ned regioner tills produktionskapaciteten motsvarar behovet.

Så om några år kan svenska folket mycket väl sitta i samma situation som vi gjorde inför coronapandemin. Är det kallt och mörkt i Skåne? Finns det inte tillräckligt mycket el? Vi har ingen aaning om hur det gick till. Kanske har vi varit naiva, men ingen kunde ju veta.

8 Responses to “Beredskap har sina fördelar”

  1. Vi såg det inte komma…

  2. Så här tre månader in i pandemin är det intressant att se hur svårt det fortfarande är att få tag i de grundläggande skyddsprylarna. De flesta apotek verkar inte ha handsprit i lager och vettiga munskydd och engångshandskar finns sällan någonstans.

    Kanske dags för en enkel beredskapsåtgärd. Här är ett förslag:

    Staten tar ansvaret för att sätta samman paket med en halvliter handsprit, en förpackning munskydd, en förpackning engångshandskar och en liten broschyr om hur man skyddar sig mot smitta. Priset för ett sådant här kit handlar väl om några tior i stora volymer. Fem miljoner paket kostar i så fall ett par hundra miljoner kronor – småpengar i sammanhanget.

    Åtminstone vartannat år har vi en ordentlig influensaepidemi i Sverige. I början av epidemin får varje hushåll ett sådant här paket. Gissningsvis skulle i det läget antalet smittade gå ner ganska ordentligt. Förmodligen så mycket att det blir lönsamt för staten.

    Det lilla paketet skulle naturligtvis göra fantastisk skillnad i en pandemi av den typ vi upplever nu. Men det skulle närmast kunna ses som en fantastisk ”grädde på moset”.

    Dessutom skulle vi förhoppningsvis slippa fjanterier som: ”handsprit gör ingen större nytta” (brukar sägas vid normala influensaepidemier) och ”munskydd kan göra mer skada än nytta” (uppenbar dumhet). Det skulle vara skönt det också.

    Tyvärr är det mycket svårare att dela ut små paket med elektricitet när vintern är kall och det inte blåser.

    /göte

  3. Vi kan inte ha lager alla möjliga osannolika händelser…….

  4. Virusbaserade epidemier är inte ett dugg osannolika. Tvärtom inträffar de varje eller vartannat år, alltså ungefär lika ofta som snö på vintern. Det är alltså inte märkligare att ha en vettig framförhållning för sådant än att ha ordning på snöröjningen.

    Virusbaserade pandemier inträffar väl ungefär lika ofta som riktigt gräsliga snövintrar. Som tur är duger grundskyddet hyfsat bra i bägge fallen.

    Det är nog inte särskilt många som tycker att vi skall slopa snöröjningen.

    Testutrustning, vettig testorganisation och tillräckliga mängder handsprit, ansiktsmasker och handskar behövs och fungerar vid alla epidemier och pandemier. Att inte ha sådant i lager är ungefär lika smart som att inte ha någon ordnad snöröjning.

    /göte

  5. Bristen handsprit borde kunna åtgärdats på mycket kort tid. När jag gjorde en besiktning på Agroetanol i Norrköping härom året producerade denna enda anläggning c:a en miljon liter etanol per dygn. Jag vill minnas kostnaden var under 2 kronor litern.
    När Österrike införde krav på munskydd i butiker visade svensk tv ett reportage där de intervjuade en representant för en stor butikskedja. Reportern frågade om kravet inte skulle ställa till problem. Svaret blev att de hade 20 miljoner masker på lager och fler på väg in. Vinylhandskar verkar aldrig varit ett problem utom för regionerna. Jag köpte en 100-pack för 59 kronor på ÖoB fär ett par veckor sedan. Andningsmasker kostar runt 1,50 styck i vanliga fall. Ett paket som du beskriver skulle kunna plockas ihop för runt femman, inklusive en dispenserflaska med pip för spriten. Sedan tillkommer förpackningen.
    Den besparingsiver du beskriver lönade sig inte med detsamma. Det kostade en vacker slant att sända de gamla lagren på destruktion. Jag hoppas den beredskapsbefriade perioden i alla fall genererade så stora besparingar att dumheterna totalt sett inte blev en backaffär…

  6. Kanske vi kan stoppa in några testkit i paketet också. Fast om man skall tro på socialminister Lena Hallengren (i kvällens Aktuellt) hjälper det inte att ha testkapacitet. Hon ägnade märkligt mycket tid och massor av ord åt att förklara att Sverige nu faktiskt har testkapacitet för 100 000 tester i veckan, trots att mindre än en tredjedel utförs. Otroligt pinsamt.

    /göte

  7. Göte, du glömmer att februari 2018 räddades vi av att Oslotrakten inte hade kallt när vi hade det. Vi kunde alltså få el från dem direkt in till elområde 3. Vi hade kunnat ta in mer via elområde 4, men det fanns ingen mer kapacitet mellan elområde 4 och 3. Danskarna var också villiga att sälja massor av fossilkraft till oss. Ändå var det nära. Tänk om danskarna hade haft -20°C och inte velat sälja något till oss?

    I Svenska kraftnäts rapport till Regeringen midsommar 2018 skrev de att Sverige inte längre kan klara av en normalvinter längre. Det var 2018. Nu har vi ännu mindre kärnkraft.

  8. Hej Anders

    Jodå, jag har rapporten och tittar på den ibland med en rysning. 2018 hade vi dessutom turen att de allra kallaste dagarna råkade infalla över en helg.

    Tyvärr har politiker för det mesta väldigt kort minne och de verkar redan ha skakat av sig obehagligheterna från 2018 (i den mån de över huvud taget förstod vad som hände).

    Vi får väl hoppas att danskarna bygger några kolkraftverk till så att vi kan försörja Mellansverige via sydvästlänken om den någonsin blir klar. Senaste tidplanen säger oktober i år (efter byte av alla 570 skarvarna). Jag är skeptisk.

    /göte