Vad fan är hög standard

”Hög standard – vad fan är hög standard” sjöng Peps Persson redan 1975. Låten är fantastisk, men så här några år senare kan det kanske vara dags att titta lite närmare på det här med standard, industriproduktion och vad man egentligen bör köpa. Borde vi ha lyssnat till texten eller är det tur att vi bara gillar låten?

Det här funderade jag på i fredags när jag styrde ut mot Mölnvik för att shoppa på ”Black Friday”. Framför allt ville jag titta in på Jula för att titta på verktyg. Halva priset på hela Bahco-sortimentet är ingen dålig ”deal”.

Nu blev det i och för sig bara en bågfil och en hammare, även om jag var allvarligt frestad att uppgradera mina verktyg för att kröka rör. Men halva priset av 1 500 kronor är fortfarande en god slant och helst vill man ju ha verktyg för både 12 och 15 mm. Så mina gamla märkeslösa trotjänare får hänga med ett tag till.

De andra affärerna hade i år förvånansvärt dåliga erbjudanden, så det blev inte mycket till köpfest där heller. Det var mycket bättre förra året.

Ärligt talat tror jag nog att de flesta resonerar som jag. Naturligtvis köper man det som behövs när prylarna är så billiga som möjligt. Alternativet är bara dumt. Och visst tusan är det bra att ha en extra skjorta eller en extra T-shirt på lager. Varför köpa dyrt om man kan köpa samma sak billigt.

White Monday
Det där med köpfria dagar har jag däremot svårt för. För mig och de flesta andra är väl de flesta av årets dagar köpfria. De ”köpupplevelser” som reklamen brukar tala om liknar för min del mest ”nära döden-upplevelser” och något att undvika så långt som möjligt. ”En timma i klädaffären är som ett år var som helst annars”, för att travestera en gammal låt.

Vad behöver man?
Tillbaka till Peps Persson. ”Vad skall du med bil och villa, när du ändå mår så jävla illa” och ”du behöver ingen färg-TV, när din hjärna fylls med PCB” är rim nästan i klass med när Blå Tåget (eller Gunder Hägg som de hette på den tiden) rimmade på glasspamp och klasskamp. Helt underbart.

Men återigen – det är en himla tur att folk inte lyssnar för mycket på aktivister. Idag är det nog inte så många som vill vara utan sin TV, sin telefon, sin bil, sin cykel, sin radio eller sin dator. Det är bara några få av de prylar som klassats som onödiga av sin tids aktivister.

Går vi ännu längre tillbaka hittar vi ännu fler onödiga lyxvaror. I princip alla industriproducerade varor har någon gång klassats som onödigt bjäfs.

Skapat välstånd
Ett litet problem är att hela vårt nuvarande välstånd baseras på industriell massproduktion. Inte bara vårt välstånd förresten. Den fattiga delen av världen har också lyfts till oanade höjder av industrisamhället.

Det här borde vara ett problem för miljöaktivister. Om målet är att undvika konsumtion och import har vi också som mål att hålla stora delar av världen kvar i fattigdom.
Men visst bör vi väl ibland fundera på vad som är rimlig standard och på vad vi behöver och önskar.

Teknisk utveckling
Till att börja med finns det inga stora problem med att uppgradera telefoner och datorer. Där går utvecklingen fortfarande såpass snabbt att fullt fungerande gamla prylar kan passa bäst på återvinningscentralen. Helst bör man väl köpa nya prylar som är hyfsat små och energisnåla, men den utvecklingen går för det mesta med automatik.

Att byta sin gamla bil är heller inget stort problem. En ny bränslesnål bil är bättre för miljön och håller industrins hjul rullande. Återvinningen av den gamla är inget problem så länge vi inte talar om elbilar.

Den som känner för att köpa en ny stor TV-apparat behöver heller inte ha dåligt samvete. Lägre energiförbrukning skadar aldrig. Och de gamla apparaterna blir allt lättare att återvinna.

Återvinn allt
Och där har vi utan tvekan en nyckel till det moderna konsumtionssamhället. Prylarna blir lättare att återvinna, samtidigt som infrastrukturen för återvinning blir allt bättre.

Nu talar jag förstås inte om att tillverka dyra och usla kläder av återvunnet tyg, göra möbler av sopor, tvätta gamla plastpåsar eller att reparera gammal elektronik. Det är oftast bara dyrt och fånigt. Nej, för det allra mesta ligger nyckeln till vettig återvinning i att använda material som till slut återvinns som energi, alltså via förbränning.

Ta bara något så enkelt som kläder. Varje svensk köper årligen 13 kg kläder och kastar åtta kg i soporna. Det här är något som aktivister och media hänger upp sig på något alldeles förfärligt.

Men att elda upp åtta kg kläder är sannerligen inte mycket att bråka om. Det är ungefär som att elda upp en halv säck ved av den typ som man köper på närmaste stormarknad. Förbränningen alstrar kanske 15 kg koldioxid och genererar samtidigt motsvarande mängd energi till fjärrvärmenätet. Åtta kg kläder per person och år är ungefär 1,6 procent av de sopor som eldas i våra fjärrvärmeverk (mer än hälften av soporna importeras).

I och för sig går det åt mer energi än så under produktionsprocessen från bomull, trä (rayon) eller olja, men det är den processen som skapar välstånd. Det är också den processen som går att effektivisera och göra giftfri och det är rimligen den processen vi bör lägga vår energi på att förbättra.

Soporna räcker inte
Att elda sopor är faktiskt inget dåligt alternativ. I Sverige eldar vi 238 kg hushållsavfall per person och år. Det räcker inte ens för att täcka halva behovet, utan vi importerar betydligt mer än så från utlandet (263 kg per person 2015), mest från Norge (46%) och Storbritannien 31%).

73 kg sopor per person går till biogas och liknande processer, medan 159 kg, mest papper och glas, går till materialåtervinning. Bara futtiga 2 kg per person går till deponi.

Över huvud taget är svensk industri och svenska hushåll mycket bra på att hantera sopor. Papper, kartong, metall och glas återvinns till stor del. Räknat per svensk återvinns över 350 kg papper och kartong, 213 kg glas och 16,5 kg metall. Industrin materialåtervinner också en hel del plast.

Effektivisera
I Sverige tar vi alltså hand om den sista delen av en produkts liv på ett utmärkt sätt. Det som är vettigt att återvinna som material (metall, glas och papper) blir nya produkter, medan resten återvinns i form av energi. Inget slösas bort. Om alla andra länder hanterade sitt avfall på samma sätt skulle världen inte ha några avfallsproblem.

Däremot finns det som sagt all anledning att fortsätta att effektivisera produktion och transporter av produkter. Inom elektronikindustrin vet vi att det betyder fler sensorer och bättre styrning av processer. Vi vet också att det här är precis vad som händer överallt och att förbättringspotentialen är enorm.

Då tar vi tag i problemen redan innan de uppstår. Att till exempel odla bomull behöver inte vara något problem. Det går att minska vattenåtgången dramatiskt och det finns ingen som helst anledning att gödsla i onödan.

Det här gäller förresten all annan odling också. Ingen lantbrukare vill kasta bort sina pengar genom att låta dyr konstgödsel försvinna till ingen nytta. Övergödningen från lantbruket är till hundra procent ett optimeringsproblem (som går att lösa med modern teknik).

Samma sak gäller alla andra steg i tillverkningsprocesserna. De hopplösa fabriker av olika slag som brukar visas i TV är egentligen lika urmodiga som gamla sovjetiska bilfabriker. Det är bara att göra ett besök hos Volvo eller ABB för att se vad som hänt och vad som kommer att hända. Ingen fabriksägare vill använda mer dyr energi än nödvändigt och ganska snart kommer ingen att vilja köpa produkter från en fabrik som släpper ut gifter i naturen.

Musta äpplen i januari
Vi kan alltså hålla en hög standard utan att ställa till problem för naturen. Men visst vore det väl åtminstone bättre om vi kunde dela på prylarna? Lite kan vi väl i alla fall få lida?

Och visst finns det en hel del som går att dela, speciellt om vi räknar på hur mycket vi använder varje enskild pryl. Räknat över året verkar det vara galenskap att var och en skall ha husbil, sommarstuga, borrmaskin, båt, vinterkängor, långfärdsskridskor, skidor och allt vad det nu kan vara. Varför inte dela på grejorna.

Men tyvärr är vinterkängorna inte så kul på sommaren och risken är överhängande att alla vill använda skidorna under sportlovet. Sommarstugan är inte lika attraktiv i november och samma sak gäller husbilen.

Det här gäller förresten den vanliga bilen också. Den står visserligen stilla för det mesta, men alla andra bilar står också stilla ungefär samtidigt. Den som försöker hyra en bil strax före jul (eller boka en tågbiljett) inser snabbt problemet.

Den här hösten har vi sett ett strålande exempel på delningsekonomins problem. Trots (eller på grund av) den fantastiska sommaren blev det ett makalöst äppelår i stora delar av Sverige. I alla trädgårdar dignade träden och det fanns inte en chans att tugga i sig allt.

Den självklara lösningen är förstås att lasta bilen full av äpplen och åka till musteriet. Sådana finns här och var.

Men inte helt oväntat ledde överskottet till fantastiska köer. Musteriernas kapacitet räckte inte till på långa vägar. En av våra grannar fick vänta i 11 timmar för att komma fram till pressen och han hade vid det laget bestämt sig för att det fick bli sista resan. Kanske det skulle vara möjligt att återkomma i början av vintern, men då med ruttna äpplen.

Egen härd
Så jag kunde rensa äppelträden både i vår egen trädgård och hos våra grannar. Förra året byggde jag ju en egen press, trots att många som vanligt tyckte att jag var dum (det finns ju musterier).

I år har kvisthacken (för att riva äpplen) och pressen gått för högvarv och resultatet blev någonstans uppåt 150 l äppelmust. 120 l har fått bli cider, där det mesta redan tagit steget från damejeanner till tryckfat. Jag räknar med att fylla det fjärde och sista tryckfatet nästa vecka.

Man kan naturligtvis tänka sig en gemensamt ägd utrustning och en organisation för att hyra den och sköta den, men problemen blir desamma som för alla andra liknande projekt. Det krävs ganska många enheter för att klara efterfrågetoppar och någon måste lägga betald eller obetald tid på att hantera administration och underhåll. Gemensamt ägd utrustning slits oerhört mycket hårdare än egna prylar.

Nej, det är nog bara att inse att ”egen härd är guld värd”. Det stora problemet är egentligen det egna lagringsutrymmet och det är trots allt ett problem som går att lösa.

Skönt med god standard
Vad är då hög standard? Det varierar naturligtvis otroligt mycket beroende på vem man frågar. Jag och många med mig sätter stort värde på möjligheten att kunna vistas ute i naturen och på möjligheten att kunna leva mitt liv utan att hela tiden behöva planera långt i förväg.

Om vi plötsligt ser att Tjörn eller Blekinge får in ett oväntat högtryck är det fantastiskt att kunna vara där efter bara några timmar. Ett par timmars packning och fem timmar i bilen och vi är framme.

Sedan tar det bara några minuter att koppla in datorn till bredbandet, bildskärmen och tangentbordet och allt fungerar som det skall. Visst är det lite lyxigt att ha fiber på tre ställen, men ack så praktiskt.

Det intressanta är dessutom att den här typen av hög standard både är miljövänlig och hållbar, även om aktivisterna gör sitt bästa för att propagera för en annan och sämre värld.

Men Peps är ändå bäst.

16 Responses to “Vad fan är hög standard”

  1. Jag undrar hur länge till det kommer ta innan de gamla deponierna börjar att grävas ur för att sedan blandas in i de färska soporna till förbränningsverken. Vi har ju slängt plast i drygt 50 år och all denna plasten ligger ju bara där och väntar. Det måste ju vara tusentals ton med plast som har ett energivärde på runt 10kW/kg. Och eldar man upp de gamla deponierna så slutar dom dessutom att läcka metan, och vi vet ju att metan är en kraftfull växthusgas som är 21 ggr värre än CO2 så det vore ju en dubbel miljönytta.
    Både städa upp gamla synder och att utvinna energi.

  2. Lite problem finns det väl ändå.
    T.ex att övriga invånare (ryggrads djur) minskat med 60% i antal de senaste 30 åren, det känns inte bra i min mage i alla fall….
    .

  3. Hejsan Göte

    Jag kan inte låta bli att skicka in en kommentar på dina krönikor från ett helt annat perspektiv än du nog är van vid.

    Jag har med fascination läst dem det sista året. Skam att säga inte så mycket för sakinnehållet utan för att jag har ett intresse i beteendevetande. Och man behöver ju inte vara stjärnpsykolog för att se att du är klart klimatskeptisk… (kryddat med omställningsmotståndare och politikerförakt 🙂 ).

    Det pågår mycket forskning i psykologivärlden nu för att förstå den polarisering som sker i västvärlden. Den innefattar också polariseringen mellan klimatförnekare och alarmister.

    Det intressanta är att klimatförnekare är en mycket mer homogen grupp här. Det är jätteintressant att se hur dina krönikor (och i de flesta fall också kommentarerna från dem som bekräftar dina åsikter) i så hög grad bekräftar den typ av personlighet som förknippas med klimatförnekare.
    (Läs gärna
    https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/0146167209351435
    eller mer populistiskt beskrivet i t.ex https://www.va.se/nyheter/2016/09/29/klimat/)

    Man bör nog ha detta i bakhuvudet när man som läsare försöker tolka de data, och referenser du väljer att lyfta fram och argument kring.

    Därmed inte sagt att det du skriver skulle vara felaktigt, men verkligheten är ofta klart mer komplex än vad man kan avfärda i en krönikas korta utrymme. ”Propaganda” kräver oftast mindre text än vetenskapliga avhandlingar 🙂

    Hälsningar
    Stina

    P.s Kalle, jag håller med dig. De planetpåverkande samhällsordningarna i världen handlar inte bara om klimat. Den handlar om så mycket mer. Utrotning av djur, skövling av unika biotoper, utarmning av råvaror*, multiresistenta bakterier, genmodifieringar utan överskådliga konsekvenser etc.

    * Den fantastiskt smarta idén att elda upp sopor är klockrent exempel på utarmning av råvaror. Förbränning av enorma mängder unika material till aska innebär en materiell slutdestination. Hur smart är det?

  4. Jag glömde ju skicka med en intressant blogg kring konsumption med tanke på denna krönikan 🙂

    http://ettrikareliv.se/ar-konsumtion-en-fraga-om-overlevnad/

  5. Hej Stina

    Nja, det där med att undvika konsumtion för att ”blåsa” staten på momsen känns väl lite sådär. Och problemet med ökande bostadspriser och konsumtionsbefrämjande lån på befintliga bostäder har väl heller inte mycket med grundprincipen att göra.

    En av de stora frågorna är väl snarare om ”sanningen” att vi alltid måste undvika konsumtion verkligen är så sann. Vi itutas ju hela tiden från media att det bästa vi kan göra för miljön och omvärlden är att sluta konsumera.

    Men om vi lever i ett land som Sverige, med ordning på både avfallshantering och återvinning är det inte något problem att skrota bilen efter femton år, kasta ut TVn efter tio år och låta kylskåpet och värmepumpen gå på återvinning efter ungefär samma tid.

    Att tillverka en ny bränslesnål bil (med stål från skrot) ger med stor sannolikhet (jag har kollat) mindre miljöbelastning än att fortsätta köra en gammal. Det gamla kylskåpet och den gamla värmepumpen innehåller visserligen freoner, men de tas om hand på återvinningscentralen. Ingen mening att vänta tills det börjar läcka alltså.

    Naturligtvis blir ingen lyckligare av köpa massor av skräp, men det är heller inte det jag skriver om. Däremot tycker jag att det är helt OK att någon som är cykelintresserad har fyra olika cyklar eller att en kanotintresserad har flera olika typer av kanoter. Eller för den delen att den bilintresserade har flera bilar eller den klädintresserade en stor garderob med kläder. Så länge vi har ordning på produktion och återvinning blir det ingen brist på vatten och råvaror och det behöver inte bli några giftiga utsläpp heller.

    Jag tror faktiskt på framtiden och på människors förmåga att välja prylar som ger minimal miljöbelastning.

    Sedan har vi förstås problemet med elproduktion, men där vet ni nog var jag står.

    Och jag håller med Limpan4all. Det är nog dags att börja ”prospektera” i de gamla deponierna. Egentligen är det otroligt att den verksamheten kunde hålla på så länge som den gjorde. Ännu värre är att så många länder i världen (också i västvärlden) fortfarande som standard kastar sopor på deponier. Ett vansinnigt slöseri och en stor miljöfara.

    Nej, vi borde börja propagera för ”den svenska vägen”, med fungerande avfallsförbränning, vettig återvinning, elektrifierad industri och utbyggd kärnkraft. Vi har förresten gott om ryggradsdjur också.

    /göte

  6. Hej Stina

    Jag missade att du hade skrivit ett inlägg som krävde moderering också (med en länk som publiceringssystemet var tveksam till). Inlägget ligger ute nu.

    Jag vet inte om du är stjärnpsykolog, men jag är rädd för att du fått ett och annat om bakfoten. Det där med ”klart klimatskeptisk, kryddat med omställningsmotståndare och politikerförakt”. Det passar nog bättre i en retorikkurs under huvudgruppen ”härskarteknik”.

    Psykologisering är alltid riskabelt och att avfärda argument med att ge motståndaren en psykisk diagnos är värre än så. Det är definitivt inget nytt, men du hamnar i väldigt dåligt sällskap.

    Och det där med att förbränna enorma mängder unika material till aska. Jag tycker nog inte att kol är ett särskilt unikt material. Det är trots allt det som eldas upp när trä, tyg, mat, papper och plast går upp i rök. Och kolet kommer alltid tillbaka (det var väl det som var problemet)

    /göte

  7. Vad bra att du tog min lilla personanalys på rätt sätt. Och i ditt svar kunde jag sätta check i några rutor till 😊

    Jag kan definitivt inte påstå att min amatöranalys är den rätta bilden av dig. Jag känner ju inte dig utan kan ju bara utgå från din retorik i dina krönikor. Och den kontexten stämmer väldigt väl med personlighetstypen objektivt sett. Trivs du inte med den verkligheten får du fundera på att rita om kartan.

    Det Limpan4all skriver är ett jätteintressant område! Och jag håller helt med att återvinning kan utvecklas enormt. Men allt bygger på en vilja till förändring.

    En stor adventskram till er alla 😊
    Stina

  8. @ Stina. Du säger alltså att Göte inte nödvändigtvis har fel men verkligheten är mer komplex än att han skulle kunna dra slutsatser från fakta.. Men den är alltså inte så komplicerad utan att man kan säga till 100 % att klimatförändringar händer, att Götes källor är falska och att alla som tvivlar på de långtgångna slutsatser som kommer, är högervridna klimatförnekare.
    Tänk att det är så viktigt att kategorisera den som säger något istället för att bara bemöta vad denne säger. Och att dra in begreppet propaganda tycker jag är lågt.
    Apropå konsumtion så skulle jag inte bli förvånad om du skrivit ditt inlägg med en max två år gammal Iphone..

  9. Intressant diskussion, men det blir lite för långt att gå vidare här. Jag återkommer i nästa krönika i stället.

    /göte

  10. Kurser i argumentationsteknik var väldigt populära för några år sedan. Det var då väldigt många började se förmodade personegenskaper mer än fakta. Och det var (om man ska fortsätta på det spåret) väldigt ofta personer med väl synliga kännetecken som var de flitigaste deltagarna.

  11. Henrik om jag skriver otydligt eller om du bara vill missförstå mig får ligga hos dig. Och jag skriver på en fyra år gammal Samsung Galaxy om det är viktig info

    Intressant att läsa hur starkt ni reagerar på att en persons sätt att uttrycka sig präglas av dens personlighet. Är inte det ganska uppenbart? Självklart måste man ju förstå en persons personlighet för att rätt kunna bedöma dennes retorik och tolkning av ämne den framför.
    Eller tror ni att människor är så objektiva i sin natur att de föreläser helt utan att färga frågan utifrån sitt arv och miljö?

    Det här var spännande sidospår i ett ingenjörsforum. Ser fram emot kommande krönika du nämner Göte. Och gärna fler synpunkter i ämnet

    Party on 🙌
    Stina

  12. Ja, Stina. Det är exakt vad vi naiva och dumma tekniker gör. Vi har lärt oss att inget slår verkligheten. Om vi bortsåg från verkligheten skulle många fler broar och hus rasa. Och inte många kraftverk fungera så säkert som de faktiskt gör. Oavsett om de är ”smutsiga” eller rena.

    Politiker, däremot, har sällan verkligheten som grund. De har istället personliga eller just politiska skäl. Ofta påverkade av grupptryck eller annan social påverkan. Föräldrars förväntan är en stark drivkraft i många fall.

    De som aldrig har förstått teknikers villkor (att verkligheten är det som gäller) kan tydligen inte förstå detta enkla faktum. Journalisternas rädsla för siffror (”nej, nu blev det komplicerat – kan du inte förklara på ett enklare sätt”) gör att en stor del av mänskligheten tror att det inte finns några faktiska grunder för utvecklingen utan att allt ständigt är drivet av ”personlighetstyper” – och det spelar tydligen ingen roll hur dessa personlighetstyper ser ut. Det är bara att hänga en lämplig etikett på den man debatterar med så är allt klart. Det är precis vad du gör. Och det gör mig mycket bekymrad.

    Det må ha funnits en period där politikerna behövdes för att slå stopp för de värsta avarterna av teknikoptimism. Men idag är det snarast så att det behövs människor som förmår, och orkar, rida spärr mot politikernas okunniga och tiondelsprocentjagande vansinnigheter.

  13. Skönt att du lever som du lär. Min personlighet reagerar på att du vill kategorisera människor istället för att reagera på det som skrivs ja. När det är viktigare vem som säger nåt än vad som sägs, då blir det oftast inte bra.

  14. Tack Henrik

    Och Göte, jag blir också bekymrad. Över avsaknaden av egenreflektion. Du blir ‘bekymrad’ över att jag har ett intresse i personlighets- och beteendeanalyser. Att jag ‘kategoriserar’ folk. Samtidigt ser du inte hur du negativt kategoriserar mig och hela yrkesgrupper? Psykologi, journalism, politiker, meterologer.
    Nu blir du nog ännu mer irriterad, men detta bekräftar bara den personlighetstyp jag initialt såg hos dig

    Och jag kan inte nånstans se att jag ifrågasatt tekniker. Vet inte vad du fått det ifrån. Ingenjörsforum skrev jag för att det är ovanligt att i sådana läsa resonemang kring personligheters färgning av digniteten hos data och frågor. Jag är själv ingenjör och väldigt stolt över det. Men det innebär inte att jag ser behov av spatial kunskap.

    Stina

  15. Sorry, Göte. Jag tror att det är mig som Stina avser med sitt automatsvar.

  16. Aah, tack Gunnar. My bad. Ni skriver för lika 😉

    Stina