Elda upp plastberget

Våra hav översvämmas av plast. Varje år hamnar mellan 5 och 13 miljoner ton plast i havet och hundratals miljoner ton kastas på soptippar, trots att plast har lika högt energiinnehåll som olja och är värt lika mycket. Hur kan ett sådant monumentalt slöseri vara möjligt?

8 miljarder ton
De senaste veckorna har det talats mycket om plastsopor i haven. Varje år kastas mellan 5 och 13 miljoner ton plast i havet. Enligt en studie har större delen av de uppskattningsvis 8 miljarder ton plast som producerats sedan femtiotalet hamnat i naturen eller i deponier.

Det här låter helt vansinnigt, speciellt när man tänker på det höga energivärdet i plast. Så låt oss för ett ögonblick glömma alla blåögda idéer om hundraprocentig återvinning och cirkulära samhällen och ta en titt på plast som bränsle vid värme- och elproduktion. Här är faktiskt Sverige ledande.

Energieffektivt
En av många intressanta egenskaper med plast är att materialet innehåller så mycket energi, faktiskt nästan lika mycket per kg som olja. Om man bara kan elda plasten utan att släppa ut dioxiner och liknande obehagligheter är plast ett suveränt bränsle.

Och visst är det möjligt. I Sverige gör vi det sedan många år i stor skala. Med dagens effektiva förbränningsteknik och rökgasrening försvinner i stort sett alla obehagliga utsläpp. Värmeverken i Sverige har sedan 1985 minskat sina utsläpp av tungmetaller och dioxiner med över 99 procent. Idag släpper de gemensamt ut bara något gram dioxin.

Att ersätta olja och kol med plastsopor går med andra ord alldeles utmärkt. Varje kg plast som samlas in och eldas upp ersätter uppemot en liter olja.

Återvinning?
Det här låter enkelt, men så resonerar varken miljöorganisationer eller EU-politiker. De vill i stället se en närmast hundraprocentig återvinning av plast. Några av argumenten låter nästan vettiga.

För visst är återvinning av plast i princip energieffektivare än förbränning. Om man kan samla in varje enskild plasttyp för sig går det ganska lätt att återanvända materialet. Att tillverka ny plast från gammal plast av exakt samma typ kräver bara ungefär halva energimängden jämfört med att tillverka ny plast från olja. Man brukar räkna med att ny plast från olja kräver ungefär lika mycket tillskottsenergi som energiinnehållet i oljan.

Problemet är förstås att undvika att blanda olika typer av plast. I princip är det bara möjligt i till exempel industrier, där förpackningsmaterial av identisk typ kan samlas in. I Sverige och andra industriländer gör man redan det här som standard.

Sortera i Kina
Däremot fungerar återvinning av plast extremt dåligt så fort det gäller hushållssopor eller blandade plastprodukter. Det är nästan omöjligt att undvika att blanda olika plastsorter och det hela blir ineffektivt, dyrt och värdelöst.

För att göra miljöorganisationerna glada har politikerna i Europa hittat ett ”innovativt” sätt att lösa problemet. Man samlar helt enkelt ihop plastavfall och skickar det till Kina. Den insamlade plasten kan då klassas som ”återvunnen”. I Kina sorteras plasten manuellt och användbara fraktioner förvandlas till ny råvara.

Tyvärr är det allra mesta oanvändbart och huvuddelen av den ”återanvända” plasten går i bästa fall till deponier, men ännu oftare rakt ut i floderna. Det här är en viktig orsak till att så mycket plast hamnar i havet.

Kina har nu beslutat att stoppa den här verksamheten, så exporten styrs nu i stället till andra länder i Fjärran Östern (och andra floder).

Liten mängd i sammanhanget
Att materialåtervinna hushållsplast på det sätt som görs idag är alltså en ovanligt dålig idé. Då är det betydligt effektivare och miljövänligare att energiåtervinna plasten. Det gäller inte minst för de länder som saknar vattenkraft och kärnkraft och därför direkt kan ersätta elproduktion från kol/olja med elproduktion från plast och sopor.

Går det då att dra nytta av all den energi som genereras när vi eldar plastsopor?

Om vi summerar oljekonsumtionen i världen hamnar vi på ca 5,2 miljarder kubikmeter per år. De 5-13 miljoner ton plast som årligen hamnar i havet motsvarar ett par promille av det. Energiinnehållet i all plast som kastas i världen under ett år är fortfarande bara fem procent av oljekonsumtionen.

Det är med andra ord inga som helst problem att samla in plast och elda upp den. Man skulle till och med kunna gräva upp all gammal plast från soptippar och elda upp den.

Massor av pengar
Hur betalar vi då för insamlingen och förbränningen av plast?

Tja, förmodligen behöver vi inte betala särskilt mycket. Plast har ett såpass högt värde som bränsle att det nog bara krävs en fungerande infrastruktur för insamling och förbränning. Därefter bör det hela gå ”av sig själv”.

För om ett kilo plast har samma energiinnehåll som samma mängd olja är den också värd lika mycket. Idag kostar råolja ca 3,50 kronor per liter och något liknande bör man kunna betala per kilo för insamlad plast. Det är sannerligen inte illa.

Det här blir extra intressant eftersom problemet med plastavfall är störst i fattiga delar av världen. Rimligen finns det massor av ungdomar och vuxna som vill tjäna pengar på att samla in plast och sälja vidare till kraftverken. Största problemet blir förmodligen att lagra plasten på ett sätt så att den inte blir stulen.

Bara den plast som kastas i havet under ett år är med den här kalkylen värd ca 35 miljarder kronor. All plast som kastas under ett år är värd uppåt en biljon. Det är ganska svindlande summor.

Bygg kraftverk
Lösningen på plastproblemet är rimligen att skapa en marknad för plastavfall. Det görs enklast genom att hjälpa till att bygga sopeldade kraftverk med effektiv förbränning, hög verkningsgrad i elproduktionen och extremt bra rökgasrening. Allt det där behärskar vi i Sverige.

På det sättet kan vi hjälpa både fattiga länder och oss själva. De öar av plast som flyter omkring blir inte längre ett problem, utan en inkomstkälla. De som samlar in plastavfall tjänar pengar, samtidigt som de gör miljön en tjänst. En värdefull resurs kommer till nytta i stället för att ställa till problem. Kan det bli bättre?

Övertyga miljöpolitiker
Det svåraste blir nog att övertyga miljöorganisationer och miljöpolitiker om att det här är vettigt. Miljöorganisationerna har låst sig totalt i sitt cirkulära tänkande och motarbetar all form av förbränning.

I EU är sopförbränning något negativt och den svenska modellen betraktas som olämplig. Detta trots att Sverige har en mycket bättre hantering av sopor än övriga Europa.

Det är faktiskt intressant att jämföra den genomsnittliga sophanteringen i Europa med sophanteringen i Sverige. Normalsvensken genererar lite mindre sopor än den genomsnittliga EU-medborgaren, 443 kg jämfört med 483 kg. Vi återanvänder lite mer än EU-medborgaren, 159 kg jämfört med 141 kg och komposterar ungefär lika mycket, ca 75 kg.

Den stora skillnaden ligger i att EU-medborgaren per år deponerar 118 kg sopor (kastar på soptippen). I Sverige är den siffran bara 2 kg. Däremot energiåtervinner svensken 238 kg mot EU-medborgarens 133 kg.

EU-politiker och miljöorganisationer driver en politik som motarbetar energiåtervinning till förmån för meningslös materialåtervinning. Det är kanske det största hindret mot en fungerande hantering av plastsopor.

Eller har jag missat något?

9 Responses to “Elda upp plastberget”

  1. Intressant artikel Göte. De har definitivt  många poäng.

    Dock tror jag den är lite passé. Jag har läst en hel del sociotekniska artiklar om hur många industriella länder har insett att plast (och även mycket annat fågångsmaterial) har ett växande återvinningsvärde. Dessutom ställs större och större krav på LCA (livscykelanalyser) som är incitament för företag att designa för enkel återvinning i samspel med samhället.
    Så ditt ‘skicka till låglöneländer’ scenario verkar i rask takt vara på väg att försvinna

    Enligt FTIAB så är det i Sverige redan idag stor ekonomisk och miljömäsdig vinst att återvinna plastförpackningar istället för att bränna dem.
    ”Ett kilo materialåtervunnen plast minskar koldioxidutsläppet med två kg. Plasten i en förpackning kan återvinnas upp till sju gånger innan den är utsliten och går till energiutvinning. Dessutom är råolja en ändlig resurs och ju fler gånger vi kan använda plasten innan den går till förbränning desto bättre för miljön.”

    Man kan industriellt sortera eller samprocessa även hushållsplasten nu. Inte allt kan bli återvunnen plast utan används till stor nytta som inblandning i andra material. T.ex isolerblock, slitmaterial etc.
    När denna process mognat är planerna att ge sig på deponilager för återvinning också. Tur då att dessa materialjättelager inte eldats upp.

    Din bild av förbränning är också starkt förenklad
    Förbränning är absolut nte utan problem. Farliga restprodukter i aska, filter och rök är komplicerade och dyra problem att sluthantera.
    Och de länder som idag inte har en hollistisk syn på materials kretslopp lär tyvärr inte se mer allvarligt på aska och rökhantering vid förbränning än vid deponi av hushållsplast.

    Detta sagt så tror jag du ser på plasten/avfallshantering med lite begränsat perspektiv. Allt handlar inte om ekonomi. Det är minst lika viktigt med en växande världsbefolkning med växande standardkrav som i framtiden ska dela på kvarvarande begränsade materialtillgångar att säkerställa lång livslängd på allt material. Därför är det viktigare att se plasten som ett mycket bra material för återvinning eller inblandning istället för dead-end bränsle.

    Energitillverkning behöver därför utvecklas i första hand mot icke förbränning just för att materialförstörelse som sagt inte är hållbart i längden

    Hälsningar
    Magnus

  2. Hej Magnus

    Sociotekniska artiklar och livscykelanalyser är nog bra, men verkligheten är fortfarande verkligare. Det är väldigt mycket som skickas till låglöneländer och väldigt lite av plastavfallet från hushållssopor som blir återvunnet till högvärdig plast.

    Vi skall heller inte glömma att plastproduktionen från olja blir allt mer energisnål. De 2 kg koldioxid per kilo plast som rapporterna anger är förmodligen redan snarare 1,5 kg. Detta trots att beräkningarna baseras på europeisk elmix med en stor andel fossila bränslen vid elproduktionen. Produktion i Sverige ger förstås dramatiskt mycket lägre koldioxidutsläpp.

    Men återigen – det är lätt och billigt att materialåtervinna plast som kommer från industrin och som är ren och perfekt sorterad i plasttyp. Ingen är motståndare till sådan återvinning.

    Att med automatik återvinna plast ur hushållssopor kanske blir möjligt någon gång, men då talar vi inte om några billiga och energisnåla processer. Att energiåtervinna är däremot enkelt och effektivt. Och restprodukterna i askan – jag är ledsen, men de kommer inte från plastförbränning.

    Till slut handlar nog miljörörelsens motstånd – precis som du säger – om principer. Att låta oljan ta omvägen via plast på vägen till förbränning känns fel. Det är precis som motståndet mot att låta trä (ved) ta omvägen via möbler eller för den delen alla andra kolbaserade prylar som gör en liten lönsam ”piruett” på vägen till värmeverken.

    Men förbränning av kolbaserade bränslen (ved, koskit, torv etc) har alltid varit en del av kretsloppet.

    /göte

  3. Hej Göte

    Essensen i det jag skrev kom tydligen inte fram. Ditt förslag på framtida (materialförstörande) lösning baseras på ett utgående beteende. Som jag skrev är det markanta förändringar på gång, drivna av ekonomi och miljö. Och som sagt, återvinning är inte bara att återskapa samma material. Det är lika mycket att förädla till andra funktioner. Processad blandad hushållsplast är suveränt termiskt isolationsmaterial. Även varmare länder har insett fördelen i att bygga isolerat. AC kylning drar ofta mer energi än vår vinterupovärmning

    Generellt upplever jag att du undervärderar kraften till beteendeförändringar och socioteknisk utveckling i andra länder. Den är minst lika stor som i Sverige.
    Så jag känner mig trygg i att plast, såsom det mesta material framöver kommer att ha ett värde i återanvändning långt över förbränningsutarmning. Till dess är deponi en icke föraktlig framtidsförvaring.

    Magnus

  4. Oj, där kom materialförstöringen också. Det argumentet brukar inte dyka upp bland tekniker.

    För det är ju inte materialförstöring att omvandla kolföreningar till energi, koldioxid och vatten. Det är materialomvandling. Om vi bara har energi går det bra att vända förloppet och skapa kolväten direkt från koldioxid.

    Och visst kan man processa blandad hushållsplast till isolering. Men det är fantastiskt mycket energieffektivare att utgå från till exempel (återvunnet) glas och göra mineralull. Att tillverka meningslösa produkter bara för att bevisa sin princip – det är ganska meningslöst.

    Den kanske största fördelen med mitt förslag är att det automatiskt skapar en positiv beteendeförändring. Genom att köpa plastavfallet som det värdefulla och energirika bränsle det faktiskt är får vi automatiskt en fungerande infrastruktur där människor blir rikare och där miljön blir renare och fri från plastavfall. Biståndsorganisationerna kan ta semester när de har finansierat produktionsanläggningarna.

    Naturligtvis kan vi göra något liknande genom att sätta ett fiktivt värde på plasten och sedan pumpa in någon biljon om året för att samla in avfallet och kanske någon biljon till för att betala den organisation som krävs. Och kanske ytterligare någon biljon för att finansiera den korruption som kommer som ett brev på posten.

    Sedan kan vi kanske deponera plasten någonstans – varför inte i havet.

    Dåliga förslag blir inte bättre för att man spökar ut dem med vackra ord.

    /göte

  5. Hej Magnus

    När du pratar om isolering från plast antar (hoppas) jag att du syftar på rörisolering. De flesta med mig undviker att ha brandfarlig plastbaserad isolering i våra väggar.

    Där är det fantastiskt mycket bättre att ha brandsäker mineralull mellan reglarna och gärna en brandsäker gipsskiva på insidan. Mineralull kostar ungefär en tia per kilot (plus moms) hos Byggmax, så det är uppenbart att man inte utgår från något så dyrbart som plast. Glas och sand är billigt och lär aldrig bli någon bristvara.

    Sedan finns det förstås en del som tycker att mineralull är ”onaturligt”. De föredrar träfiber eller ull i väggarna. Det gör småkrypen också.

    För många år sedan bytte jag ut isoleringen från golvbjälklaget i mitt gamla tjugotalshus. Det var isolerat med torvströ och blev lite förvånad över att inte hitta några döda råttor. Men orsaken var tydligen att man blandade in arsenik. Förmodligen anledningen till några anfall av hjärtklappning.

    Mineralull är inte dumt.

    /göte

  6. Gammelt norsk ordspråk:
    Mot dumheten kjemper selv gudene forgjeves!

  7. Hej Göte

    Detta är för begränsat forum att gå in på ingenjörsdetaljer och sociotekniska beräkningsunderlag. Låt oss nöja med att jag har en avvikande åsikt baserat på en annan kunskapsbas och värderingssynsätt. Se mina kommentarer som ett inlägg som visar att din krönika har noterbara begränsningar

    (angående plast som isolering så menade jag bl.a mald hushållsplast som med goda resultat blandas in i cementbaderade byggblock. Ger många fördelar och är brandsäkrade…
    Angående materialförstörande handlar det inte om att märka ingenjörsord. Det handlar om vad som är ekonomiskt och processtekniskt försvarbart)

    Hälsningar
    Magnus

  8. Hej Magnus

    Kanske bäst att jag upprepar att jag gillar mothugg och invändningar. Det här är inte ett forum för jasägare.

    Det innebär förstås inte att jag håller med dig i det här fallet. Så vitt jag kan se är dina lösningar varken ekonomiskt eller processtekniskt försvarbara (för att använda dina egna ord). Men jag uppskattar dina inlägg och läsarna får naturligtvis dra sina egna slutsatser.

    /göte

  9. Tack Göte! Utan mothugg och olika åsikter skulle vi inte kommit så långt i vår utveckling 🙂
    Bra tankar och ideer tål ifrågasättande
    Hälsningar
    Magnus